Mord i exotiserat Norrland
■ Trots den tjocka norrländska dialekten är det svårt att köpa Hollywoodbon Peter Stormare i rollen som gatusmart – eller fjällsmart – åklagare från Kiruna. Den rosa kepsen får honom snarare att se ut som en hipster än en ruffig norrländsk karlakarl som inte bryr sig om sitt utseende.
Men släpper man kraven på realism, är han en ganska mysig figur, denne hårdmjuke Rutger Burlin, som får ett ovanligt sadistiskt mord på en fransman på nacken. Detsamma gäller hans nervöse kollega, biträdande åklagare Anders Harnesk (Gustaf Hammarsten), som trots sin klyschiga töntighet är svår att inte gilla.
Men den svenskfranska thrillerserien Midnattssol lider överlag av trovärdighetsproblem. Blicken som sveper över de nästan skrämmande vackra norrländska landskapen är nämligen så exotiserande att serien ställvis blir en ofrivillig parodi av Nordic noir-genren.
Å andra sidan är det här en sällsynt snygg produktion med snitsigt klipp och bildberättande. Inte att förglömma de ståtliga landskapen som filmas ur fågelperspektiv – det har uppenbart inte snålats med helikopterbränsle.
Den stora behållningen är Kiruna, som visar sig vara en utmärkt plats för manusförfattaren Måns Mårlind att plantera Twin Peaksstämningar i. Staden grundades vid förra sekelskiftet då gruvbolaget LKAB började bryta järn- malm, men gruvan som lade grunden för staden är också dess förbannelse, ett slags Frankensteins monster. Deformationer i marken har gjort miljön farlig för människan och sedan 2007 pågår en flytt av stadens centrum.
Kirunas exceptionella situation utnyttjas i serien både för ekologiska spörsmål och för att introducera övernaturliga skeenden.
Fördelen med det franska samarbetet är att tittaren också bjuds på sjudande parisiska miljöer. Men dialogen är ställvis övertydlig och förklarande vilket kan härledas till att seriens skapare velat försäkra sig om att också en fransk publik ska hänga med. Ibland påminner serien i själva verket om en reklamfilm för de svenska fjällen där nyttig information portioneras ut till tittaren. Parissnuten Kahina Zadi (Leïla Bekhti), som kommer till Norrland för att hjälpa sina svenska kolleger, undervisas både i samernas kultur och svenska snapsvanor.
I sina bästa stunder är Midnattssol däremot härligt själviro- nisk med lågmält humoristiska repliker i stil med ”Det här är inte Elgiganten”.
Men serieskaparna vill lite för mycket med produktionen: trolltrummor, geologi och Sköna heminredningar ger en spretig helhet. Lägg därtill morden som till sin karaktär är så ”påhittiga” att de blir direkt löjliga. SVT1 22.00 (ej i SVT Play)
isabella.rothberg@ksfmedia.fi
ISABELLA ROTHBERG