Åbo Akademi fick bakläxa i plagiatfall
Den anmälan om plagiat jag lämnade in den 1 juni 2014 till Åbo Akademi blev uppdelad i två utredningar. Den ena behandlar den från mitt diplomarbete plagierade doktorsavhandlingen och den andra handledarens utdelning av min senare forskning till andra forskare. Jag anser uppdelningen mycket olycklig, eftersom man i en gemensam utredning skulle ha fått en betydligt bättre överblick över det maktmissbruk och de avvikelser från god vetenskaplig praxis som under en längre tid har skett vid laboratoriet för teknisk kemi och reaktionsteknik.
Nu har vår gemensamma handledares ansvar bagatelliserats och den systematiska försummelsen av god forskningsetik vid en av akademins fyra spetsforskningsenheter har negligerats. Plagiatets allvarlighetsgrad har ÅA försökt förminska och den andra utredningen, förundersökningen om forskningsetiken vid laboratoriet, lade man ner. Efter min överklagan har dock Forskningsetiska delegationen beslutat att ÅA måste utföra en fullständig utredning av fallet som lades ner. Bakläxa med andra ord.
Så här i efterhand kan man konstatera att plagiatet i sig förvisso är en skandal, men den verkligt stora skandalen är ÅA:s brist på vilja att utföra korrekta utredningar samt rektorernas vilseledande av allmänheten i medierna. Den 11 december 2014, under pågående utredningar utnämnde rektor Mikko Hupa professor Tapio Salmi, min och doktorandens handledare, till dekan för tekniska fakulteten.
I mitt skriftliga bemötande av utredningsgruppens beslut framförde jag att det kanske vore bäst om Hupa på grund av jäv skulle stiga åt sidan och överlämna beslutsfattandet åt vice rektor Niclas Sandler. Salmi och Hupa har tillsammans gett ut minst tio vetenskapliga sampublikationer (Google Scholar, sökord: Salmi Hupa). Jag tycker det är mycket anmärkningsvärt att Hupa efteråt gav flera tveksamma uttalanden till medierna trots att han hade överlåtit åt Sandler att besluta i ärendet efter att jag lyft frågan om jäv. Efter detta borde Hupa, med god etik och jäv i åtanke, ha hänvisat till Sandler när medierna ville ha ÅA:s kommentar angående fallet.
Till medierna uppgav Hupa att plagierarens namn hade offentliggjorts och att han minsann var utesluten från en akademisk karriär. Detta var enligt Hupa ett tillräckligt hårt straff. Sanningen är den att plagierarens namn inte har offentliggjorts. Plagieraren jobbar i dag ironiskt nog på Patent- och registerstyrelsen och är troligtvis inte ens intresserad av en akademisk karriär.
Både rektor och vice rektor har framfört att man har fattat beslut enligt Forskningsetiska delegationens och utredningsgruppens rekommendationer. Uttalandet får mig onekligen att tänka på talesättet ”som fan läser Bibeln”, eftersom man kan läsa följande i slutklämmen av utredningsgruppens rapport.
”Med hänvisning till dessa kriterier är det här frågan om allvarlig plagiering. Det gäller en doktorsavhandling och text som direkt har kopierats utan referens till originalet. Textmässigt är kopieringens omfattning stor, även slutsatserna är i stor utsträckning kopierade. Av avhandlingen framgår det inte, vilka nya vetenskapliga resultat tagits fram som inte redan finns med i diplomarbetet. Utredningsgruppen anser vidare, att det förekommit allvarliga brister i handledningen. Till den ansvarige professorns åligganden hör att bevaka hög vetenskaplig standard i såväl projektarbete som dokumentation.
Nu har en avhandling, vars substantiella innehåll och slutsatser sammanfaller med ett diplomarbete, godkänts som kunskapsprov för doktorsgraden. Rektor fattar beslut om huruvida avvikelse från god vetenskaplig praxis ägt rum och vilka åtgärder detta leder till. Rektor bör överväga huruvida vetenskapssamfundets trovärdighet, eller andra motsvarande skäl, i detta fall utgör ett sådant synnerligen vägande skäl, att det trots att tiden för återbrytande av förvaltningsbeslutet har utgått, ännu är möjligt att ansöka om återbrytande av beslutet i Högsta förvaltningsdomstolen.”
Så här i efterhand kan man konstatera att plagiatet i sig förvisso är en skandal, men den verkligt stora skandalen är ÅA:s brist på vilja att utföra korrekta utredningar samt rektorernas vilseledande av allmänheten i medierna.