Förstör inte Grankulla centrum

”Any fool can destroy trees”, har den legendariske amerikanske naturvårdaren John Muir sagt. Belägg för detta finns i alla hörn av världen, från Amazonas djungler till Grankulla centrum. Grankulla är rankat som grön villastad men den glansen har under de senaste decennierna falnat betänkligt. Ursprungligen planerad som en fridfull idyll utanför allfarvägarna har staden, under aktiv medverkan av sina beslutsfattare, i växande grad införlivats med den urbaniseringsprocess, vars outtalade slutmål synes vara en flytt av vårt lands befolkning till huvudstadsregionen och två-tre andra tillväxtcentra. Helsingfors stadsfullmäktiges färska

beslut att göra ingrepp i Centralparken visar att Muirs fools på det hållet utgör majoriteten.

Samma tankar besjälar en del av makteliten i Grankulla. Nu föreligger ett fruktansvärt hot mot det öppna landskap i stadens centrum som utgörs av området runt stadshuset och i förlängningen den natursköna park som omger Villa Junghans – konsekvensen av en arkitekttävling. Exakt hur planeringen kommer att verkställas är än så länge obestämt, men det står klart att två tredjedelar av det öppna, delvis trädbevuxna området i stadens hjärta avses ersättas med upp till fem våningar höga bostadshus.

En liknande betongisering är att vänta för Junghansparken, det enda grönområdet i sitt slag söder om järnvägen. En liten fläck på kartan, som inte löser några bostadsproblem

– allra minst som dessa snarare borde lösas genom en nationell regionplanering värd namnet. Den nuvarande pågående tömningen av landsorten leder obönhörligt till sänkt livskvalitet för de berörda, till ökad social, ekonomisk och kulturell ojämlikhet för republiken Finland.

Sådana argument förtigs i debatten. Som förklaring till de aviserade åtgärderna åberopas någon slags urbant tvång att – kosta vad det kosta vill – bidra till tillväxten längs järnvägen med en maximalt massiv byggnation. Här tänker man sig också ökade skatteintäkter. Vad de ansvariga påskyndarna fullständigt saknar – förutom känsla för estetiska värden – är ett långtidsperspektiv. Den process man nu bejakar leder förr eller senare till den punkt då det sista trädet fallit för en parkeringsplats eller en soptunna. Fullt så långt hinner väl utvecklingen inte skena under den nuvarande befolkningens livstid. Men vi är på god (läs ond) väg.

Att så är fallet anser av alla tecken att döma inte bara jag utan flertalet av stadens invånare, som alla skulle beröras av katastrofen. Reaktionen mot planen är stark och tar sig olika uttryck, bland annat genom ett invånarinitiativ på nätet, startat av en grupp Grankullabor, med möjlighet för vem som helst att delta, det kan undertecknas med hjälp av bankkoder. Också listor cirkulerar i staden.

Målet är att avveckla planen i dess helhet. Det fuktdrabbade stadshuset kan och bör saneras. Låt oss med gemensamma krafter hindra förstörelsen av Grankullas öppna centrum!