Papperstallrikstillverkaren i Terjärv vill bli ledande i Europa. Man trodde att tavlan med sjöfartsmotiv hade brunnit upp när s/s Bore eldhärjades på 1980-talet, men så illa var det inte. Camilla Kivivuori är inte helt förtjust över att vara en del av må
● I början av 1960-talet beställde Borerederiet i Åbo en oljemålning av konstnären Gordon Macfie i Sverige. Motivet var sjöfarten i Åbo under tusen år. Den nästan sex meter långa målningen hängdes i den då nybyggda s/s Bores matsal. Bore gick i kryssningstrafik mellan Åbo och Stockholm.
Bore ägdes senare av olika rederier och gick på flera hav, senast kryssade hon under namnet Kristina Regina. År 2011 kom hon tillbaka till Åbo, där hon både fungerar som fartygsmuseum och restaurang med inkvartering.
Under årtiondena förändrades fartygets inredning många gånger, och man trodde att oljemålningen hade förstörts i en brand på 1980-talet, skriver Åbo Underrättelser.
Men så illa var det inte, i samband med att fartyget bytte ägare från Bore till Jakob Lines år 1977 tog ägaren, Rettigkoncernen, hand om tavlan.
Nu har den kommit tillbaka till sin rätta plats i hemhamnen. Släkten Rettig tog initiativ till att återbörda målningen, och för en dryg vecka sedan avtäcktes den på sin gamla plats.
● En papperstallrik är en papperstallrik, kan man tycka. Men det gör man inte om man likt Vasabladet har besökt papperstallrikstillverkaren Mini-Maid i Terjärv. Här pågår en ständig produktutveckling utifrån kundernas önskemål, miljötänkande och effektivitet.
Företaget som grundades 1986 har höga ambitioner. Målet är att vara nummer ett i Europa när det gäller kvalitet, innovation och volym, säger vd och delägaren Mikael Grahn. Kapaciteten är nu en miljard tallrikar per år.
95 procent av produktionen går på export, Mini-Maid förhandlar utan mellanhänder med stora kedjor som Tesco i Storbritannien, Carrefour i Frankrike, Hema i Nederländerna och tyska Lidl.
Kartongen är tillverkad av ny fibermassa, av hygieniska skäl. Det är ett krav från kunder som Ica, Coop och Tesco, deras krav är nästan dubbelt så stränga som de finländska myndigheternas, säger Mikael Grahn.
I dag är 85 procent av produkterna helt komposterbara. Företaget har en omsättning på 14,5 miljoner euro och ger jobb åt ett sjuttiotal anställda.
● Många radiolyssnares veckoslut börjar med Tongåvan på fredagskvällen. I snart nio år har Camilla Kivivuori varit värd för programmet, och under den tiden har det vuxit från ett en timme långt bandat program till en nästan tre timmar lång direktsändning.
Men vem är Camilla Kivivuori, undrar Finlands Synskadade.
– Jag är utbildad storkökshusmor och jobbade ungefär femton år som husmor på Dickursby färgfabrik, berättar hon.
Men arbetet blev fysiskt påfrestande, och hon sadlade om. Först jobbade hon med att ge utbildning i ett datorprogram för storkök, men det fanns ingen efterfrågan för det på sommaren, så hon började skriva för hemstadstidningen Borgåbladet. Vid en journalistträff stötte hon på redaktionschefen för radio Östnyland som erbjöd henne jobb, först som frilans, senare på heltid.
– Och när Eva Arrhenius gick i pension 2008 ville hon att jag skulle ta över Tongåvan. Och på den vägen är det. Det är litet tudelat att vara en del av folks fredagsrutiner, medger Camilla Kivivuori. Det känns jättebra att hålla folk sällskap, men en del tycker att det är deras program som man inte får ändra på. Tröskeln för att kritisera är låg, och ibland är kritiken osaklig och elak.
● I 38 år har Solveig Bjong arbetat som hemvårdare i Kronoby. Tidigare kunde hon sköta rätt knepiga sår hos diabetespatienter, och en tid vårdade hon en dialyspatient.
Men nu får hon inte ens sköta ett litet sår, och inte smörja sjuka leder med receptfri salva, trots att hon är utbildad hemvårdare och har gått kurser i bland annat läkemedelshantering. Tack vare den får hon ge medicin som är färdigt doserad i dosett, skriver Österbottens Tidning.
Orsaken är att Solveig Bjong har en gammal utbildning, nyutbildade närvårdare får utföra de här och andra medicinska åtgärder, som att ge ögondroppar eller byta smärtplåster.
Åtstramningen beror på att en hemvårdare en gång gjorde ett misstag med ögondropparna.
Nu har reglerna skärpts, inte bara i Kronoby, säger Leena Furubacka som sitter i social- och hälsovårdsnämnden.
Hon tycker att man kunde använda sunt förnuft och låta erfarna och utbildade hemvårdare fortsätta som tidigare. Nu händer det att närvårdare och hemvårdare jobbar i par för att enkla rutinåtgärder ska bli skötta på rätt sätt.
Klienten själv, eller någon anhörig, får däremot nog stryka på salvan.
Klientens säkerhet ska förstås prioriteras, men nyordningen i Kronoby verkar nog som överdrivet nödvärn, tycker ÖT:s ledarskribent Henrik Othman.