Militärskrot ger ölet dess sötma
Mikrobryggeri Ölentusiasten Patrik Laine experimenterar friskt i sitt lilla bryggeri på ön Rosala. Ibland måste han börja bryggningsprocessen med en dyktur i havet.
Patrik Laine driver ett litet bryggeri i skärgården. Ibland dyker han ner i havet vid Örö för att hitta militärskrot att smaksätta ölet med. Skrotet hettas sedan upp och läggs med i mäskningen.
Ett snorkelprytt huvud sticker upp bland Skärgårdshavets vågor. Det ser mödosamt ut när dykaren tar sig fram i det forna kustfortet Örös strandvatten. Kalla vågor sköljer över hans ansikte och höstvinden blåser in i snorkelröret.
Mannen i havet heter Patrik Laine. Han är grundare av och enda arbetare i mikrobryggeriet Rousal Brygghus på ön Rosala i Hitis skärgård, och han har tagit sig till Örö för att leta efter gammalt militärskrot. Försvarsmakten drog sig tillbaka från Örö i början av 2015 men det ligger en hel del bråte kvar i öns strandvatten.
Med lite tur kan Laine hitta järnbitar som går att använda till att brygga öl.
– Jag hettar upp stenar och militärskrot till 200–300 grader i en bageriugn och lägger med dem i mäskningen, förklarar han.
– Det blir en lätt karamelliserad smak, eftersom sockret från malten bränner sig fast på de glödheta stenarna.
Idén med stenarna och järnbitarna härstammar från en urgammal tysk bryggningsmetod vid namn steinbier. I sin ursprungliga form går metoden ut på att hetta upp stenbumlingar till cirka tusen grader och använda dem till att värma upp vattnet i de inledande skedena av bryggningen.
Hyllning till ön
Patrik Laine använder sin modifierade version av steinbier när han brygger ölet Örö Pale Ale. Rousal Brygghus lanserade ölet i våras, som en hyllning till att Örö blivit civilt efter hundra år som militärbas. Genom att brygga med stenar och skrot från Örö hoppas Laine få med en liten bit av ön i ölet.
– Man kunde förstås bara göra en pale ale, men det är ju roligt med en berättelse bakom, konstaterar han.
Att Örös egna öl blev en pale ale motiverar Laine med att den är frisk och lätt att dricka på sommaren när det rör sig mycket turister och båtfolk på ön. Under den varmaste tiden på året myllrar Örö av törstiga sommargäster. Det gamla kustfortet har snabbt blivit ett populärt resmål och den gångna sommaren var lång och intensiv.
Så här långt in i oktober är sommarsäsongen ändå definitivt förbi. Havsvindarna har blåst bort turisterna och träden börjar tappa sina blad. Några måsar vakar över Örös stränder medan Patrik Laine simmar runt i det salta vattnet.
– Det blev lite kallt nu, så jag tror jag kommer upp, konstaterar Laine efter en kvart i plurret.
Dagens byte blir en halv meter lång bit rostig räl från det gamla skeppsvarvet på Örö. Skenan har legat på havsbottnen ett bra tag och är övertäckt med snäckor, men Laine är optimistisk.
– Jag tror den går att använda. Jag måste bara slipa den tills det bara finns rent järn kvar.
Skärgården erbjuder fördelar
Med Laines båt tar färden från Örö till Rosala drygt tio minuter. Sjömärken och bara klippor rusar förbi medan båten studsar fram genom vågorna.
– Jag tycker om att åka båt, men när du har eget företag jobbar du bara mest hela tiden. Jag skulle tycka om att jaga och fiska också, men har inte riktigt tid, säger Laine.
Han brukar brygga tre dagar i veckan och använda resten av tiden till att sköta om företagets pappersarbete. Laine bor i Åbo och åker ut till Rosala när han ska brygga. Bryggeriet finns i samma byggnad som hans föräldrars bageri, alldeles intill barndomshemmet.
Varför vill man brygga öl långt ute i skärgården, där man är beroende av färjförbindelser och väderförhållanden? Laine blir nästan lite förvånad över frågan.
– Klart jag vill ha ett skärgårdsbryggeri. Det ser jag som en fördel. Många tycker ju att det kan vara en nackdel med logistik och sådant, men det finns saker jag kan göra här som inte skulle gå någon annanstans.
Vattnet till Laines öl kommer till exempel från föräldrarnas borrbrunn, och i ett öl använde han jäst från bageriet. När han bryggde ett specialöl för vikingacentret i Rosala använde han pors från närliggande skogar som smaksättning.
”Lite som att studera”
Som egenföretagare har Laine friheten att experimentera och själv
bestämma hurudana öl han brygger. Nackdelen är långa arbetsdagar och ekonomisk osäkerhet. Helsingin Sanomat (10.9) skrev i september att det är hård konkurrens i bryggeribranschen och att många inhemska mikrobryggerier går med förlust.
Laine grundade sitt bryggeri 2012 och tills vidare har det gått bra.
– Inte har jag ju haft någon bra lön men visst har bryggeriet gjort vinst varje år. Försäljningen har ökat med ungefär tjugo procent per år sedan jag började, säger han.
– Jag ser det lite som att studera. Du kanske lever fattigt i cirka fem år, men sedan får du i bästa fall jobba med det du verkligen vill.
Det Laine verkligen vill är att utveckla ölkulturen i Finland. Han är glad över att mikrobryggerierna lyckats skapa mångfald i det inhemska ölsortimentet.
– Det är lite synd att det tidigare bara funnits internationell lager. Det har saknats intressanta och olika öl.
Att använda gammalt militärskrot när man brygger öl är onekligen ett ovanligt val. Skenan från Örö ligger på marken utanför bryggeriet och väntar på nästa sats av Örö Pale Ale.