Nostalgins farlighet
●●The Other Side of the World
Året är 1963, platsen Cambridge mitt i den blöta, kulna engelska vintern. Charlotte och Henry har varit gifta ett par år och har fått två döttrar i så rask takt att tillvaron känns övermäktig för dem båda. Hon
hinner inte ägna sig åt det som hon ser som sin kallelse, att måla, men brukar fly sina hushållsplikter genom att ta barnen i vagnen och söka sig ut i naturen som hon älskar, han tycker inte att han hinner med sin forskning men som halvindisk med minnen från en lycklig barndom i Delhi vantrivs han dessutom med klimatet.
Så en dag dimper det ner en färgsprakande broschyr som under rubriken ”Australien tar fram det bästa hos dig” lockar med biljetter till ett spottpris för den som vill emigrera. Henry blir genast ivrig, Charlotte fogar sig efter hans vilja av pur utmattning och det nya liv som väntar dem i Perth blir aldrig vad han drömt om.
Ett universitetslärarjobb väntar
honom men de nya kollegerna bemöter hans mörka hy med försiktig misstänksamhet. Charlotte blir mer isolerad än förut i sin hemmafrutillvaro i familjens lilla förortshus och ju sämre hon klarar av barnen desto mer benägen blir Henry att fly in i sitt arbete.
Hela den tillvaro de ändå båda anstränger sig för att bygga upp rasar när Henry får bud om att hans mamma ligger för döden på ett vårdhem i Indien: då överväldigas han av dåligt samvete över att han inte på traditionellt indiskt vis har tagit hand om henne och han reser huvudstupa i väg för att ta avsked.
The Other Side of the World är den unga, mycket uppmärksammade australiska författaren Stephanie
Bishops andra roman. Den handlar om mycket – val, frihet och beroende, identitet, könsroller, rasism och förhållandet mellan tid och rum – men den är poetisk snarare än tesdriven.
Ingendera av huvudpersonerna är entydigt sympatisk. Han är aningslös, hon osmidig, ja, rentav grym, men Bishop moraliserar inte över dem utan skildrar dem med ömhet. Både den engelska och den australiska naturen skildras med närvarokänsla, kunskap och kärlek. För mig – som i skrivande stund befinner mig i Australien – blir kanske det mest fascinerande att få se hur man utifrån olika utgångspunkter kan uppleva den storslagna, mycket främmande australiska na- turen helt olika: för mig som besökare är den oupphörligt fängslande, för Charlotte saboterar den varje försök att känna sig hemma. De märkvärdiga träden och fåglarna kan aldrig bli hennes träd eller fåglar.
Under läsningens gång blir det allt tydligare att det bärande temat är nostalgi – och nostalgins potentiella farlighet. Henrys resa tillbaka till Indien blir en besvikelse och också Charlotte som oupphörligen längtar tillbaka till England tvingas inse att det enda som är svårare än att förlora sitt hem är att försöka återfinna det. Om det var många som erfor detta för femtio år sen så är det helt säkert ännu fler i dag, i massmigrationernas tid.