På jakt efter internets själ
Det finns skärmar överallt, men vi får inte tappa bort oss i tekniken, lyder budskapet från den humanistiska entreprenören Caterina Fake på företagsmässan och -festivalen Slush.
– Företag bygger digitala plattformar men ansvarar inte för innehållet. På webben presenteras allt som likställt, vare sig det handlar om Dalai Lama eller vit makt. Jag är av annan åsikt: de som bygger algoritmer bär ett ansvar för att rensa bort hatfullt innehåll. Dessutom frodas falska nyhetssajter som spottar ut avsiktligt missvisande information eller ren fiktion.
Det säger entreprenören, designer och artisten Caterina Fake. Hon var en av de tidiga pionjärerna inom internet: en av de första grafiska designer som publicerade sig online och aktiv en bloggare sedan 1998 – långt innan det ansågs normalt att delge personliga uppgifter på webben.
Fake föddes i Pittsburgh med amerikansk pappa och filippinsk mamma. Då hon var liten fick hon enligt egen utsago inte se på tv, i stället läste hon poesi och lyssnade på klassisk musik. Hon lämnade New Yorks konstnärsliv för San Francisco och hittade slutligen sin nisch inom webbdesign först genom att producera CD-ROM (minns ni dem?). Fake halkade in i den digitala världen av misstag och är inte rädd för att ”svära” på huvudscenen i det digitala Meckat, Slush.
– Vi borde betrakta tekniken som ett verktyg snarare än ett självändamål. Den är en bra dräng men usel husbonde. Vi ska inte göra tekniken till en fetisch. Utan upplyst bakgrund riskerar man bygga mjukvara som tilltalar våra allra mörkaste sidor.
Fake har studerat engelska, konst och litteratur, och avslöjar att hon ruvar på tre opublicerade romaner i skrivbordslådan. Hon bekymras av att it överskuggar humanistisk kunskap.
– Tusentals ungdomar vill bli kodare, i stället för att läsa sociologi, språk, konst eller antropologi, som hjälper oss förstå människans psykologi och natur. Det är ett fatalt misstag.
Allt presenteras som likställt på webben, vare sig det handlar om Dalai Lama eller vit makt-grupper. Jag är av annan åsikt. Caterina Fake entreprenör
Pandoras digitala ask
Det ligger tyngd bakom Fakes ord. Den röda tråden hos hennes otaliga projekt är att kombinera teknik, konst och social gemenskap, att placera människan i första hand. Hon har grundat digitala succéer som fotodelningstjänsten Flickr (köptes av Yahoo), Hunch – en webbsajt avsedd att underlätta beslutsfattande (köptes av eBay) samt Findery, en mobilapplikation som hjälper folk att upptäcka konst, historia och intressanta resmål som inte nämns i guideböcker.
Precis som TV-utbudet via sensationalism och negativism vädjar till våra mörka instinkter tenderar Facebook och Twitter att mata människans demoniska sida, enligt Fake.
– Vi som bygger mjukvara måste vara medvetna om detta och ställa godhet, ärlighet och integritet, tillbaka i centrum på webben.
Moderatorn, kändisfilosofen Esa Saarinen iklädd pantermönstrad kavaj, lyssnar uppmärksamt. Publiken tycks känna sig träffad av hennes ord då det är knäpptyst i salen. Finland är välbekant för Fake. Hon är gift med företagaren Jyri Engeström, en av grundarna till mikrobloggtjänsten Jaiku som såldes till Google 2007, men lades ner då rivalen Twitter blev dominant.
– Jag är kvinna, mamma, och humanist. Ingen typisk tekniknörd, ler hon.
En mänskligare webb
Sociala medier förstärker vår vilja att dela med oss, att känna bekräftelse och tillhörighet. Men matar vi samtidigt konsumistiska impulser? Fake anses ha myntat Twitterhashtaggen #FOMO (fear of missing out), vårt trängande behov av ständig uppkoppling för att inte missa något roligt.
– På webben finns en tendens till socialt påfågelbeteende, att selektivt lyfta fram våra bästa sidor för att framstå som finare än vi egentligen är. Det förvränger vår självbild. Samtidigt håller vi på att tappa bort den genuina sociala dimensionen med nickningar, mikroyttryck och rodnad.
Avslutningsvis frågar Saarinen i vilken riktning Fake vill knuffa internets själ.
– Vi borde först fråga vad folk verkligen vill ha i sina liv, sen låt tekniken tjäna det målet.