Affärsmannen Trump är ett problem för president Trump
Amerikanska presidenter har aldrig varit några fattiglappar. Hade George Washington levt i dag hade han varit värd över 500 miljoner dollar och Thomas Jefferson var god för mer än 200 miljoner.
Av 44 presidenter har alla utom nio varit miljonärer. Men Donald Trump är trots allt i sin egen klass. Själv säger han sig vara värd tio miljarder, men de flesta expertbedömningar placerar summan någonstans mellan tre och fem miljarder. Egentligen spelar den exakta summan ingen roll i sammanhanget. Det anmärkningsvärda är att den tillträdande amerikanska presidenten styr ett ekonomiskt imperium med otaliga bolag och affärsintressen i ett 20tal länder runtom i världen.
Aldrig tidigare har en amerikansk ledare haft lika många potentiella intressekonflikter vid tröskeln till presidentskapet.
Hur påverkas till exempel Deutsche Banks vilja att fortsätta låna pengar till Trump, när den justitieminister som han utnämnt leder känsliga rättsliga förhandlingar med banken om böter i miljardklass?
Hur ska Trump kunna förhandla om affärslån från Bank of China, en av de största bankerna i Kina, medan han samtidigt ska forma och tilllämpa USA:s säkerhets- och handelspolitiska strategi mot den globala rivalen?
Hur ser det ut om Trump kan utnämna chefen för det statliga verk som förvaltar det gamla postkontoret i Washington D.C., som Trump hyr och nyligen byggde om till ett lyxhotell? Blir han inte då på samma gång, både hyresvärd och hyresgäst?
Det här är hypotetiska frågeställningar kring fullt realistiska scenarier. Det har redan rapporterats om hur ett byggprojekt som Trump drivit i Argentina tog ett plötsligt steg framåt efter att den argentinska presidenten Mauricio Macri ringt Trump för att gratulera honom till valsegern.
Ställd inför frågan, förnekade Trump inte heller att han uppmanade den brittiska brexitledaren och ordföranden för Ukip-partiet, Nigel Farage, att stöda Trumps försök att stoppa en vindkraftspark i närheten av en Trump-golfbana i Skottland.
Till en början ville Trump inte vidkännas de potentiella intressekonflikterna utan hävdade att inga juridiska regler hindrar honom från att fortsätta driva sina företag.
– Lagen är helt och hållet på min sida. Presidenten kan inte ha en intressekonflikt, sa Trump i en intervju för New York Times efter att han vunnit valet.
Juridiska experter ger honom delvis rätt. Presidenten åtnjuter en viss immunitet när det gäller intressekonflikter som andra federalt anställda tjänstemän inte gör. Men korruption finns det inget skydd mot, och också om det är potentiellt svårt att bevisa sådant har Trump nu av allt att döma insett att det politiskt inte är hållbart att försätta sig i en situation där nationens bästa eventuellt grumlas av de privata ekonomiska intressena.
Följaktligen meddelade Trump på onsdagen att han, trots att han inte är skyldig att göra det, kommer att lämna sitt affärsimperium för att undvika att uppfattningar om intressekonflikter uppstår.
Meddelandet togs emot med såväl glädje som skepsis bland politiker och experter. Glädjen kom av vad man tror är Trumps nyfunna insikt om att konflikterna faktiskt är ett problem, medan skepsisen kom av de diffusa konturerna i meddelandet. Konsensusuppfattningen är att Trump borde sälja sina tillgångar och sätta dem i en så kallad blind trust där en förvaltare har kontroll över dem utan att ge Trump insyn.
De flesta presidenter under de senaste decennierna har använt sig av denna metod, men det är oklart om Trump är villig att gå så långt. Det är troligare att han föredrar att enbart överlåta ledningen av sina otaliga bolag till sina barn. Det är däremot inte trovärdigt ur ett etiskt perspektiv, hävdar bland annat OGE, den federala myndighet som övervakar etiska frågor i förvaltningen i USA.
Att helt kapa banden till sitt livsverk är säkert svårt, men gör Trump inte det kan han räkna med att konstant attackeras av demokraterna i kongressen som bara behöver lite stöd från några arga republikaner för att starta utredningar i olika kongressutskott. Och det kan i sin tur bromsa upp de frågor Trump vill driva som president.
Aldrig tidigare har en amerikansk ledare haft lika många potentiella intressekonflikter vid tröskeln till presidentskapet.