Maestro Morricone – musikens produktive mångkampare
Recension Ennio Morricone torde vara den mest meriterade nu levande filmmusiktonsättaren, som under sex decennier har satt guldkant på otaliga italienska och amerikanska filmer. Nu fick även Helsingforspubliken uppleva Roms store son i aktion.
KONSERT
●●Ennio Morricone,
dirigent och musik, i Hartwallarenan 30.11. Tjeckiska nationalsymfonikerna och kammarkören Grex Musicus. Solist: Susanna Rigacci, sopran. Körinstudering: Marjukka Riihimäki. ■■Mats Liljeroos:■För■mig■personligen■var■det■en■oförglömligt■rörande■ stund■när■då■87-årige Ennio Morricone■fick■en■rejäl■björnkram■av■en■ annan■levande■legend,■John Williams,■i■samband■med■att■han■i■år■tilldelades■sitt■livs■första■Oscar■för■bästa■filmmusik.■Bättre■sent■än■aldrig,■ kan■man■verkligen■säga,■med■tanke■på■att■han■verkat■som■tonsättare■i■sjuttio■år■och■skrev■sina■första■ filmpartitur■för■sextio■år■sedan,■att■ han■bidragit■med■musik■till■över■500■ film-■och■TV-produktioner■och■därutöver■även■har■en■diger■konstmusikalisk■produktion■på■sitt■samvete.■ Man■kan■utan■desto■större■överdrift■ hålla■Morricone■som■den■mest■meriterade■av■nu■levande■filmmusik- tonsättare.■På■många■sätt■jämförbar■ med■landsmannen■Nino Rota,■även■ om■Morricone■är■mångsidigare,■har■ jobbat■inom■fler■genrer■och■håller■sig■ med■ett■bredare■stilistiskt■spektrum.
Hans Sundström:■Onekligen■är■ han■en■kompositör■som■suveränt■ rört■sig■på■de■olika■musikaliska■stilarnas■domäner.■Det■går■väl■inte■att■ förneka■att■Ennio■Morricones■internationella■rykte■i■hög■grad■bygger■ på■hans■originella■ljudvärld■i■Sergio Leones■västernfilmer.■Det■oaktat■har■ han■uppvisat■en■förbluffande■mångsidighet■när■han■pendlat■mellan■traditionellt■och■experimentellt■på■musikens■oändliga■ocean.■Också■konserten■i■Hartwallarenan■utgjorde■ett■ skönt■klingande■bevis■på■hans■breda■musikaliska■spektrum,■eller■hur?
ML:■Absolut.■Steget■från,■exempelvis,■det■smäktande■kärlekstemat■i■ Giuseppe Tornatores■gripande Cinema Paradiso■till■de■mäktiga■körerna■i■ Roland Joffés oförglömliga■The Mission,■från■Jill’s Theme i■Leones■storstilade■epos Once upon a Time in the West■till■de■Jobim-inspirerade■latinorytmerna■i■Metti■una■Sera■a■Ce- na■är■onekligen■långt,■men■ändå■vågar■jag■påstå■att■man■kan■identifiera■ Morricones■personliga■stämma,■de■ skiftande■cinematiska■och■musikaliska■landskapen■till■trots.
Prärievargens ylande
HS:■Om■vi■börjar■med■samarbetet■ Leone■&■Morricone■har■man■ju■talat■om■det■i■samma■anda■som■Eisenstein & Prokofjev,■Hitchcock & Herrmann■och Fellini & Rota.■Morricones■ minst■sagt■oortodoxa■bidrag■bestod■i■ syntetiseringen■av■exempelvis■elgitarrer,■horn,■kastanjetter,■visslingar,■ piskrapp,■prärievargens■ylande■och■ sopranen■Edda dell’Orsos■spöklika■ stämma■som■soloinstrument.■Det■ var■verkligen■en■musik■som■man■inte■förknippade■med■västerns■traditionella■balladbetonade■universum.■
HS:■I■Morricones■filmografi■finner■ man■givetvis■musik■i■även■helt■andra■ kategorier. Bertoluccis 1900■byggde■ på■italiensk■folkmusik■och■traditionella■danser,■Joffés■The■Mission■–■för■ vilken■han■onekligen■borde■ha■fått■
en Oscar - bjöd på romantiska tongångar och koraler. Personligen erinrar jag mig även hans samarbete med folksångerskan Joan Baez i filmen Sacco &Vanzetti (1971), där han tonsatte titellåten och Here’s To You, som Baez skrev lyriken till.
ML: Ingen estetik var Morricone främmande och liksom varje god filmmusiktonsättare var han en boren eklektiker, som samplade intryck från de mest skilda håll innan han körde dem genom sitt eget speciella filter. Vi skall ändå inte förglömma att han även hade ena foten i det experimentella avantgardet och den fria improvisationsmusiken, vilket bland annat tog sig uttryck i den sedermera kultförklarade Gruppo di Improvvisazione di Nuova Consonanza, verksam från 1964 till 1980, där han trakterade trumpet. En aspekt, som nog också stundtals finner sin väg till hans filmmusik.
HS: Det påstås att Morricone hade ett mycket kreativt och konciliant samarbete med sina regissörer och också följsamt kunde underkasta sig filmens känslor och tematik utan att ge avkall på sin egenart. I Italien jobbade han med Pasolini, Zeffirelli, Bertolucci och Tornatore, för att nämna en celeber kvartett. Samarbetet med amerikanska regissörer formar sig till en lång lista: Don Siegel, John Carpenter, Terrence Malick, Brian De Palma, Oliver Stone,Warren Beatty, Barry Levinson och, sist men inte minst, Quentin Tarantino, för vars The Hateful Eight (2015) han äntligen fick sin nog så välförtjänta Oscar.
ML: Jo, han hade ju verkligen ena foten i gamla världen och den andra i Hollywood. Ändå har den i Trastevere uppväxte Morricone skrivit samtliga sina partitur i sitt älskade Rom och när han blev erbjuden en lyxvilla i Hollywood lär han vänligt men bestämt ha avböjt. Vad som speciellt slog mig i kväll var dock den, oavsett sociokulturell kontext, aldrig sinande melodiska ådran, som på ett så uttrycksfullt sätt skildrade handlingens växlande stämningar. Nu såg vi inga bilder, eftersom Morricone ville att musiken skulle tala för sig. Störde det dig, Hasse, att vi denna gång fick föreställa oss scenerna i våra huvuden?
HS: Det skulle naturligtvis ha varit roligt att höra musiken i det visuella sammanhang där den organiskt hör hemma. Men det hör ju till saken att musikens egenart lyfts fram på ett speciellt sätt i dessa konsertsammanhang. Nu fick till exempel en enkel och trånsjuk melodi som Deborah’s Theme från Once Upon a Time in America ett helt speciellt lyft. För att inte tala om de suggestiva tonerna från The Mission, som jag helt hade glömt också om filmens innehåll kvarstår i gott minne. Men hur vill du kommentera kvällens orkesterinsats?
ML: Morricone är ju en gudabenådad instrumentatör, som dessutom till skillnad från mången kollega orkestrerar sin musik själv, och visst förverkligade Tjeckiska nationalsymfonikerna, liksom lokala kören Grex Musicus, de minutiöst kalibrerade partituren med den äran. Det är för övrigt onekligen intressant att Morrricone, som under slutet av 60-talet och början av 70-talet höll en världsrekordtakt på 15-20 produktioner om året, har sagt att han känt sig sysslolös jämfört med en Bach, Palestrina och Mozart.