Kårkullas planer väcker oro
Organisationer för personer med funktionshinder hyser en oro för att en monopolorganisation tar över handikappservicen i Svenskfinland. För Kårkulla handlar det om att ”vinna eller försvinna”.
Inför den internationella funktionshinderdagen i dag säger flera intresseorganisationer i ett pressmeddelande att de oroas av att Kårkulla vill ansvara för hela den svenskspråkiga funktionshinderservicen i Finland. Det är inte i linje med FN:s funktionshinderkonvention som Finland nyligen antagit.
Den gemensamma synen i pressmeddelandet är att personer med funktionsnedsättningar själva vill påverka vilken service, vård och rehabilitering de får och varifrån de får den. Organisationerna uttrycker en förståelse för att Kårkulla vill bevara sin sakkunskap för personer med utvecklingsstörning. Samtidigt oroar de sig för att sakkunskap och stöd för personer med reumatism, undervisning för personer med synoch hörselnedsättning, dagvård för barn med autism och andra specialområden inte tas till vara i och med vårdreformen.
– Vi tycker att det lätt kan leda det till att det är en och samma som producerar och att valfriheten minskar. Vi vet inte exakt hur den här valfriheten ska se ut, men om vi hamnar i den situationen att man är hänvisad till en producent så är inte det lösningen som vi önskar, säger Nina af Hällström från Samarbetsförbundet kring funktionshinder rf.
I dag köper kommunerna tjänster av Kårkulla och klienterna slussas dit. Men det finns enligt af Hällström olika åsikter om Kårkulla.
– Vissa är väldigt nöjda med Kårkulla och andra är inte det.
Det finns 1300 svenskspråkiga personer med utvecklingsstörning. Men personer som har synskador, hörsel-, ryggmärgsskador eller diabetes koordineras över huvud taget inte någonstans i dag, enligt af Hällström.
– Vi ser det som en tusendollarsfråga att få en koordinering då det gäller de här grupperna. Hur man ska hitta service på svenska åt dem är ett mycket brett fält, säger af Hällström. Därför är det viktigt att det kommer vettiga skrivningar i lagen så att inte alla är slussade till en och samma producent. I FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning står att man ska lyssna och höra människor med funktionsnedsättning, att de ska kunna vara delaktiga i de beslut som har att göra med dem själva.
Kårkulla viktig aktör
– Allmänt taget tycker vi att det är viktigt att personer med funktionsnedsättning själva kan påverka sitt eget liv. Det är också viktigt att Kårkullas sakkunskap finns kvar men Kårkulla ska vara en producent bland andra, säger af Hällström.
Styrelseordförande Veronica Hertzberg vid Kårkulla säger att Kårkulla diskuterat med organisationerna.
Problemet för Kårkullas del är enligt Hertzberg att om man inte vidtar åtgärder kanske samkommunen Kårkulla uppgår i tre olika landskap i och med vårdreformen och lagstiftningen om landskapen, medan Kårkulla har klienter i fem landskap.
– Därför har Kårkulla skrivit ett utlåtande där man föreslår en tillläggsformulering i lagen om socialoch hälsovård att ett landskap har anordnaransvar för specialomsorgen på svenska. Det är inte ett producentansvar, säger Hertzberg.
Vid Kårkulla hoppas man nu att landskapen kommer överens om att Kårkulla blir ett bolag under ett landskap, till exempel Egentliga Finlands landskap.
– För de svenskspråkigas möjligheter att få specialomsorg är det viktigt att det finns ett landskap som antingen via lagstiftning eller via samarbetsavtal har paraplysynen så man kan säkerställa att de bolag som erbjuder tjänsten specialomsorg på svenska verkligen kan ge den, säger Hertzberg. Hon ser en risk för att Kårkulla försvinner om ingenting görs.
Centralisering
Även om ett landskap blir anordnare är det ändå frågan om en centralisering, anser Lisbeth Hemgård från Förbundet de utvecklingsstördas väl rf.
– Vi är oroliga för att det ändå blir en sådan struktur att anordnaren beslutar om både produktionen och organiseringen. Då är det svårare för den som får tjänster att få sin röst hörd. Det är kanske inte meningen med den utveckling som gäller funktionshinderfrågor i Finland överlag, säger Hemgård.
I den nya handikappservicelagen ska det bli jämlik service för alla, personer med utvecklingsstörning nämns inte, utan alla ställs på samma linje. Man ska svara på människors stödbehov och inte på diagnoser.
– Det är ett modernt tänkande, så är det i alla nordiska länder och Finland har varit lite långsamt här. Även om det är bättre så finns det risker även här, säger Hemgård. Det finns också en risk med den nya vårdreformen och den nya lagen att tvåspråkiga i Helsingforsregionen väljer det som de vill ha på finska, för servicepaletten för funktionshindrade kommer att bli mycket bredare.
Hemgård förstår rädslan för att den svenska vården hotas men samtidigt frågar hon om vi ska ha ett föråldrat system i Svenskfinland när det övriga Finland går vidare.
Också Finlands svenska handikappförbund rf, Förbundet svenska synskadade rf, och Svenska hörselförbundet rf, har undertecknat pressmeddelandet.