Proffsen som gör festen
Självständighetsbalen har firats i sin nuvarande form sedan 1960-talet, men samtidigt genomgår festen alltid små uppdateringar och maten speglar de senaste trenderna. FNB frågade dem som står bakom arrangemangen om förberedelserna.
Hovmästare Isto Tahvanainen
– Jag har jobbat som kock i slottet sedan 1981 och som hovmästare sedan 2001. Då de första självständighetsfesterna firades var det en kaffebjudning där det bjöds på bulle, vetekrans och pepparkaka. Under president Martti Ahtisaaris tid kom vinerna och år för år har betoningen på salta maträtter ökat.
Vi försöker få med några av presidentparets favoriter på menyn. Jag säger inte exakt vad, för då kan det gå så att de i framtiden bjuds på de rätterna vart de än åker. En tidigare president nämnde någon gång en favoriträtt och fick sedan aldrig äta något annat.
Vi är 60 hovmästare på festen. Det mest kritiska skedet är dagen innan och själva festdagen. Då blir det lite kaotiskt när vi försöker få alla varor och saker på plats i tid.
Under festen går vi omkring och ser var det behövs mer hjälp. Med gästerna hinner vi inte prata. Vädermässigt hoppas vi på några minusgrader så att huset är svalare och skönare för gästerna.
Presidentkansliets serviceförman Berit Mäkinen
– Det är åttonde året jag är med och arrangerar slottsbalen. Förberedelserna börjar genast efter föregående fest då vi går igenom vad som lyckades och vad som kan förbättras. På allvar inleds arbetet när vi återvänder från Gullranda efter sommaren. Festhelheten står klar mindre än en månad före festdagen.
Under festen är det mest jäkt med maten då vi börjar bära in den i salarna. Vi bär ut maten först då presidenten skakar hand med gästerna så att maten ska stå framme så kort stund som möjligt innan serveringen början. Då är det ett ganska högt tempo, men allt sker i kulisserna och gästerna ser inte det.
Ibland går det snett. Under president Tarja Halonens tid var det en kockelev som svimmade av spänningen och vi var rädda för att hen skulle falla rakt på maten. Men allt gick helt bra till slut.
Det jag gillar mest med festen är stämningen och den högtidliga stund då veteranerna kommer från handskakningen och önskar en glad självständighetsdag. Det är gripande.
Hannu Kiiski från cellogruppen Total Cello Ensemble – Temat för i år, Finlands starka sidor, lämpar sig väl för vårt uppträdande för vi har från första början velat lyfta upp det här temat genom att spela Sibelius och bland annat ljudbilder från Lappland.
Och att köra bil är ju också en finländsk styrka. Så Formula Uno som för tankarna till formel 1 måste vi spela för att fira Nicos(Rosberg) världsmästerskap och den fina karriär som nu tog slut. Den motorexplosion som hör till låten kan vi knappast ändå spela, för säkerhetsmännen gillar inte om det hörs en väldigt kraftig smäll.
Vi uppträder i en och en halv timme. Vi tar krigsveteranerna i beaktande genom att spela krigstida musik. Vi kommer också att göra en tolkning av Leonard Cohens låt Hallelujah eftersom den är mycket aktuell.
Vi försöker få med några av presidentparets favoriter på menyn. Jag säger inte exakt vad, för då kan det gå så att de i framtiden bjuds på de rätterna vart de än åker.
Isto Tahvanainen
Hovmästare