Åsidosätts språket igen för de unga som behöver korttidsvård?

För en tid sedan fick familjerna, som berörs av korttidsvård i Helsingfors, besked om att Helsingfors stad har inlett förhandlingar om upphandling av korttidsvårdstjänster för 2017–2020. Upphandlingen kan leda till förändringar för korttidsvårdens klienter. De kan vara tvungna att flytta till en annan korttidsvårdplats än den nuvarande.

I princip ska väl den serviceproducent ”vinna” som har den bästa tjänsten till det bästa priset. Den nuvarande serviceproducenten, Folkhälsan, erbjuder bland annat kontinuitet, trygghet, kunskaper i svenska och kompetens. För mig låter det nära på bäst. Hur ska det gå för denna lilla producent? Kan den priskonkurrera med de stora? Å ena sidan tror jag att vi är ganska trygga då det inte finns konkurrens på samma sätt på svenska. Å andra sidan är jag rädd för att språket – än en gång – åsidosätts.

Finns det skäl att vara orolig? I dagens läge finns det skäl att vara orolig för det mesta. Fungerande service läggs ned och konkurrensutsättningen avgörs nästan enbart utifrån pris. Tävlande serviceproducenter påstår ofta under förhandlingarna att de garanterar svensk service. Efter en tid är den svenskspråkiga personalen sjuk eller på semester, eller har bytt jobb och servicespråket är plötsligt finska.

Det är otänkbart att flytta på våra barn som har vant sig vid den nuvarande platsen. Barn och unga med utvecklingsstörning och autism är känsliga för förändringar. Nya rutiner kan förvärra oron och förvirringen. Det går långsamt och det är svårt att vänja sig vid nya saker. Många av dem behöver hjälp under dygnets alla timmar. Många kan inte tala eller har svårigheter med kommunikation vilket betyder att det tar lång tid att skapa förtroende. De kan inte själva klaga över bristerna i vården. Föräldrarna märker och reagerar då saker inte är som de ska vara. Det skapar ångest, gråt och aggression.

En flytt skulle dessutom skilja barnen åt från sina vänner, som de blivit bekanta och trygga med på vårdplatsen. Sociala band är svåra att knyta för många personer med utvecklingsstörning och autism.

Många föräldrar är oroliga och ångestfyllda. Vår oro för våra barns välmående är, under normala förhållanden, redan

Tävlande serviceproducenter påstår ofta under förhandlingarna att de garanterar svensk service. Efter en tid är den svenskspråkiga personalen sjuk eller på semester, eller har bytt jobb och servicespråket är plötsligt finska.

enorm. Vi kämpar för att deras tillvaro ska kännas trygg. Vi kämpar också med vår egen trygghetskänsla. Att våga släppa taget om våra barn, trots behov av vila och återhämtning, är ett stort steg för många föräldrar. Kan personalen sköta mitt barn? Hur klarar sig barnet utan mamma och pappa? Då känns ett besked om risk för förändring som om vår trygghet och tillvaro vore i rejäl gungning. Vi börjar alla må dåligt.

Temat är aktuellt. Ett förslag till ny upphandlingslag behandlas i riksdagen under hösten. Flera handikapporganisationer har krävt att nödvändiga vardagstjänster för personer med funktionsnedsättning inte omfattas av upphandling. Beslutet torde dock inte hinna med till den aktuella upphandlingen i Helsingfors.