Salamiland

I år kommer Lappland att ha sin hittills största turistsäsong. Före jul kommer britter flygande flera gånger om dagen till Lappland där julgubben bor. Han lyssnar på önskemål av barn som varit snälla. Vissa flyg kommer bara på dagsbesök, det vill säga britterna åker till Finland på morgonen och flyger hem igen på kvällen. Ironiskt nog kommer många för att se på den oförorenade naturen.

Det är ganska speciellt att stå här mitt i julrumban och se hur allt tar sin form. Jag skall äntligen svara på min själs kallelse och jobba som tomte – i praktiken innebär det att berätta sagor för barnen och svara på vuxnas frågor. Jobbet verkar väldigt roligt och har otroliga fördelar, som till exempel i dag när vi besökte en huskykennel och jag fick hålla åtta veckor gamla valpar i famnen.

Till skillnad från de andra jobb jag haft i Finland är det här faktiskt lite multikulturellt. Den största majoriteten av arbetskraften är finnar, men det finns även en handfull av spanjorer och britter. Vi har även två finlandssvenskar bland de hundratals som jobbar här, de har lyckats tappat bort sig från hav och segelbåtar och landat mitt i snö och vindlösa skogar.

Under en månads tid skall närmare 15 000 människor besöka byn jag jobbar i. Det är väldiga mängder människor och mitt i allt förvandlas lugna Lappland till ett ganska så hektiskt julland. Det är väldigt spännande, för den massiva tillväxten av julturismen är relativt ny i Lappland och det känns intressant att få se den utvecklas på nära håll. Vi får se hur allt blir.

Som min brittiska kollega sade då hon skulle säga ordet Saami: Welcome to Salamiland!