Ultimatum blev rättesnöre

Under årens lopp har i denna spalt framhållits behovet av en grundlagsdomstol. Ofta just i insändare som har berört det brutna indexet. Men hos de folkvalda har man just inte sett något behov av en dylik domstol.

Nu har dock SFP:s ordförande framfört behovet av en dylik. Enligt tidningsuppgift har också Sannfinländarnas ordförande framhållit behovet av en grundlagsdomstol. Men dock inte på grund av det brutna indexet.

Otaliga gånger har upprörda medborgare, bland annat i denna tidnings spalter direkt kallat beslutet om det brutna indexet för laglöst likasom alla senare gjorda försämringar av pensionärernas ställning.

Uppkomsten av det brutna indexet var en process som in-

te är ärofull för ett land som kallar sig rättsstat. Det har berättats mig av en vän som själv var med då det begav sig att beslutet fattades snabbt och enkelt vid ett möte mellan arbetsgivar- och arbetstagarparterna och regeringen. Alltså av den så kallade trepartskonstellationen som också kallats Finlands andra riksdag. Med all säkerhet inte omnämnd i vår grundlag. Mötets ultimatum blev sedan partiernas rättesnöre. Så tydligen också för grundlagsutskottets medlemmar, alltså lojala partimedlemmar som i grundlagsutskottet fått rollen av rättvisans tolkare.

Justitiekanslerns nödrop visar att inställningen till lag och rättvisa inte blivit bättre. Snarare värre.

För en HBL-vän sedan 77 år tillbaka var nog ledaren (11.12) en kalldusch om också inte riktigt så kall som ledaren

i Helsingin Sanomat i samma ärende för en tid sedan. Men dock ett klart ställningstagande mot Seniorförbundets välmotiverade åsikt. Vi nuvarande pensionärer blev lovade 1962 av Finlands riksdag att pensionen är en fortsatt lön.

Vi skulle få ta del av tillväxten i landet. Anser Tommy Westerlund att ett löfte givet av riksdagen kan brytas ensidigt? Som Sture-Christian Eklund i sin välmotiverade insändare (HBL 19.12) säger är det ytterst allvarligt att våra ledande dagstidningar skapar ett misstroende mellan generationerna.

Hur pensionärerna kommer att förhålla sig i kommande val blir intressant att se. Själv kommer jag att överlåta min rösträtt åt de yngre om de av mig framförda synpunkterna om rättvisa inte beaktas.

Bo Lindfors ställer frågan

i sin insändare (HBL 19.12): ”Kan det bero på att pensionärernas egna organisationer varit synnerligen passiva när det gäller att bevaka medlemmarnas intressen”. Just så är det. Redan då pensionärsorganisationerna började bildas var de politiska partierna beredda att överta ledningen av dessa.