Tystnaden legitimerar hatet

... om detta spektakel är det sällsamt tyst från regeringshåll. Varken partiordförande Soini, som stoltserar med att han är katolik, eller statsminister Sipilä har sagt ett ord om filmen. Man får alltså lov att dra slutsatsen att regeringen accepterar tilltaget för, som ordspråket säger, den som tiger samtycker.

Man kan se detta som ett tecken på att gränserna för vad som är acceptabelt hela tiden förskjuts till förmån för de populistiska budskapen. Det blir extra tydligt när de som representerar den parlamentariska makten, riksdag och regering, tiger. Att moderpartiets ordförande Soini skulle ta ungdomsförbundet i örat är det minsta man kan förvänta sig men så har inte skett.

För åländsk del är attityder av detta slag bekymmersamma. För Åland och ålänningarna drabbas i hög grad av de hårdnande attityderna och insikten från Ålandsrörelsens dagar har relevans idag. Nämligen hur ett allt mer enspråkigt Finland kan styra över enspråkigt svenska Åland så att båda parterna är till freds.

Situationen har under hela perioden varit bekymmersam och det ser ut att fortsätta så och kanske med ännu sämre förutsättningar. För vi får inte glömma att de svenskhatande sannfinländarna sitter i maktställning nu som ett av tre regeringspartier och den vägen har makt och inflytande även över åländska frågor. Det bådar tyvärr inte gott för det nya året.

Åland Benita Mattsson-Eklund ifrågasätter regeringens tystnad om de sannfinländska blöjbarnens prygelvideo från Domkyrkans trappa.