JVM-fiaskot: ”Hockeyfinland fick sig en tankeställare”
Finland klarade sig ur kvalträsket med ett nödrop – men JVM 2017 går till historien som ett legendariskt fiasko.
Unglejonen gjorde det som krävdes och besegrade Lettland i den andra och avgörande kvalmatchen. Men Finland har aldrig varit nia i ett JVM förut.
Efter två JVM-guld inom loppet av tre år var turneringen i Montreal och Toronto ett veritabelt magplask. En kalldusch.
– Hockeyfinland fick sig en tankeställare, säger Göran Stubb som är chef för NHL:s talangscouting i Europa.
– Men i ett större perspektiv är den här turneringen bara en parentes. En tråkig parentes. I det här läget är det bra att komma ihåg att det är kul att vinna bara om man förlorar emellanåt.
Inte bara tränarnas fel
Finland hade inte lika strålande lirare som förra året, men på pappret hade man definitivt ett bättre lag än Danmark, Tjeckien och Schweiz. Men laget underpresterade grovt.
– Så här dåliga är spelarna inte. Nånting har gått snett, säger Stubb – utan att direkt vilja beskylla den hårt kritiserade tränarstaben.
Jukka Rautakorpi, hans högra hand Rauli Urama och större delen av den överdimensionerade tränarstaben fick högst exceptionellt sparken mitt under den pågående turneringen, då det stod klart att Finland tvingas kvala. De talade aldrig samma språk som spelarna och laget omgavs av en spänd och nervös stämning.
– Rautakorpi är en duktig tränare då han får tillbringa en hel säsong med ett lag. Men nu var laget samlat bara för turneringarna i augusti och november och JVM-lägret. Bitarna föll aldrig på plats, fast de gjorde säkert sitt bästa, säger Stubb.
För många hövdingar
Rautakorpi omgavs av en bred ledningsgrupp: han hade sex assisterande tränare, plus lagläkare, fysioterapeuter och lagledare. Inte att undra på om spelarna kände sig vilsna.
– Det var samma sak i Lauri Marjamäkis lag i World Cup: lika många ledare som spelare. Nuförtiden ska man ha videotränare, målvaktstränare, backtränare, meteorologer och fan och hans moster. Spelarna och själva spelet hamnar i skymundan, säger Stubb.
Den nya förbundskaptenen Jussi Ahokas lotsade Finland till tre segrar, över Schweiz och två gånger över Lettland. Han känner en hel del av spelarna från förut: Han var chefstränare för U18-landslaget som vann VM-guld i våras. Nästa år utgör de spelarna stommen för U20-laget.
– Det är en stor fördel att han är väldigt aktiv och nyfiken. Jag ser honom väldigt ofta på juniormatcher. Man kan räkna på en hands fingrar de juniorlandslagstränare som under de senaste åren verkligen varit intresserade av att följa juniorhockey, säger Stubb.
– Jag tror det blir bra.
Syns i NHL-draften
Trots att en turnering gick åt skogen producerar Finland fortfarande lovande talanger. Lagkaptenen Olli Juolevi och Henrik Borgström blev valda i den första omgången av NHL-draften i somras och möter stora förväntningar i Nordamerika.
Miro Heiskanen, Kristian Vesalainen, Juuso Välimäki, Urho Vaakanainen och Eeli Tolvanen hör till de största talangerna i den årskull som kan bli draftad nästa sommar. JVM-fiaskot ändrar inte på den stora bilden.
– Den här turneringen betyder ingenting, eller inte mycket i alla fall, för NHL-draften. Det här är trots allt bara en, 1,5 vecka lång turnering, säger Stubb.
– Några av dem kunde förstås ha förstärkt sina aktier.
Ungefär hälften av laget spelar till vardags i Nordamerika – flera av dem i mycket framträdande roller i sina juniorlag. I sammanhanget är det lätt att glömma att de beryktade kanadensiska juniorligorna är just juniorligor. Det är en helt annan sak att ha en stor roll i ett ligalag, som Sebastian Aho och Patrik Laine förra säsongen.
– Den här turneringen var ett bevis för att de kanadensiska juniorligorna är överskattade. Där har förbundsledningen någonting att fundera över.
Rautakorpi är en duktig tränare då han får tillbringa en hel säsong med ett lag. Men nu var laget samlat bara för turneringarna i augusti och november och JVM-lägret. Bitarna föll aldrig på plats, fast de gjorde säkert sitt bästa. Göran Stubb