Vita valen i Auckland

Första morgonen i Nya Zeelands största stad lämnar jag det enkla hotellet för att leta efter något kafé som serverar frukost. Hittar nästan omgående ett ställe med det fantasieggande namnet Little white whale eller Lilla vita valen.

– Välkommen! Ni är vår första kund. Ja, alltså vår första kund någonsin, berättar servitrisen och trollar fram toast samt kaffe.

Hon har ett leende som räcker ända upp till örsnibbarna och jag får veta att hon ursprungligen kommer från Sydkorea.

Efter en stund kommer en ung medarbetare in på fiket och jag får veta att han ursprungligen är från staden Wuxi i Kina.

– Internet? Jag ska kolla om trådlösa uppkopplingen fungerar, säger han.

Det gör den. Ringer via nätet släkt och vänner i det avlägsna Norden. Till Sverige är tidsskillnaden praktiskt nog 12 timmar.

Min mor tittar på kvällsnyheterna i tv när jag pinglar och jag berättar att klockan är litet över halv åtta även här. – Hur har dagen varit? frågar hon rutinmässigt. – Svårt att säga eftersom den just börjat, svarar jag för att nästan genast ångra den raljanta tonen.

De första dygnen känns det konstigt att befinna sig så långt borta från Finland. Skönt då med denna mjuklandning på Lilla vita valen.

Ungdomarna som driver stället är verkligen ambitiösa och jag vill så gärna på något vis bidra till framgång för nystartade fiket. Men hur?

Så slår det mig, att även om de nog i dag främst ser sig som nyzeeländare, torde bägge ha uppfostrats i konfucianistisk tradition. Och där är respekten för och tilltron till äldre personer enorm.

Harklar mig och förkunnar således något som antagligen skulle ha gett upphov till asgarv i Helsingfors eller Stockholm, men tas på djupt allvar av mina nya vänner:

– I egenskap av er allra första gäst, förklarar jag härmed att det kommer att gå mycket bra för Lilla vita valen!