Hopp och förtvivlan

– Det är som en mardröm, säger Maria. Jag trodde inte detta om mitt land. Men nu ser jag det ske på nära håll och jag måste hitta ett sätt att stå ut under den tuffa tid jag har framför mig.

Maria älskar en man som är från Irak. Han söker asyl i Finland och har fått avslag en gång. Nu återstår för honom att antingen skickas tillbaka till Irak, där han riskerar att bli dödad, eller att leva som papperslös i Finland. Maria ägnar all sin tid åt att försöka hjälpa honom och alla de andra som just nu befinner sig i samma situation. Men det är ensamt och tufft.

– Här i Finland kalllas såna som jag för ”toleranshoror”, berättar Maria. Vi som lever nära flyktingar och försöker hjälpa dem. Klimatet är extremt hårt och det skrämmer mig.

Men att ge upp kampen för att pojkvännen ska få stanna i Finland finns inte som alternativ för Maria. Hon ser alldeles för många runtomkring sig, som precis som hon är kritiska till den strama flyktingpolitiken, men som ändå inte gör något för att protestera mot den.

– Hade min pojkvän haft cancer hade ingen ifrågasatt min omsorg och min kamp. Men för mig är det ingen skillnad. Att se sin älskade långsamt tyna bort står jag inte ut med. Jag kommer kämpa in i det sista, säger Maria.

Men de senaste veckorna har hon börjat ställa in sig på att det kommer att sluta illa. När den dagen kommer, kommer hon vara i stort behov av stöd från sin omgivning. Och redan nu känner Maria att hon måste försöka skapa andrum och platser där hon hämtar kraft. Hur ska hon hitta dit, mitt i den krigszon som hon upplever att hon befinner sig i? SR sverigesradio.se P1 12.04