Pekka Strang i sitt livs roll
Under sina år som chef lärde sig Pekka Strang att prioritera andra framför sig själv. – Det är inte så dumt som livshållning, säger Strang som nu är en av dem som ger Tom of Finland upprättelse.
Stämningen var laddad på Tom of Finland Foundation i Los Angeles. Pekka Strang hade fått huvudrollen i filmen om Tom och skulle nu möta Durk Dehner för första gången.
Durk Dehner var en av Touko Laaksonens, alias Tom of Finlands, betrodda vänner och arbetskamrater och förvaltar, i egenskap av styrelseordförande för Tom of Finland Foundation, arvet efter konstnären.
– Durk fanns ingenstans och när han äntligen dök upp var han lika nervös som jag. Men efter en stund tittade han på mig och sa ”Du har likadana händer som Tom” och isen var bruten, minns Strang.
Under den här kvällen berättade Durk Dehner för Pekka Strang om sin och Toms vänskap, om 1980-talet då Tom stod på toppen av sin karriär och om drömmen att en dag bli erkänd i hemlandet.
– Ifall jag fick ställa en fråga till Tom, och det här är förstås hypotetiskt, skulle jag undra hur känns det nu? Någon formulerade Toms situation som att han, från att ha varit i skåpet nu sitter på det, och visst ligger det något i det. säger Pekka Strang.
– Det känns viktigt att Tom äntligen får den erkänsla han drömde om.
Skyddade familjen
Tom of Finlands identitet var okänd i Finland ännu när han avled. Inte ens hans närmaste släktingar, med undantag för systern Kaija, visste att deras avhållne bror, morbror och farbror var internationellt känd – hyllad för sin homoerotiska konst och dyrkad i Kaliforniens gayvärld.
Orsaken var Finlands stränga lagstiftning. Fram till 1999 var det straffbart att uppmana till homosexuella handlingar. Homosexualitet var kriminellt fram till 1971 och betraktades som en sjukdom fram till 1981.
– Tom teg för att skydda sin familj, inte sig själv, påpekar Pekka Strang.
– Själv hade han inga problem med sin sexualitet. Tom visste tidigt att han var homosexuell och han ifrågasatte inte det. Han var exceptionell med tanke på den tidsålder han levde i.
– Jag är selektiv. I den värld av sociala medier vi lever i är det bra att försöka skapa någon sorts anonymitet. Hittar du några likheter mellan dig och Tom? – Njaa, Tom var en bättre pianist och bättre på att teckna än jag är. Han lär ha varit trevlig att umgås med och jag hade gärna träffat honom.
Förtroende
Rollen som Tom of Finland är den största i Pekka Strangs karriär. Rollen var också fysiskt krävande – filmen utspelar sig under fem decennier och Pekka Strang är med i nästan varje scen. Under filmen åldras han från ung soldat i kriget till en herre på drygt 70 år.
– Jag märkte att jag, när jag spelade den gamle Tom, aldrig sprang i trappor. Det var helt omedvetet men visst, kanske lederna hade blivit stela efter tre timmar i sminkstolen.
I filmen ingår flera homosexuella sexscener. Att spela in dem var lika krävande som heterosexuella sexscener.
– Man måste ha förtroende för sin motspelare och för teamet. Den här gången behövde man aldrig fundera på varför sexscenerna behövdes.
Minoriteten i majoritet
Se till att alla får veta att vi existerar, lyder uppmaningen som Toms livskamrat Veli ”Nipa” Mäkinen, i filmen tolkad av Lauri Tilkanen, ger mot slutet av sitt liv.
Pekka Strang påminner om att filmen Tom of Finland beskriver en värld där minoriteten är i majoritet och där man inte behöver ifrågasätta sin sexualitet.
– Det är som att växa upp som finlandssvensk i Österbotten och slippa ifrågasätta sitt språk. Först när man kommer till Helsingfors konfronteras man med sin identitet.
Pekka Strang kom till Helsingfors när han inledde studierna vid Teaterhögskolan. När han var 28 år utnämndes han till konstnärlig chef
❞ Min viktigaste lärdom från åren som chef på Lillan är att vara mer intresserad av andra än av mig själv. Pekka Strang
för Lilla Teatern. På tal om chefskap citerar han en av sina företrädare, Asko Sarkola, som en gång har sagt att chefskap är ett serviceyrke.
– Min viktigaste lärdom från åren som chef på Lillan är att vara mer intresserad av andra än av mig själv. En chef ska tjäna andra och det är inte så dumt som livshållning.
Kommande projekt finns men är än så länge hemliga. I första hand
väntar mera PR för filmen Tom of Finland.
– Visst är det fint att Finland firar hundra år som självständig nation med att hylla en konstnär som hade lagen emot sig under hela sitt liv?