Många långa kurser för blivande veterinärer

Sex år av studier, strama studier som förutsätter ständig närvaro, stor flit och stark disciplin. Men som utbildad veterinär finns jobb i sikte. Men allra först gäller det att klara urvalsprovet. Inte ens det är lätt.

Nej, yrket som veterinär var inget Eetu Kangas drömde om när han var liten pojke, eller ens ung tonåring. Han var inte passionerat intresserad av hästar eller ens katter, hundar eller marsvin, fastän hans familj har hållit sig med hundar.

Men han har veterinäryrket i blodet. Hans pappa är veterinär, hans faster är det och också farfar är veterinär. Så Eetu Kangas blir veterinär i tredje generation. I sig är det inte ovanligt med veterinärstuderande från familjer med veterinärer, på samma sätt som till exempel läkare och arkitekter tenderar att överföra yrket till nya generationer.

– Familjen har verkligen inte utövat påtryckningar, utan valet har varit helt mitt eget, kanske för att jag har fått följa med min pappa i arbete på sin djurklinik, säger han och fortsätter:

– På något sätt klarnade insikten om vad jag vill under de sista åren i gymnasiet. Och den egentliga motiverande kicken kom först efter studentskrivningarna. Då var det så dags att fördjupa kunskaperna i biologi, fysik och kemi, alltså de där grundstenarna i alla medicinska studier.

Han suckar djupt, och man kan ana att de pågående studierna ställer krav. Samtidigt är det uppenbart att han trivs, att studierna känns angelägna. Fast frågan om hur det är att studera ett ämne som är väldigt kvinnodominerat svarar han med ett smått förläget leende:

– Nå, det är studier som studier. Alla jobbar hårt.

I dag läser Eetu Kangas, som är 24 och kommer från Ulfsby nära Björneborg redan fjärde året. För

❞ Det finns ingen valfrihet, och man måste helt enkelt satsa hårt på att klara sina kurser. Annars halkar man efter, och det är väldigt jobbigt att komma ifatt. Eetu Kangas

honom hägrar examen om ungefär två, studierna till veterinär tar nämligen sex år.

Veterinärutbildningen är krävande, en exakt djurmedicinsk vetenskap som inte tillåter flummiga utsvävningar och som dessutom är uppbyggd enligt kurser som man måste följa. Samma kurs går på nytt följande år, och kan vara svår att kombinera med de fortlöpande kurserna.

– Det finns ingen valfrihet, och man måste helt enkelt satsa hårt på att klara sina kurser. Annars halkar

man efter, och det är väldigt jobbigt att komma ifatt.

Det handlar med andra ord om att ha disciplin, om att läsa och läsa ännu mera, och uttryckligen läsa fysik, kemi och biologi i allt mer fördjupande former som tar kunskaper och kunnande till nya nivåer. I studierna ingår utöver djur också till exempel miljö- och livsmedelshygien. Alla med veterinärutbildning jobbar inte med djur, och sektorn miljö- och livsmedelshygien är växande.

Faktum är att redan urvalsprovet till veterinärmedicinska ställer höga krav, och Eetu Kangas kom in först på tredje försöket. Det är i sig inte ovanligt, ovanligt är att komma in på första försöket. Efter studentskrivningarna gjorde han värnplikten och ett år läste han kemi i Åbo.

Kliniker för smådjur och stora

De långa och många stramt kursbundna föreläsningarna är för Kangas del inne i ett skede där de blivande veterinärerna har klinikjobb och jour på klinikerna i Vik i Helsingfors. Vik är campus för fakulteter inom bio- och miljövetenskaper, agrikultur- och forstvetenskaper, veterinärmedicin och farmaceutiska vetenskaper vid Helsingfors universitet, och det är bara här man kan utbilda sig till veterinär i Finland.

I Vik ligger också universitetets djursjukhus med kliniken för smådjur som hundar, katter, marsvin och andra keldjur och så finns här kliniken för hästar. Kliniken för så kallade produktionsdjur som nötkreatur och svin ligger i Saari i Mäntsälä.

Klinikerna är givetvis sjukhus där djur får vård men också övningskliniker för de blivande veterinärerna som behöver handledd praktik, precis på samma sätt som blivande läkare praktiserar på mänskliga patienter på Helsingfors universitetssjukhus. På hästkliniken arbetar de blivande veterinärerna i det första skedet med två tålmodiga vänligt sinnade lugna hästar, Sylvi och Ville som är vana vid det mesta. Senare deltar veterinärstudenterna i diagnostiseringen och vården av hästar som är patienter, och patientunderlaget har bredd. Hästkliniken tar varje år in ungefär 2 500 hästar med olika sjukdomar och besvär.

Utsikterna för att få jobb som veterinär är utmärkta, i synnerhet om man söker sig utanför Helsingforsregionen. Eetu Kangas har ännu inte bestämt hur han ska göra, men utesluter inte möjligheten att börja på faderns klinik i Björneborg.

– Men det är säkert klokast att först jobba hos andra. Under studierna har jag i alla fall kommit till insikt om att det är mindre djur som katter och hundar som gäller för mig.