Rörelsen finns överallt
●●Zodiak – centret för ny dans Ona
Kamu Kollektiivi: Pyramidi. Regi, musik, text, rörelse, sång: Ona Kamu. Rörelse, sång: Janne Marja-aho. Rums- och ljusdesign: Jani-Matti Salo. Ljuddesign: Jussi Matikainen. Kostymdesig: Tiina Kaukanen. Kabelfabriken 25.1. ■ Zodiak, som i år firar tjugo år som center för ny dans, har under de senaste åren allt tydligare blivit ett forum för gränsöverskridande scenkonst. Nyskapande och omdefiniering kännetecknar programmet, som givetvis oftast har kroppsbaserade utgångspunkter.
Gruppen Ona Kamu Kollektiivis storstilade men tillika intima och tilltalande Pyramidi, har elektronisk musik, ljus och rörelse som bärande element. Helheten är performanslikt framväxande men musikmässigt genomkomponerad. I uppspelet möts scen och publik mindre konventionellt och avsiktligt på ett inkluderande sätt.
Pannhallen har gjorts till en klubbliknande miljö där publiken får röra sig fritt, såväl bland flankernas stolrader som själva scenens säckstolar. Publikens sporadiska rörelse och medvetenheten om eller upplevelsen av de andras reaktioner, blir en del av föreställningen.
Den elektroniska musiken, med registrerat material från arkeologisk forskning av pyramiderna i Bosnien som utgångspunkt, blir ett slags stomme. Den resonerar i Jussi Matikainens ljuddesign, i Jani-Matti Salos rums- och ljusdesign, i Ona Kamus och Janne Marja-ahos sceniska agerande – och i publikens benmärg och medvetande.
Pulsen och incitamentet till ”rörelsen överallt” kommer tydligt från musiken. Tidvis blir det klart påtagligt i ljussättningen med sina skulpturala former och kalejdoskoplikt växlande mönster eller i Janne Marja-ahos och Ona Kamus fysiska agerande, tidvis mera subtilt, som något man kanske bara anar sig till.
Ljusdesignen är lika markant som mångsidig och en upplevelse redan i sig. De växlande mönstren i svart- vitt färgar scen och publik i till exempel rutor, ränder, prickar, vågor, strålar eller kaskader. Janne Marja-ahos dans låter känsla och intention flöda fritt och expressivt i fysisk framställning. Vokalpartierna tillsammans med Ona Kamu har samma kvalitet.
Frasen ”allt går som av sig själv”, som spelas upp som en del av ljudvärlden, blir för mig ett slags nyckel till hela föreställningen. Helheten framstår motiverad och otvungen på ett sätt som gör att man även som åskådare lätt öppnar sig och blir mottaglig. Möjligheterna för avläsning är många och de växlar fint under föreställningens gång.