Haavisto: Risk att EU går i graven
Håller ännu inne med presidentvalsbesked
De gröna vill att partiets presidentvalskandidater ska ge sig till känna redan i början av februari men förhandsfavoriten Pekka Haavisto verkar vilja hålla inne med sitt besked.
Haavisto befarar att den Natooption som Finland har fört fram som verktyg för att hantera sin oberäkneliga stormaktsgranne Ryssland kan vara ett minne blott. Han säger också att varje förnuftig människa måste ställa sig frågan: Vad händer om det går på tok med EU efter brexit?
På De grönas partikansli väntar man otåligt på att Pekka Haavisto ska meddela om han är redo att göra ett nytt försök och ställa upp i presidentvalet om precis ett år. Redan om en dryg vecka borde hugade gröna presidentkandidater ge sig till känna, men Haavisto som tar emot HBL i riksdagen verkar ännu vilja panta på sitt besked.
I förra presidentvalet år 2012 tog Haavisto sig oväntat vidare till andra valomgången där han besegrades av Sauli Niinistö som inte heller har meddelat om han är kandidat en gång till, vilket ändå ses som sannolikt.
– Jag har många fina minnen från valrörelsen för fem år sedan. Men man ska minnas att inget val är sig likt. Under våren fattar jag mitt beslut, säger Haavisto och tillägger att kommunalvalet i början av april (där han visserligen inte själv är kandidat) kräver mycket resurser och arbete av partiet.
En annan förklaring till att Haavisto vill vänta med sitt besked är att han har fullt upp med sina nuvarande uppgifter som riksdagsledamot, som specialsändebud för utrikesminister Timo Soini (Sannf) och som ny ordförande för fredsorganisationen European Institute of Peace.
Efter att Storbritannien beslutade sig för att lämna EU och Donald Trump tillträdde som USA:s president har det internationella samfundets grundvalar satts i gungning och nya frågetecken hopar sig för varje dag som går.
– Visst är det en helomvändning när två internationellt betydelsefulla fria marknadsekonomier som har hört till dem som har gynnats ekonomiskt av globaliseringen oväntat ändrar sin kurs. Populism har tidigare förknippats med centraleuropeiska länder som till exempel Le Pen i Frankrike. Men nu har vi plötsligt en situation där USA börjar bygga en mur mot Mexiko och Storbritannien och EU står inför svåra förhandlingar om vad som inträffar då landet lämnar EU.
Det handelskrig som är på uppsegling som en följd av Trumps protektionism bådar heller inte gott.
– Ett drag inom frihandeln är att olika länder är olika bra på olika saker. Då fungerar det inte om ett land börjar plocka russinen ur kakan och hotar med till exempel importtullar på bilar. Det finns alltid något annat land som har en annan produkt som borde gynnas. Kina har påpassligt redan påpekat att Kina inte kommer att vara det land som förlorar ett handelskrig.
Paradoxalt är också att Kina av allt att döma håller på att bli världsetta när det gäller att främja miljöskydd, säger Haavisto.
Ett annat exempel på den rubbade världsordningen är då USA tidigare i veckan var helt frånvarande när Ryssland och Turkiet satte sig ner vid förhandlingsbordet i ett försök att åstadkomma eldupphör i Syrien.
– För ett år sen var det otänkbart att det skulle ha förts fredsförhandlingar om Mellanöstern utan USA:s medverkan.
Trumps kampanj bekymrar
Upptrappningen till det kaos som nu råder gick att skönja redan under den amerikanska valrörelsen. Pekka Haavisto befarar att politiker också på den här sidan av Atlanten kan ha inspirerats av höstens amerikanska smutskastningskampanj.
– Amerikanska valkampanjer har hittills varit trendsättande och såväl partier som kampanjbyråer i Europa brukar noga studera hur amerikanerna går till väga. Därför är det illavarslande att vi den här gången såg en kampanj som gick ut på hatretorik, förolämpningar och falsk information.
Men det finns också ljusglimtar menar Haavisto och nämner det österrikiska presidentvalet i december där Alexander Van der Bellen, tidigare ledare för De gröna, besegrade sin högerextrema motkandidat Norberg Hofer.
Ett annat exempel på att det går att stoppa populisternas framfart är att göra som man gjorde för snart två år sedan i Finland då Sannfinländarna togs med i regeringen.
– Ibland brukar mina vänner i Miljöpartiet i Sverige fråga mig om råd och då har jag pekat på våra erfarenheter som visar att det lönade sig att ta med Sannfinländarna i regeringen. Gränserna för vad de kan åstadkomma har kommit emot. Annat är det i Sverige där Sverigedemokraterna är isolerade och växer sig allt större.
Natooptionen borta?
Hur ser du på Donald Trumps och Vladimir Putins relation? – Vi kan komma att få se överraskningar och oväntade utspel. Impulsivitet är sällan en bra sak i utrikespolitiken. Om Trumps avsikt är att föra en god dialog med Ryssland är det värt allt stöd, men om det betyder att de två stormakterna sinsemellan fattar säkerhetspolitiska beslut över huvudet på europeiska länder är det illa.
Här kommer Haavisto in på den Natooption som Finland hittills har fört fram som ett viktigt verktyg som vid behov kan användas mot stormaktsgrannen Ryssland.
– Vårt utgångsläge försämras förstås kraftigt om Ryssland och USA sinsemellan beslutar att Nato inte får utvidgas mer. Var det ett misstag att Finland inte anslöt sig till Nato medan det var möjligt? – Jag tänker inte att vi har gjort något oåterkalleligt misstag. Snarare har jag funderat på en sak som jag hörde i Norge för ett tag sedan då en insatt person beklagade sig för mig och sade. ”Ni har trots allt EU, men vi har bara Nato.” Han var bekym-
rad över att Nato hade åtagit sig så många uppgifter att det hade blivit svårt att sköta kärnuppdraget, det vill säga försvara medlemmarna i en kris.
Terror, cyberhot, energipolitik
Precis som president Sauli Niinistö talar Haavisto varmt för utökat försvarssamarbete inom EU.
– Det finns flera säkerhetsrelaterade områden där EU kan göra saker: terrorbekämpning, tackla cyberhot, energipolitik och energiförsörjningsfrågor. Min uppfattning är att de framtida hotbilderna snarast finns inom de här sektorerna.
Finlands krigstida trauma av att bli lämnad ensam hänger fortfarande kvar och av den här anledningen är det enligt Haavisto extra viktigt att odla relationerna till de riktigt goda vännerna.
– Till exempel 1920–30-talets språkpolitik tog inte precis fasta på att vår västra granne skulle komma till undsättning. I nödsituationer brukar hjälpen komma från dem som står en allra närmast, säger Haavisto och tillägger här att han är glad över att försvarsminister Jussi Niinistö (Sannf) på senaste tiden har blivit en stor vän av nordiskt, och framför allt finsk-svenskt militärsamarbete. Så skulle knappast ha skett med Sannfinländarna i oppositionen, menar Haavisto.
Bästa vännerna viktigast
Det försämrade världsläget gör att Finland gör klokt i att noga analysera vilka som finns vid vår sida om det uppstår en kris, låt säga att det skulle bli problem med energiförsörjningen. Här räknar Haavisto upp de nordiska länderna, Tyskland och Baltikum.
En annan tanke som har gnagt i Haavisto ett tag är vad som händer med EU framöver.
– Varje förnuftig människa måste ställa sig frågan: Vad om det går på tok med EU efter brexit och ifall populisterna kommer till makten i stora EU-länder? Då kvarstår våra bilaterala relationer och den nordiska gemenskapen som består av länder med samma värdegrund ekonomiskt, kulturellt och säkerhetspolitiskt. Vi ska inte heller glömma de baltiska länderna som visserligen är mindre, men som det också är skäl att ha ett gott förhållande till. Ser du en risk för att Ryssland skulle vilja påverka finska val? – Här måste jag erkänna att jag tidigare ville att Finland skulle ta efter Estland och införa elektronisk omröstning via nätet eftersom det skulle ge oss ett högre valdeltagande. Men jag har ändrat mig. Det finns två stora risker förknippade med nätomröstningar: Hur verifierar man att rätt person röstar? En annan fråga är om någon skulle lyckas bryta sig in i det elektroniska valsystemet och påverka valresultatet. I en situation där cyberhot blir allt vanligare är gammaldags röstningssedlar en riktigt bra metod.
Vårt utgångsläge försämras förstås kraftigt om Ryssland och USA sinsemellan beslutar att Nato inte får utvidgas mer. Varje förnuftig människa måste ställa sig frågan: Vad om det går på tok med EU efter brexit och ifall populisterna kommer till makten i stora EUländer? Ibland brukar mina vänner i Miljöpartiet i Sverige fråga mig om råd och då har jag pekat på våra erfarenheter som visar att det lönade sig att ta med Sannfinländarna i regeringen.