Johansson och IFK hittar formen
Ishockey Två förluster mot Tappara på två dagar. Ändå finns det mycket positivt att lyfta fram i IFK:s spel den här veckan.
Om man tittar på resultaten från den här veckan ser IFK:s spel inte ut att ha blivit bättre.
Men ser man på vad som händer på isen är det som ett pånyttfött lag jämfört med hur spelarnas agerande såg ut för några veckor sedan.
Den som personifierar förvandlingen i IFK bäst är Mikael Johansson. För en månad sedan var den svenska stjärncentern sen i så gott som varje situation, han hade svårt att hitta sina lagkamrater och skridskoåkningen såg både seg och trög ut.
Under de senaste veckorna har det varit ett nytt flyt i Johanssons skridskoåkning, han har ofta överraskande mycket tid vid sargen efter att ha vänt bort en motståndare och han hittar sina lagkamrater med passningar de flesta spelare bara kan drömma om att servera.
– Jag börjar närma mig min riktiga nivå, säger Johansson.
Den nivån har publiken fått se glimtar av på sistone. I fredagens match i Tammerfors gav han en lång öppnande passning till Joonas Rasks mål. Och i hemmamatchen kunde och borde Johansson ha noterats för 0+2 eller 0+3 efter några nästintill magiska framspelningar men då hans lagkamrater lyckades bränna mängder av öppna mållägen fick han lämna isen poänglös.
– Jag känner att jag är på gång nu. Alla förväntade sig bättre spel av mig då jag kom hit. Det gjorde jag själv också, säger Johansson.
– Jag har jobbat hårt för att komma igen. Vi har tittat mycket på video och jobbat med skridskoåkningen och det har hjälpt mig hitta tillbaka till mitt eget spel.
Rörligt spel
Johansson är en av få spelare som har en förmåga att få hela spelet att stanna upp. Han åker upp längs med sargen, bromsar in, höjer blicken och väntar. Vid det skedet gäller det för motståndarna att vara på sin vakt. Rusar man på Johansson slinker han undan och skapar ett överläge någon annanstans på planen. Fryser man till är det säkert att pucken plötsligt landar hos en IFK-spelare som plötsligt är vid en målchans.
– Då jag nu kommer med bättre fart i situationerna blir spelet natur- ligare för mig. Jag var för stillastående då jag kom hit. Jag hittar också medspelarna bättre nu, funderar han.
Och om inte kedjekompisarna Joonas Rask och Juuso Puustinen skulle lida av nästintill kroniska målskytteproblem skulle Johanssons poängsaldo vara betydligt bättre än 6+8 på 29 matcher. Det är förstås något Johansson inte skriver under utan han berömmer sina kedjekompisar och säger att det nog snart lossnar för hela laget.
– De senaste veckorna har mitt spel varit bättre och det är kul. Känslan är också mycket bättre nu, säger han leende.
Det är ett leende som inte syntes mycket under och efter matcherna för en tid sedan. Det var inte bara en eller två gånger Johansson åkte i byte enormt frustrerad efter att ha tappat pucken, gett en dålig passning eller från närhåll fått se motståndarna näta.
– Det är första gången i karriären jag går igenom en så tung period. Det känns skönt att ha klarat mig ur den på ett bra sätt. Det har definitivt varit en annorlunda säsong och jag är säker på att jag lärt mig mycket av det, säger han.
Efter djupdykningen i Lahtis för en vecka sedan då Pelicans körde över IFK och vann med 8–3 höll rödtröjorna något av ett krismöte. Efter det har resultatet varit en seger och två förluster. Men spelet har sett annorlunda ut.
– Vi har visat upp en helt annan form av edge i de tre senaste matcherna. Vi jobbar hårdare och vi klarar av att matcha Tappara rätt bra i två matcher, säger Johansson.
Men samtidigt som mycket blivit bättre i IFK:s spel finns det fortfarande delområden där laget måste bättra. Laget spelar fortfarande rätt vårdslöst med pucken i egen zon vilket öppnar för jättelägen för motståndarna. Det var efter en tappad puck bakom det egna målet som Veli-Matti Savinainen kunde sätta segermålet från närhåll.
– Vi måste själva vara bättre då vi får lägen. Vi måste gå fränare på mål. Man ser att Tappara är ett topplag och vi ett lag i mitten av tabellen då man tittar på hur de utnyttjar sina lägen, säger Johansson.
– Men så länge vi skapar lägen är det bra. Vi måste bli desperatare i matcherna och spela som vi gjorde under de sista fyra–fem minuterna.
Så trots att läget ser rätt mörkt ut i tabellen ska IFK-fansen inte riktigt ännu kasta in handduken. Om IFK, och Johansson, fortsätter bättra i samma takt som på sistone kan våren kanske ändå bli ljus på Nordenskiöldsgatan.