Ingen kritiserar kungen för att främja de svenska exportbolagen

Lugnet har lagt sig kring mediernas och några självutnämnda experters tolkningar av vad som egentligen hände då statsminister Juha Sipilä till sitt ”baggage” i samband med en resa till Indien också lagt bolaget Chempolis´ representant. De mest högljudda tolkningarna var att Sipilä favoriserade ett bolag där hans barn hade ett litet ägande (5 procent!). Den andra kritiken gällde det delvis statsägda bolaget Fortums beslut att för mer än ett år sedan bli betydande aktieägare i Chempolis.

Har vi än en gång blivit utsatta för mediernas ytliga tolkningar? Borde vi ha analyserat fallet utan konspirationsteoretiska glasögon? Kan vi lära oss någonting av det skedda?

Det faktum att statsministern lade övervakningen av statens ägande i bolag i sin egen portfölj då den nuvarande regeringen bildades var inte helt lyckat. Ingalunda för att han på detta sätt skulle kunna dirigera de enskilda bolagens ställningstaganden utan snarast för att den aktuella uppgiften är tidskrävande. Den kräver handgriplig styrning för att uttryckligen motverka alltför handgriplig styrning i form av enskilda politikers strävanden att påverka bolagens beslutsfattande med uteslutande politiska målsättningar.

Vår tidigare president Tarja Halonen hade mycket svårt att hålla fingrarna i styr. Trots att hon själv undertecknat den nya aktiebolagslagen var hon kvick att, över huvudet på bolagsstyrelser, kräva politiskt ”lämpliga” beslut. Dessvärre visade hon, i motsats till månget annat statsöverhuvud, mycket lite intresse för att medverka i promoverandet av finländska exportsträvanden.

Förslaget att övervakningen av de helägda eller delvis statsägda bolagen läggs på näringsministerns bord förefaller logisk. Det kunde dock leda till diffusa beslutssituationer då statens näringspolitiska strävanden inte helt sammanfaller med de delvis ägda bolagens övriga ägares och de gemensamt utsedda bolagsstyrelsernas målsättningar.

Under hela 2000-talet har statens ägande av bolag varit under lupp. Den ägarstyrningsavdelning som tillsattes i början av 2000-talet har med öppna ögon och konsekvent strävat efter att staten i sitt ägande följer aktiebolagslagens bokstav och anda. Man har satsat på kompetenta rekryteringar både till den egna kretsen och styrelserna i de bolag avdelningen satts att övervaka. Det är knappast fel att säga att statens ägarstyrningsavdelning representerar överenskomna bolagsstyrningsprinciper på ett berömvärt sätt.

Den ikraftvarande aktiebolagslagen och tolkningarna av densamma anger klart

Att statsministern lade övervakningen av statens ägande i bolag i sin egen portfölj då den nuvarande regeringen bildades var inte helt lyckat.

att totalansvaret för bolagets styrning ligger hos bolagets styrelse. Aktieägarnas centrala roll, oberoende av ägandets storlek, är att på den årligen återkommande ordinarie bolagsstämman eller i särskilda fall, på en extraordinarie sådan, välja den mest kompetenta styrelsen. Den utsedda styrelsen ikläder sig därefter totalansvaret för bolagets verksamhet. Självklart att det existerar en dialog mellan större ägare och styrelserna.

Det är dock skäl att minnas att en bolagsstyrelse inte får fatta beslut som är ägnade att ge en aktieägare otillbörlig fördel till nackdel för bolaget eller någon annan aktieägare.

Att i fallet Chempolis anföra att Sipilä försökt påverka Fortums beslut att gå med i företaget är att flagrant undervärdera Fortums styrelses förmåga och strävan att fatta beslut som gagnar Fortum. Fortums ledning såg affärsmässiga utvecklingsmöjligheter i bolaget trots dess knaggliga första steg.

Vi jämför oss ofta med Sverige och känner en viss beundran och avundsjuka över hur framgångsrikt svenska bolag etablerat sig på den globala marknaden. Sveriges konung har lett ett flertal handelsdelegationer i avsikt att promovera svensk export. Har någon kommit på idén att ställa frågan om hans eller hans familjs ägande i svenska exportbolag borde ha väckt frågor om eget intresse?