Överträffades av Guds teater

●●Därför var det inte speciellt överraskande att jag efter att ha sett den franska tevedokumentären samma natt upplevde en häftig nattlig dada-dröm där jag dansade en kroppslig och utmanande charleston med självaste Tristan Tzara på ett av långborden på Café Voltaire till publikens jubel, han iförd sin svarta slängkappa och med blå ansiktsmask, jag i genomskinligt nattlinne. Och eftersom verkligheten aldrig bjuder på ett liknande äventyr så inte mig emot om en dylik dröm plötsligt kommer helt överrumplande och befriar mig från vardagens bojor.

Men allting har en gräns och efter sex år av spektakel och absurditeter upplöstes rörelsen 1922 i Paris. Bakom hörnet väntade redan surrealisterna på att ta för sig av de bästa bitarna av dödsboet som de skulle bredda och fördjupa med Freud och psykoanalysen tills också filmen, litteraturen och konsten hade fått sina andelar. Och visst förvaltades de rätt väl under åren och skulle leda till nya upptäckter.

Också om vi på hemmaplan har besparats dadaistiska klavertramp ställde Jumalan teatteri, Guds teater, år 1987 till med en dunderskandal på teaterdagarna i Uleåborg där fyra av teaterhögskolans elever – med Jouko Turkka som lärofader – halvnakna trakasserade de förskräckta åskådarna. En av aktörerna med piska i hand rev i deras kläder, buffade och skuffade medan de tre andra kastade smällare, avföring och ruttna ägg ner i salongen där kaos utbröt. Och samtliga fick sparken från teaterhögskolan.

I HS rekapitulerade Jose Riikonen för en tid sedan denna chockerande ”performance” som skulle leda till sju månaders villkorliga fängelsestraff bl.a. för misshandel och skadegörelse utöver avsevärda böter. Tänka sig att lilla Finland så grovt lyckades överträffa dadaisternas alla vilda påhitt ute i stora världen. I jämförelse med skandalen i Uleåborg framstår de nog nästan som en barnslig lek.