Indien ett nytt safariland
Stora däggdjur som tiger, elefant, noshörning, gaur och asiatiskt lejon. Indien ska bli det nya Afrika när turister lockas på safari.
Varningslätet från en axishjort avslöjar tigerhonan. Kattdjuret smyger fram genom gräslandskapet i Kanha National Park och siluetten syns knappt genom den täta morgondimman som omsveper henne. Det var de frodiga bambu- och salskogarna, ravinerna och grässlätterna som inspirerade Rudyard Kipling att skriva Djungelboken i slutet av 1800-talet. I dag är området ett av Indiens många tigerreservat och med sina 950 kvadratkilometer den största nationalparken i delstaten Madhya Pradesh, och i hela centrala Indien.
Faunan i Kanha är rik; förutom ett hundratal bengaliska tigrar som givetvis är parkens dragningskraft lever här fem hjortarter, tre antiloparter, leoparder, läppbjörnar, vargar, hyenor, vildsvin och asiatiska vildhundar för att nämna de största däggdjursarterna.
Vår öppna jeep kör på grusvägar genom nationalparken och bland buskaget syns kraftiga mörkbruna muskulösa kroppar. Det är en grupp gaurer, världens största vildboskap, som med sina omkring 1,5 ton blir större än afrikansk buffel. De största populationerna finns i Indien där arten numera går under namnet indisk bison – och den stora tjuren som leder gruppen inger respekt. Arten är hotad på andra håll i Asien, men ökar i Indien tack vare skyddet som
nationalparkerna utgör. Ett antal gaurer har flyttats från Kanha till Bandhavgarh nationalpark där arten tidigare var utrotad.
Ett större nätverk av nationalparker, tigerreservat och buffertzoner har, trots det höga befolkningstrycket som Indiens 1,2 miljarder invånare utgör, gjort att en rad arter som indisk pansarnoshörning, bengalisk tiger och gaur ökar i landet. I Kanha har buffertzoner bildats där lokalbefolkningen bor, och där turistlodger har byggts.
Tigrar och annat vilt vandrar fritt mellan nationalparken och buffertzonerna, men det är när de kommer över till tätbebyggda områden med tamboskap som problemen skapas. Därför satsar Indiens regering stora resurser på att skapa viltkorridorer så att tigrar och annat djurliv kan vandra mellan olika skyddade områden.
Vi fortsätter förbi ett stort fält där hjortar betar gräset, det är en konstgjord savann som hålls öppen genom begränsad eldspridning. I samband med att tigerreservatet skapades på 1970-talet flyttades byn som tidigare låg här, och vad som liknar en savann bildades.
– Vi vill integrera nya områden till parken, berättar naturguiden Surya Ramachandran, som arbetar i Kanha.
– Det innebär fler buffertzoner och privata marker samtidigt som lokalbefolkningen anställs som guider och chaufförer, säger han och ger exempel på Singinawa Jungle Lodge där han arbetar, som har ett 40-tal lokalt anställda.
Med fler ytor avsatta för viltvård, och större viltstammar hoppas Surya Ramachandran att turister som annars hade åkt på safari till Afrika nu sneglar mot Indien i stället. Han jämför Indien med Afrika och påpekar att den troféjakt som är utbredd i Afrika inte är laglig i Indien.
– Vi har samma stora djur som i Afrika, och på ställen som Kaziranga nationalpark har du stor chans att se både elefant och noshörning, fortsätter Surya.
– I Afrika finns inga björnar eller tigrar, som här, och på afrikansk safari blir du trött på att se samma djur efter tre dagar. Tigrar blir man aldrig trött på, säger han medan vi spanar efter tigerspår i leran längs vägen.
Precis som vi föredrar tigrarna att använda grusvägar, eftersom det är lättare för dem att ta sig fram där underlaget inte skadar deras ömtåliga tassar lika lätt.
– Det är ett äventyr i sig bara att spåra tigrar, fortsättar Surya exalterat, men blir avbruten när vi rundar en krök med jeepen.
Där ligger en fullvuxen tigerhanne utsträckt över vägen. Femårige ”Link” gäspar tydligt likgiltig över vår närvaro, och visar samtidigt sin imponerande tanduppsättning.
Samarbete mellan Indiens regering, naturvårdare och lokalsamhällen har gjort att Indiens tigerstam har ökat till omkring 2 500 djur, 70 procent av den totala tigerpopulationen i världen. Det är dock en spillra av de 40 000 tigrar som levde på den indiska subkontinenten för hundra år sedan.
Ökningen beror till viss del på Indiens nolltolerans mot tjuvjakt som gett resultat. Skogsvaktare har vid flera tillfällen skjutit tjuvjägare i landets nationalparker. Tigerprojekt har fått större statliga bidrag som inkluderar allt fler tigerkorridorer. I många tigerreservat som saknar korridorer dödas ofta tigrar när de kommer utanför de skyddade områdena.
Ett annat kattdjur som det satsas mycket resurser på är lejonet. Lejon i Indien? Ja, från att ha utrotats över större delen av sitt utbredningsområde har antalet asiatiska lejon ökat kraftigt på sistone. Det är glädjande nyheter för lejonsafariturismen i Gujarat, den enda delstaten som fortfarande har lejon. Gujarat i nordvästra Indien är även premiärminister Narendra Modis hemdelstat och regeringen har öronmärkt utökandet av lejonens habitat eftersom Girskogen, där omkring 600 lejon lever, har blivit för trångbodd. Många av kattdjuren har börjat vandra utanför nationalparken. Delstatsregeringen tittar nu på möjligheten att förflytta lejon till andra delstater.
Indiens ökande befolkning sätter bevisligen stort tryck på miljön.
– Brist på utrymme är det största problemet för viltvård, fortsätter Surya Ramachandran.
– Människor behöver allt mer naturresurser, som trä att elda med. Vi är för många helt enkelt.
Men i stället för att kämpa mot sin egen befolkning säger Surya att miljörörelsen måste involvera människor. Han ger exempel på nationalparken Kaziranga i den nordöstra delen av landet, där antalet pansarnoshörningar har ökat markant till omkring 2 500. Andra stora däggdjur som asiatisk elefant och bengalisk tiger uppvisar också glädjande siffror. I Kaziranga får lokalbefolkningen runt parken utbyte av vilda djur i form av turistintäkter och ser därför en levande noshörning eller tiger som mera värd än en död.
I en annan fyrhjulsdriven jeep som guppar fram genom Kanha sitter amerikanska Kathryn Lucas. Det är första gången hon besöker Indien och på tre dagar har hon sett två tigrar.
– Indien är ett fascinerande land och i Kanha hörde vi att det fanns stora chanser att få se tiger, säger Kathryn Lucas som läste om parken i ett magasin.
– Det första tigermötet kommer jag aldrig glömma. Det var något speciellt.