Från det förlorade folkhemmet

SAKPROSA

●●Conny Svensson

Plaskdammen som försvann. Folkhemsminnen Foto Sonja Svensson Carlsson bokförlag 2016

Inte alls okritisk beundran för den svenska folkhemstanken i förening med förundran inför den monstruösa senkapitalism som sedan ersatte den präglar Conny Svenssons sympatiska bok Plaskdammen som försvann. Folkhemsminnen.

Få är bättre lämpade att skriva ett äreminne över det svenska samhällsbyggets glansdagar: Svensson föddes 1940 som son till en målare och ett affärsbiträde i en omodern etta i småstaden Nyköping och slutade sin yrkeskarriär som professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. På vägen hann han även vara verksam som lektor i svensk litteratur i Helsingfors under några år.

Tiden mellan 1940 och 1980 ungefär, innan den nyliberala ekonomiska ideologin tog över, präglades av växande välstånd som spreds ut i samhället, av ökande jämlikhet och klassmobilitet. Arbete fanns åt alla, också åt de unga som därigenom integrerades i samhället. Boendestandarden steg – Svenssons familj flyttade till en lägenhet som inte var större men modernt utrustad. De skolbegåvade fick, som hans eget exempel visar, oberoende av bakgrund möjlighet att läsa till studentexamen och vidare. I mitten av femtiotalet var förkrigstidens segregation inom utbildningen ett huvudsakligen passerat stadium och gymnasieeleverna kom från alla samhällsklasser, något som sedan möjliggjorde expansionen inom den akademiska utbildningen under de följande decennierna.

Sverige i miniatyr

Plaskdammen som försvann är bara delvis en subjektiv memoar trots att den är uppbyggd kring Svenssons och hans föräldrars liv. Författaren är noga med att framhålla sina allmänna syften och han ser sig själv som en produkt av sin tid och omgivning representerad av hemstaden. Nyköping är på många sätt en miniatyr av Sverige och skildringen avslutas när Svensson lämnar den för universitetet.

Ett viktigt material är släktminnen, men boken siktar vidare än så. För åren 1942 och 1958 gör författaren en bred genomgång av stadens liv med hjälp av lokaltidningen och i skildringen av sin skoltid nyttjar han både arkivmaterial och gamla skolböcker vilket höjer perspektivet från de egna med- och motgångarna. Ändå är det förstås det personliga som ger avsnittet, bokens mest livfulla, dess nerv.

Vad var det då för ett samhälle Svensson växte upp i? Det skildras som i hög grad konfliktfritt och med stor sammanhållning. De socialdemokratiska värdena – framtidstro, jämlikhet, ordning, sekularism – hade slagit igenom trots att högern dominerade i de högre samhällsskikten. Arbetarklassens liv präglades av enhetlig kultur och sammanhållning byggd på idrott, föreningsliv och gemensamma nöjen.

Inom skolvärlden stod kunskapen i centrum. Lärarna var fortfarande en produkt av en äldre tid, ofta mycket högutbildade och bemötta med stor respekt också utanför skolan, och Svensson ser hos de flesta

av dem en genuin vilja att hjälpa eleverna framåt i livet oberoende av deras bakgrund. Förutsatt att de arbetade. Universitetsläraren Svensson förundrar sig över att ha fått uppleva att det som var normal kunskap för femtiotalets gymnasieelever småningom kom att ses som alldeles för krävande för studenterna.

Konsumismen segrar

Nackdelen med det homogena femtiotalssamhället var förstås en självklar okunskap och oförståelse för allt främmande. Svensson nämner utlänningar och sexuella minoriteter som exempel. I det ingenjörsmässiga sättet att bygga samhället fanns också vad som kom att kallas pampvälde, en känsla av maktlöshet som, påpekar han, ledde till den kommande sextiotalsrevoltens kritik av den socialdemokrati som hade byggt upp samhället under föregående generation. Konsumtionen var givetvis ett avgörande livsmål redan då, men eftersom den materiella utgångspunkten var så anspråkslös räckte det länge innan den nådde dagens groteska omfattning.

Ändå föddes dagens värld ur denna oskyldiga och framåtsträvande idyll: den principiella möjligheten för alla att ta sig fram i samhället bäddade för en individualism som slog sönder den gamla klassolidariteten, sekulariseringen ledde när den småningom kom att kombineras med kunskapsförakt till dagens kult av underhållning och konsumtion, konsumtionen ändrade karaktär från nödvändighetsartiklar till meningslösa föremål vars enda funktion är att producera mervärde. I något skede blev kapitalismen och moderniseringen en omvänd Midashand som fattade folkhemmet och förstörde dess ideal.

På denna utveckling ger Plaskdammen som försvann. Folkhemsminnen ett både personligt och sakkunnigt perspektiv vars styrka ligger i dess begränsning. Conny Svensson skriver om en stor samhällsförändring ur ett perspektiv som aldrig låter den egna erfarenheten och konkretionen försvinna ur sikte.