NEKROLOG
Dieter Aminoff ● Född 9.12.1941 Död 30.12.2016
Dieter Aminoff avled stilla i sitt hem i Helsingfors. Han hann fira sin 75-årsdag hemma i början av december, omgiven av släktingar och vänner.
Dieter var ingen kändis. Som gentleman föredrog han att verka i bakgrunden. I ägarkretsen var han i årtionden den sammanhållande och drivande i familjebolagen Veho, Mercantile, Helvar, Örum och Fastems genom sitt arbete i styrelserna. Bolagen verkar inom handel och industri.
Dieter fungerade som mentor och förebild för en generation av direktörer i bolagen. Trots att det ibland under årtiondens lopp behövdes svåra beslut var han mycket högaktad och omtyckt av både styrelser och anställda. Utrustad med gott omdöme drev han bolagens och släktens intressen långsiktigt. Till sin natur var han tillbakadragen och anspråkslös, men mycket ansvarskännande.
Sina studier inledde Dieter som 19-åring år vid Tekniska Högskolans avdelning för teknisk fysik, den då svåraste och mest prestigefyllda avdelningen. Studierna gick bra, trots att han ivrigt deltog i studentlivet. Från studietiderna härstammar hans livslånga förtjusning i sånger av Joan Baez och Leonard Cohen. En av Cohens melodier hördes som en sympatisk final när kistan bars ut från begravningskyrkan.
Efter tre års studier behövde familjebolaget Helvar en ny direktör och unge Dieter befann sig plötsligt som heltidsarbetande i ledningen för ett bolag med hundratals an-
ställda, och kris på gång. Man kan säga att han kastades i vattnet för att lära sig simma. Trots sin snällhet visade det sig att han kunde ta i när det behövdes. Helvar omorganiserades från tv-produktion till en producent av komponenter för armaturindustrin. Bolaget blev sedan en av de ledande leverantörerna inom sin bransch i Europa.
Dieters världsåskådning var klart liberal. Han läste mycket på fyra språk. Ekonomisk teori trodde han inte alltid på. Med glimten i ögat sade han att ”allt jag lärt mig om affärer grundar sig på Kalle Anka och Joakim von Anka”. Världshistoria var ett favoritämne, bland pressen speciellt The Economist, Der Spiegel, The New York Review of Books och Ny Tid. Många resor, ofta till fjärran länder, vidgade vyerna.
Dieter var som ung ivrig seglare. Med sina långa armar och snabba fattningsförmåga gjorde han en utmärkt insats på åttan Siljas fördäck. Han var med om att vinna världsmästerskapet i Sandhamn 1975. Sedermera lämnade han regattaseglandet men skaffade sig i stället en vacker jakt, C’est la Vie för skärgårdsseglatser.
Hans generositet nådde långt bortom familj, släkt och vänner. Han kunde någon gång i vänners lag halvt urskuldande säga: Jag är född med en silversked i munnen. Men i det fördolda ställde Dieter upp med donationer när han såg något behjärtansvärt ändamål, speciellt nära stod Finlands Flyktingshjälp, där han tidvis medverkade i ledningen. Med hans litet motvilliga tillstånd döptes ett ungdomscenter inom ett stort flyktingläger i Uganda till The Dieter Aminoff Refugee Youth Center. Också andra organisationer inom vetenskap, utbildning och kultur fick ta emot donationer, bland annat kunde Finlands Ateninstitut årligen räkna med ett bidrag.
Dieter var ett stort stöd för sina barn, sin hustru och hennes son, sina släktingar och vänner. En hedersknyffel, helt enkelt.