Små partier är ute efter synlighet
Är det viktigt att alla partier har en egen kandidat i presidentvalet? Så brukar det vara, säger Jan Sundberg som är professor i allmän statslära vid Helsingfors universitet.
– Riksdagspartierna brukar ju gärna se till att de har en egen kandidat, även om förutsättningarna kanske inte alltid är de bästa. Som alltid när det gäller politik i sådana här sammanhang så handlar det ju om synlighet, konstaterar Sundberg.
– Visst har det förekommit att man har stött något annat parti. Men har man ingen egen kandidat så är man inte synlig heller.
Små partier har också haft framgångsrika kandidater i tidigare presidentval. SFP:s Elisabeth Rehn fick näst mest röster i presidentvalets första omgång 1994. I andra omgången fick hon 46,1 procent av rösterna och förlorade mot socialdemokraten Martti Ahtisaari.
– Det var lite speciellt då med Elisabeth Rehn. Det handlade inte bara om hennes personlighet, utan det låg i tiden då att få en kvinnlig president. Hon lyckades ju inte men nådde väldigt långt. Det var en väldigt stark kraft då som fanns i rörelse, säger Sundberg.
– Efter att Tarja Halonen valdes och hennes båda mandatperioder var över så var det liksom slut på den boomen. När Sauli Niinistö sist och slutligen valdes fanns det ju två kvinnliga kandidater, SFP:s Eva Biaudet och Kristdemokraternas Sari Essayah. Det fick tillsammans drygt fem procent av rösterna (Biaudet 2,7 procent, Essayah 2,5 procent i första omgången), vilket betyder att både kvinnor och män föredrog att rösta på någon annan, det var ingen stor fråga längre.
Mot högerpopulism
Vilken kandidat SFP än väljer ser Sundberg att kandidaten måste ha ett tema som väcker väljarna.
– Nu lever vi ju dessvärre i en tid där nationalism, högerpopulism och sådant ligger i tiden och det kan vara tufft. Det behövs i så fall ett klart ställningstagande emot det. Men det kommer de andra partierna säkert också att göra, så SFP är ju inte ensamt parti där.
Trots sittande president Niinistös popularitet är det fullt möjligt att det kommer att finnas en annan kandidat som klarar sig bra i valet 2018.
– Inte ska man utesluta det på något sätt. De gröna kommer till exempel att ställa upp sin kandidat och han (Pekka Haavisto) klarade ju sig bra förra gången.
Sundberg påminner att det inte alls är säkert om Niinistö har lust och ork att ställa upp för omval och fortsätta som president i sex år till – och att Niinistö, trots sin popularitet i förra valet, inte kom upp i 50 procent i första omgången trots väldigt starka opinionssiffror.
– Det är lite fräscht om det bli en rejäl kamp. Det är inte någonting som är givet i förväg.