Finns det ett samband?

EXPORT Vi har nyss fått höra att trots en liten tillväxt har varuexporten sjunkit med hela 5 procent. Den negativa bytesbalansen slog rekord i fjol. När vi samtidigt fått höra att intresset för språk i våra gymnasier länge varit i fritt fall bör väl frågan ställas: Har dalande språkkunskaper och den tynande exporten ett samband? Det sägs att på tio år har antalet abiturienter som skriver svenska och tyska halverats.

Visst är det alarmerande!

Det råkar nämligen just vara Skandinavien och Tyskland som utgör våra klart största exportmarknader, i nämnd ordning dessutom. Statsministern berömde härom dagen den höga sysselsättningsgraden i Österbotten, 75 procent, och på Åland, hela 80 procent. Det är ett känsligt faktum att arbetslösheten inom den svenskkunniga befolkningen är inemot hälften av republikens arbetslöshet. Det talar sitt tydliga språk. Kunskap i svenska är helt enkelt bristvara.

Vi suktar med allas mun ef-

ter mera export. Men vi agerar tvärtom. Vi lär oss mindre språk, vi skär i utbildning och i forskningsanslag. Det är stick i stäv! Effekten accentueras av att den skolade och språkkunniga ungdomen börjat söka sig en masse utomlands, inte sällan till Sverige eller Norge.

Den socialdemokratiska undervisningsministern i Vanhanens regering, Tuula Haatainen, var den som avskaffade obligatoriet att skriva det andra inhemska språket i studentexamen. Nu låter hon nog så ångestfylld. Samtidigt vet vi att det bland Sannfinländarna finns högljudda krafter som vill göra skolsvenskan frivillig, vilket på allt sätt vore kontraproduktivt.

Jag är i alla fall innerligt tacksam över att det på mitt schema uppenbarade sig både tyska och franska, vid sidan om de inhemska språken och engelska. De bara fanns där en vacker höst! Jovisst, det var innan grundskolan infördes. Men språkkunskaperna sitter kvar!