Från uttorkad flodbädd till strandmetropol
Tel Aviv uppvisar Israels soliga, moderna, unga och positiva sida. Staden anses vara en av de mest gayvänliga storstäderna och hör till världens bästa strandmetropoler. Ett mångsidigare nöjesutbud hittar man inte någon annanstans i Mellanöstern.
Mitt första intryck under tåg- och taxiresan från flygplatsen Ben Gurion in till Tel Aviv, eller Tel AvivYafo som staden heter officiellt, är att jag har anlänt till en europeisk miljö. Arkitekturen tycks inte reflektera Israels centrala läge mitt i Mellanöstern. Men på mina rundvandringar upptäcker jag ganska snabbt stadens unika, mindre europeiska, egenheter.
Levantens ymnighetshorn
En regel som jag alltid försöker tilllämpa när jag besöker ett nytt ställe är: gå till torget för att känna stadens puls. Tel Avivs livligaste marknad, Carmel Market, befinner sig nära mitt hotell på Trumpeldor Street (jag tror att jag valde gatunamnet före hotellet). Vid ingången till HaKarmel genomgår alla en halvhjärtad säkerhetskontroll. Därefter följer jag bara med i flödet, in på den långsmala, övertäckta marknadsgatan. Jag snappar upp hebreiska, ryska, franska och arabiska i denna fantastiska smältdegel där öst och väst möts i en färg- och doftorgie.
Majoriteten av marknadsförsäljarna är sefardiska judar som genom historien alltid har lyckats samexistera med araber. Jag kastar lystna blickar på bergen av druvor, oliver, dadlar, nötter och färggranna kryddor. Jag suktar efter spettgrillad schawarma, krämig hummus, smöriga tahini och uppfriskande tabbouli. Ingen av dessa rätter, frukter och grönsaker är unika för Israel, men det breda utbudet ger ett intryck av att Tel Aviv är Levantens ymnighetshorn. För att stilla min glupskhet köper jag en stor påse med baklava skurna i olika former. När jag några dagar senare ska återvända hem har jag bara lyckats äta hälften och med tungt hjärta lämnar jag den klibbiga massan på hotellrummet. Jag lär mig snabbt att det i Israel inte är ovanligt att magen är mätt före ögat (som det heter på danska). Souvenirjägare brukar gå till den närbelägna Nahalat Binyamin Crafts Market där man kan botanisera bland handarbeten och hantverk (endast tisdagar och fredagar).
En kväll letar jag mig till Ramban Street, som korsar Carmel Market, för att besöka musikrestaurangen Beit Haamudin, vars lokaler befinner sig i en lite sliten byggnad som påminner om spansk kolonialarkitektur. Musikkrogen bjuder på god mat, en uteservering, somriga drinkar och sex dagar i veckan live jazz i en intim miljö.
Trendigt Neve Tzedek
Söder om Carmel Market ligger Neve Tzedek, det första helt judiska kvarteret som 1887 uppstod på sanddynerna utanför Jaffas stadsmur. I början byggde man orientaliska envåningshus och senare tillkom art nouveau och andra europeiska stilar. Efter andra världskriget förslummades området och hotades av rivning. Som tur var återupptäcktes områdets charm under 90-talet och gentrifieringen kom snabbt i gång. I dag är det Tel Avivs mest fashionabla stadsdel med pastellfärgade hus, trendiga kaféer och chica butiker.
Neve Tzedek är i princip en förstad till Jaffa. Yāfa (som staden heter på arabiska) införlivades efter självständighetskriget 1949 med Tel Aviv. Beslutet var inte helt okontroversiellt eftersom många palestinier fördrevs från sina hem och aldrig fick återvända. Jaffa är en av världens äldsta hamnstäder och nämns på flera ställen i Bibeln. Under historiens gång erövrade egyptier, assyrier, greker, araber och Napoleon staden för att det var en knutpunkt för handel från och till Palestina.
I dag förefaller hamnkvarteret lite sömnigt och alltför städat med souvenirbutiker och dyra fiskrestauranger. Men fisken är färsk eftersom fiskare fortfarande landar sin fångst här. Jag går upp på kullen till Ha-Pisga-parken för att fotografera den klassiska utsikten över Tel Avivs stränder. Vägen ner till centrum leder genom stämningsfulla kullerstensgränder som slingrar sig genom fästningen. Jag missar visserligen Israels största loppmarknad (öppen varje dag, förutom lördag 10–15), men i stället har jag en chans att besöka några gallerier, en vintagebutik och en hantverksateljé. Parfymeriet Zielinski & Rozens (10 Rabbi Pinchas, Jaffa) avsiktligt gammalmodiga presentation av sina förföriskt doftande varor väcker min nostalgi, och jag köper flera i brunt papper inslagna tvålar.
Den vita stadsdelen
Judiska invandrare från Europa anlände fram till 1930-talet alltid med båt till Jaffa och många bosatte sig här. Det ledde till överbefolkning som i sin tur förorsakade spänningar mellan de lokala araberna och invandrarna . År 1909 tog 66 judiska familjer beslutet att bygga ett nytt samhälle enligt den brittiska trädgårdsstadsmodellen. Nybyggarna betraktas som grundläggarna av Tel Aviv, den första hebreiska staden i modern tid. En uttorkad flodbädd förvandlades till en lummig esplanad med fikonträd.
Rothschild Boulevard kantas i dag av eleganta restauranger och det är även det finansiella distriktets hjärta. Judiska arkitekter som på 1930-talet flydde från nazisterna lockades till Tel Aviv och fick här förverkliga sina professionella drömmar. Många hade studerat på Bauhausskolan vars socialistiska och funktionella ideal tilltalade de sionistiska pionjärerna. Flera tusentals byggnader som tog avstamp i den geometriskt asketiska Bauhausestetiken färdigställdes på Rothschild Boulevard och i de om- liggande trakterna. För 14 år sedan beslöt Unesco att utnämna den ”Vita stadsdelen”, som omfattar närmare tusen historiska byggnader, till ett världsarv. Jag rekommenderar ett besök på Bauhaus Center (77 Dizengoff Street) som säljer böcker, snygga planscher och allt möjligt krimskrams som förknippas med den mo- dernistiska stilen. De ordnar även guidade promenadturer.
Strandmetropolen är en bubbla
Stränderna är i samma särklass som nöjeslivet. Hela den västra sidan av staden kantas av Medelhavet och det finns 16 olika sandstränder som kan läsas som en sociologisk karta över
staden (står det i guideboken). Gillar man att chilla och spela trummor vid solnedgången ska man dra till Banana beach, ultraortodoxa judar badar helst på Nordaus strand och Hilton beach är party- och gayvänlig. På Gordon och Frischman hänger många unga som gillar att koppla av med beachvolleyboll och matkot (en i Israel mycket populär racketsport). Där finns också de livligaste strandkaféerna och restaurangerna. Man har en avslappnad inställning till alkohol i Tel Aviv, men under mitt fyra dagars besök stötte jag ingenstans på redlösa människor. Både det lokala ölet och i synnerhet rödvinet är utmärkta.
Tel Aviv betraktas av många israeler som en ”bubbla”. Det kan förefalla som om kontroversiella frågor, som byggandet av nya judiska bosättningar på Västbanken, är avlägsna problem som knappast berör denna moderna metropols invånare. Det påstås ofta att Tel Aviv-borna lever sina egna liv. På hemsidor och i böcker kan man läsa att de gillar att festa, koppla av på stranden och att de välkomnar hbtq-turis- ter med öppna armar. I största allmänhet iakttar de inte sabbaten lika strängt som Jerusalemborna. Det stämmer säkert, men jag tror också att en stor del av invånarna här är lite mer beredda att ifrågasätta den nuvarande urkonservativa regeringens politik. Tel Aviv är en judisk stad men drygt en tredjedel av Yafos, eller Jaffas, befolkning är muslimer. Här syns inga murar och Tel Aviv-Yafo är förmodligen det enda stället i Israel där man kan uppleva judar och araber partaja tillsammans till popmusik med inslag av arabiska tongångar.