Här ska migranterna stoppas
Flyktingar I rasande fart driver EU igenom avtal med en rad länder i västra och norra Afrika för att minska flyktingströmmen till Europa. I Niger ska migranterna stoppas genom vägspärrar, ökade resurser till polis och militär och en lag som gör det olagli
I utkanten av staden Agadez i Niger, det ökentorra landet i Sahelregionen, står gambiern Ibrahim Keita och väntar för att ta emot nya migranter.
Ibrahim Keitas väg norrut tog slut när pengarna tog slut – nu jobbar han för hyresvärden i ghettot där migranterna samlas innan de försöker ta sig vidare norrut.
I Agadez är det migranterna som håller samhällets hjul rullande. Här försörjer inkomsterna från smugglingen av migranterna allt från chaufförer, fixare och hyresvärdar till butiks- och restaurangägare och växlingskontor. Nu ska den här kommersen och trafiken stoppas. Av Europa.
När det börjar skymma och skuggorna blir längre tar Boubacar väskan med spagetti, tomatsås och träkol för att koka te, lindar ett långt tygstycke runt huvudet och kränger på sig skinnjackan. Han kontrollerar att satellittelefonen som han använder för att hålla kontakten med smugglaren i Libyen ligger i innerfickan innan han går till sin bil. Han kontrollerar lufttrycket i däcken och tittar in under presenningen han lagt över dunkarna med vatten på flaket för att se att tanken med bensin är ordentligt fastsurrad. Sedan sätter han sig i bilen och kör genom Agadez gator till ett av de nyare kvarteren i utkanten av staden. Han stannar utanför ett av de låga lerhusen, stänger av motorn och väntar.
Agadez var en gång knutpunkt för kamelkaravanerna som transporterade te och salt genom öknen – i dag är Agadez ett paradis för smugglare och en hållplats för migranter, beslutna att ta sig till Europa till nästan vilket pris som helst. På bakgårdar och i gränder står sandfärgade flakbilar och skinande Toyota Hilux. När mörkret sänker sig kliver turbanklädda chaufförer in i bilarna och kör till mötesplatsen där migranterna väntar. Minst hälften av alla migranter från Västafrika som nått Europa har passerat här. I fjol reste över 300 000 människor genom Agadezregionen på väg till Libyen eller Algeriet. Många av dem fortsatte vidare till Europa. Agadez kallas ibland ”världens smugglingshuvudstad”.
I Eucap, EU:s krishanteringskontor i Nigers huvudstad Niamey leds arbetet av finländaren Kirsi Henrikson. När kontoret inledde sin verksamhet 2013 hade man fokus på terrorism. I arbetet ingick att stärka Nigers gränser och säkerhetsstyrkornas kontroll över territoriet genom träning och mer resurser till gränsvakter, polis och militärpolis.
– Sen kom förändringen. Strömmen av flyktingar till Europa ökade enormt. Några länder stängde sina gränser, samtidigt som medier rapporterade om att allt fler drunknade på Medelhavet. Regeringschefer i Europa och makthavare i Bryssel kände pressen att göra något åt migrationen, säger Kirsi Henrikson.
Eucaps personal hade precis påbörjat arbetet när nya direktiv kom från Bryssel.
– Det var här i Agadez som den stora migrationen från framför allt länder i västra och södra Afrika skulle stoppas. Kunde vi bara stoppa smugglingen i Niger skulle antalet migranter från Afrika till Europa minska, säger Kirsi Henriksson.
EU har genom en rad bilaterala avtal försökt få länder i Afrika, Asien och Mellanöstern att stoppa flyktingströmmarna innan de når EU. Under den massiva strömmen av människor på flykt över Egeiska havet hösten 2015 gjorde EU upp med Turkiet om miljardersättning i utbyte mot hårdare kontroll av gränsen mot Grekland. Några månader senare drev Tysklands förbundskansler Angela Merkel igenom ett ännu skarpare avtal: för varje illegal syrisk flykting som Turkiet tar tillbaka skulle EU ta emot en syrisk flykting som fått sin asylansökan beviljad.
Turkiets många dokumenterade övergrepp mot de mänskliga rättigheterna, särskilt efter den misslyckade statskuppen 15 juli, har gjort att flera människorättsorganisationer och FN har ifrågasatt om EU:s överenskommelse med Turkiet är laglig. För att kunna skicka tillbaka flyktingar till Turkiet måste Turkiet klassas som ett säkert tredje land enligt principen om non-refoulement. I maj slog även en grekisk domstol på Lesbos fast att Turkiet inte kan klassas som ett säkert tredje land då Turkiet med sitt nuvarande asylsystem och rättsapparat inte kan garantera asylsökandes rättigheter. Beslutet har gjort att antalet genomförda deportationer har blivit mycket färre än tänkt. Då flera länder i östra Europa samtidigt har stängt sina gränser har migranterna tvingats söka nya vägar till Europa.
Våren och sommaren 2016 konstaterade EU:s gränsbevakningsmyndighet Frontex att allt fler migranter tog vägen över Medelhavet till Italien via Libyen. Men Libyen med två rivaliserande regeringar och rebeller, extremister och milis som kontrollerar stora områden var alldeles för instabilt för att införa de säkerhetskontroller och regler som EU krävde. I stället riktades fokus mot Libyens södra granne, Niger.
Niger har länge varit ett genomfartsland för migranter från länderna i Västafrika och till viss del också från länder söder om Sahara. Enligt siffror från Internationella organisationen för migration, IOM, passerar tusentals migranter i veckan Agadez. I möten med Nigers regering lovade europeiska ledare landets president Mahamadou Issofou upp emot 600 miljoner euro om han lyckades minska migrantströmmarna genom Niger.
I gengäld förbinder sig Niger att ta tillbaka illegala migranter som passerat landet och sedan skickas tillbaka från Libyen och Algeriet. Niger lovar också att stärka gränsbevakningen och öka närvaron av säkerhetsstyrkor. Landet lovar också att arbeta med att förebygga orsakerna bakom migrationen, det vill säga att minska arbetslösheten och fattigdomen.
Överenskommelsen gör det dock inte lättare för Nigers medborgare att få visum till EU och öppnar inte heller omedelbart fler lagliga vägar till Europa. Avtalet har kritiserats av Human Rights Watch som ett försök att ge över gränsbevakningsuppgifter till länder där flyktingars rättigheter inte alltid respekteras.
FN:s flyktingorgan UNHCR varnar för att avtalen riskerar leda till
att regeringar hindrar människor med våld eller andra medel från att migrera.
För att leva upp till villkoren i avtalet beslutade Nigers regering att förbjuda smugglingen. Den nya lagen innebär bland annat att den som transporterar utländska visumlösa passagerare riskerar upp till fem års fängelse.
Lagen är svårförenlig med de västafrikanska ländernas samarbetsorgan för ekonomiska frågor Ecowas regler om fri rörlighet som innebär att invånare kan röra sig fritt mellan organisationens medlemsländer. Lagen, som trädde i kraft 2015, gäller hela landet men det är än så länge fritt fram att resa de tio milen från huvudstaden Niamey till Agadez. Migranter passerar regelbundet det dussintal kontrollstationer som regeringen låtit sätta upp längs vägen. Det är först när migranterna anländer till Agadez som ”katt och råtta-leken” mellan smugglare och polis börjar.
I Agadez försörjer inkomsterna
Nästa steg är att se till så att säkerhetsstyrkor och myndigheter får resurser att utföra sitt arbete. Kirsi Henrikson Chef för EU-kontoret i Niamey
från smugglingen allt från chaufförer, fixare och hyresvärdar till butiks- och restaurangägare och växlingskontor. Till och med myndigheter och säkerhetstjänsten tjänar på handeln med människor. Här gillar man inte den nya lagen mot smugglingen.
Bashir tränar fotbollslaget minst två kvällar i veckan och följer med träningen vid sidan om planen. En bilolycka gjorde att hans egna fotbollsdrömmar gick i kras. Bashir behöver kryckor för att gå. Han driver ett av Agadez hundratals ”ghetton”, som husen där migranterna bor kallas. Tillsammans med andra ghettoägare, smugglare och chaufförer bjöds han in till ett möte med myndigheterna för att diskutera de ekonomiska konsekvenserna av att stoppa migrationen just här.
– Vi är många som lever av migranterna. Vill de att vi ska sluta med smugglingen får de ge oss något annat att göra, säger Bashir.
Han tyckte att politikerna som hade kommit hela vägen från Niamey verkade förstå. Men några månader senare har Bashir och de andra mötesdeltagarna fortfarande inte fått något besked.
– Regeringen i söder har fått hundratals miljoner av EU, men det är ju här i norr problemen finns.
Sedan den nya lagen trädde i kraft har ett hundratal smugglare arresterats.
Polis och militärpolis genomför regelbundet razzior mot ghettona. Det har tvingat migranterna – som tidigare tog småjobb hos lokala företag – att hålla sig undan. Husen hålls låsta och de ghetton som stormats av polis och säkerhetsstyrkor står ofta tomma.
Migranter har arresterats och fängslats eller fått åka med till IOM:s transitcenter i väntan på att skickas tillbaka till sina hemländer.
– Tyvärr antogs den nya lagen utan att de som ska se till att den följs, det vill säga poliser, militärpolis och domare, fick någon utbildning, säger Kirsi Henrikson på Eucap-kontoret i Niamey.
– Nästa steg är att se till så att säkerhetsstyrkor och myndigheter får resurser att utföra sitt arbete. Då kan vi förhoppningsvis undvika att oskyldiga hamnar i fängelse.
EU:s utrikeschef Federica Mogherini
har kallat minskningen av migranterna genom Niger för en succé för EU:s anti-smugglingsarbete då man kunde uppvisa att migrationen genom norra Niger minskade från över 70 000 i maj i fjol till 1 500 i november. Finlands premiärminister Juha Sipilä föreslog att systemet skulle utvidgas till Irak, Afghanistan och Somalia.
Men siffrorna som Mogherini hänvisar till har ifrågasatts eftersom kontroller har genomförts på ett par platser och inte visar alla resor in och ut ur Niger.
Migranterna undviker ofta större genomfartsleder och städer till förmån för mindre välbevakade och farligare rutter.
Smugglare undviker militärkontroller och patruller. Det är rimligt att anta att migranterna även undvikit IOM:s kontroller.
Boubacar låter det ångande teet rinna i en båge ner i glaset. Han sitter på golvet med benen i kors. I går återvände han från Libyen där han lämnade över två dussin migranter till en kollega som ansvarar för den fortsatta transporten mot huvudstaden Tripoli.
På vägen tillbaka lastade han bilen med varor som är billigare i Libyen: pasta, burkar med tomatsås, mjöl, socker och olja.
– Inte ens om du placerade en soldat var hundrade meter från Agadez och hela vägen genom öknen kan du stoppa smugglingen, säger Boubacar.
Han är en av flera som vittnar om att det EU-sponsrade försöket att motarbeta migrationen genom Niger har gjort resan farligare. Bilar lämnar nu Agadez i riktning österut mot Zinder och söderut mot Diffa, båda fattiga regioner som plågas av torka, matbrist, banditer och väpnade grupper.
– Fler poliser och militärpatruller gör bara att chaufförerna tar stör- re risker. Många har också börjat ta mer betalt eftersom de nu riskerar att hamna fängelse om de åker fast.
På Facebook har Boubacar lagt upp bilder på vraken efter bilar som kraschat i öknen.
Bland bildelarna ligger människokroppar. Ingen vet hur länge kropparna torkat i solen. Men enligt Boubacar sker olyckor hela tiden när chaufförerna jagas av militären eller när bilar störtar nerför sanddynerna. Då ringer föräldrarna till migranterna och frågar varför deras barn inte hör av sig.
– Jag säger som det är, att det var en olycka. Vad mer kan jag säga?
Sedan den nya lagen trädde i kraft har en del av chaufförerna höjt sina priser, från 200 euro till 350–550 euro. Priserna drivs upp då chaufförerna måste ta omvägar for att undvika militärpatruller och polisrazzior och muta gränsvakter.
Agadezregionen, är en av de sista stabila regionerna i den oroliga Sahelregionen. I Nigers grannland Mali har islamistiska extremister med kopplingar till al-Qaidas Nordafrikagren, al-Qaida i det islamska Maghreb, Aqim, karvat ut en bas.
I det glest befolkade norra Mali smugglar rebeller och väpnade grupper vapen, droger och människor, men också mat och bränsle.
Flera av grupperna har gjort sig kända för attacker mot spektakulära mål och kidnappningar av västerlänningar.
I söder tränger terrorgruppen Boko Haram från Nigeria över Nigers gränser. Hundratusentals människor har flytt undan gruppens våldsamma attacker, med en humanitär kris som följd. I norr finns det instabila Libyen.
– Om Libyen faller har vi snart en flyktingkatastrof på halsen, säger Mohamed Anacko, president för Agadez regionala råd.
Mohamed Anacko sluter ögonen och masserar tinningen med pekfingret när han ska förklara problemen som följer av att vara ett modernt smugglarmecka.
– Agadez är en av världens fattigaste regioner. En majoritet av befolkningen
❞ Utan migranterna slutar Agadez att fungera. Boubacar Människosmugglare
skulle aldrig ens ha råd att betala smugglarna, vilket delvis förklarar varför Niger inte befinner sig högre upp i tabellen över länder som skickar migranter till Europa.
Bakom höga metallgrindar i utkanten av Agadez väntar migranterna på att familj och vänner där hemma ska få ihop pengar så att de kan fortsätta sina resor.
Många har väntat i månader. Ibrahim Keita, en 31-årig skräddare från Gambia, arbetade dygnet runt men ändå räckte pengarna aldrig till. Till slut såg han ingen annan utväg än att lämna Gambia för att försöka ta sig till Europa.
– Varje månad i ett år sparade jag så mycket jag kunde av min lön tills jag hade fått ihop pengar till en bussbiljett.
Men när han nådde Agadez var pengarna redan slut.
– Polisen, militären och gränsvakterna utnyttjar att du är i en utsatt situation. Varje gång jag passerade en gränskontroll tog vakterna mig avsides och gjorde det tydligt att om jag ville passera var jag tvungen att betala. Priset var alltid betydligt mer än vad jag hade råd med, men jag lyckades förhandla.
Nu arbetar han för hyresvärden i ghettot. Varje kväll när nya migranter från Niamey anländer till busstationen i Agadez är Ibrahim där och hämtar upp dem. Många är gambier som litar mer på någon från samma land än på andra utlänningar som kanske kan stjäla deras pengar eller anmäler dem för polisen.
Enligt Boubacar når de flesta migranter Medelhavet. Nästan varje kväll lämnar bilar Agadez.
– Utan migranterna slutar Agadez att fungera, säger han.