Norsen har inget intresse för latin

LATIN Apropå Johan Sténs insändare om latinet i HBL 8.3. Sex blivande sjuor i Norsen valde förra våren att börja läsa latin på högstadiet och klarade det obligatoriska lämplighetstestet. Ännu fler skulle kanske ha anmält sig om inte testtillfället skulle ha hållits en snörik kväll i februari i högstadiet Norsens dåvarande exillokaler i Haga.

Då meddelandet om att ingen latinundervisning skulle ordnas på hösten ringde jag upp Grundskolan Norsens rektor Ann-Britt Bonns och vi hade ett ganska långt samtal. Mina argument för latinets viktiga roll som språkgrund och kulturbärare fick ett ganska svalt mottagande; latinet finns kvar i läroplanen... På min följdfråga om man då kunde hoppa på latinet i åttan kunde hon inte ge något rakt svar, men gav ett annat argument: ”Latin är ju ändå så svårt att de (eleverna) kommer att hoppa av.”

Senare i samtalet framkom också att latinläraren Robert Luther snart går i pension, men att man säkert kan kom-

ma överens med honom om privatundervisning. Till saken hör kanske att sex elever inte, i sig, är en för liten undervisningsgrupp.

Bonns stack inte under stol med att beslutet att slopa latinundervisningen detta läsår var hennes eget, men ville man klaga kunde man vända sig till hennes chef, Utbildningsverkets linjedirektör Niclas Grönholm (sic!).

Att sex elever blir utan en önskad latinundervisning väger tydligen lättare än att skolans komplicerade schemaläggning ska gå ihop. Årskurs sju är uppdelad i åtta parallellklasser och undervisningen sker i blandade grupper, ibland större, ibland mindre, beroende på ämne. Eleverna i en och samma klass kan ha helt olika scheman och dessa läggs dessutom om flere gånger per läsår.

Det är alltså inte enbart ointresse hos blivande elever som avgjort att latinet avskaffas. Den betydelse latinet haft för generationer elever i Norsen kan knappast förringas.