Storbritannien endast en del av den stat som vill lämna EU

HBL:s intressanta ledare ”Brexit väcker oro på Irland” (25.2) väckte min uppmärksamhet som irländare. Det är positivt att ni för era läsare redogör för några av de synnerligen oroväckande problem som den irländska ekonomin kommer att ställas inför ifall de förestående EU-brittiska överläggningarna resulterar i en ”hård” brexit.

Jag vill dock framhålla att HBL gjorde ett fatalt misstag visavi de termer som användes för att beskriva den politiska och geografiska relationen mellan Britannien och Irland. Ledaren använde ”Storbritannien” sju gånger för att beskriva vår stora granne i öster och det var fel varje gång. Låt mig förklara varför. Här en mycket kort historisk redogörelse för att kasta ljus över dessa öars politik och namnförändringar. För uppkomsten av vissa begrepp kommer jag – för att underlätta läsningen – att använda mig av de engelska uttrycken och förkortningarna av staternas namn.

Sedan forna tider har den större ön varit känd som ”Great Britain” som omfattar de tre nationella regionerna inom denna ö: England, Skottland och Wales. Romarna, som koloniserade denna ö i över 400 år – men aldrig invaderade Irland – kallade den för Great Britain. Romarna kallade den mindre ön för ”Hibernia”, men för dess invånare var den känd som ”Éire” på irländska eller som ”Ireland” på engelska.

Från 1707 blev ön i öster känd som ”The United Kingdom of Great Britain” då Englands och Skottlands konungariken förenades. År 1801 anslöt sig Irland till detta konungarike som full medlem – parlamentet i Dublin avskaffades och alla invalda de- puterade satt i underhuset i London. Den nya förstorade politiska enheten ändrade sitt namn till ”The United Kingdom of Great Britain and Ireland”, som var det formella juridiska namnet för det nya konungariket på de två öarna i mer än 120 år.

Efter det angloirländska avtalet 1921 blev den södra delen av denna ö ”The Irish Free State” och den norra delen av Irland blev Nordirland, som fortsatte att höra till ”The United Kingdom”. Den nya förminskade politiska enheten ändrade igen sitt namn, nu till ”The United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland” (härefter UK).

År 1937 antog Irland efter en folkomröstning en ny konstitution och statens namn ändrades formellt från ”The Irish Free State” till ”Éire” på irländska eller ”Ireland” på engelska. Ända sedan dess har det på ön existerat ett oberoende Irland med sitt parlament i Dublin och ett Nordirland, som med sitt lokala parlament i Belfast kvarstår som en del av UK. Därför skulle det vara till nytta för läsaren om HBL skulle ge det land, som nu vill lämna EU, dess korrekta namn ”The United Kingdom”.

Theresa May är UK:s premiärminister och inte bara Great Britains. Då brexit-förhandlingarna kommer i gång kommer hon att representera hela sitt land – Storbritannien och Nordirland – hela UK. Inget land kan ha en landgräns med Storbritannien eftersom det är omöjligt att ha en landgräns med en ö. När UK slutligen lämnar EU då kommer den irländska gränsen att bli EU:s enda landgräns med UK.

Jag har hört sägas att det svenska namnet för ”The United Kingdom” är lite otympligt och klumpigt. Ändå måste det vara möjligt att komma överens om en uppsättning bokstäver för att beskriva landet på ett liknande sätt som vi gör i engelskan för till exempel the United States of America genom att använda förkortningen USA eller US.

Jag vill tacka HBL för att ha gett mig utrymme att ta upp detta ämne. I den nya era, som här kallas ”fake news” och hos er ”alternativa fakta”, anser jag det vara viktigt att den europeiska journalistiken omfattar förpliktelsen att respektera hårda fakta. SVAR Tony Fahys historiska redogörelse för statsbildningarna på de brittiska öarna och Irland ger en intressant fördjupning till dagens läge.

Men i svenskt språkbruk är det ett sedan länge etablerat skrivsätt att använda ”Storbritannien” för hela det Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland.

HBL kommer att fortsätta att göra så, Fahys släng om ”alternativa fakta” saknar all relevans i sammanhanget.