Förstå Žižek på hans egna villkor!
Slavoj Žižeks kritik mot kapitalismen är befogad och begriplig, skriver Bille Sirén med anledning av Mikael Kosks recension av den slovenska filosofens nya bok.
I HBL 12.3.2017 recenserar Mikael Kosk den slovenska filosofen Slavoj Žižeks Uusi luokkataistelu (The New Class Struggle: The True Grounds for Flight and Terror). Främst är jag glad över att filosofins superstjärna recenseras i Hufvudstadsbladet, det sammanföll väldigt bra med vår Žižek-kurs.
Jag har själv inte läst verket i fråga men tycker att Kosks Žižekläsning inte ligger i linje med de av Žižeks verk jag sysselsatt mig med, nämligen Om Lacan, Ideologins sublima objekt, Är det fortfarande möjligt att vara hegelian i dag? och filmen A Pervert’s Guide to Ideology. Jag vill därför argumentera för att Kosks kritik i de fyra avslutande styckena missar poängen.
Mycket riktigt skriver Kosk att Žižeks tänkande utgör en unik ”kombination av [hegeliansk] filosofi, [lacansk] psykoanalys och [framför allt marxistisk] politisk teori”. Inte sällan tillämpar Žižek psykoanalytiska begrepp på politikens område. Att Žižek ofta exemplifierar Lacans psykoanalys med populärkulturella filmer och böcker bör också nämnas.
Jag har svårt att se varför kapitalismen skulle vara ”en dålig adressat för samhällskritik” och på vilket sätt den kritiken skulle innebära ”en variant av den populistiska tankefiguren”.
I Ideologins sublima objekt beskriver Žižek ideologins funktionssätt på lacanskt vis: Ideologin är den sociala fantasi som fyller ut bristen i den symboliska ordningen, den store Andre. Den varufetischism som präglar kapitalismen ter sig genom borgerliga glasögon betraktad som naturlig, given a priori. Det Žižek däremot påtalar är att det rör sig om en ideologisk illusion. Han citerar den tyska filosofen Peter Sloterdijk: Människor ”vet mycket väl vad de gör, men ändå gör de det”. Žižek menar alltså att också om pengars värde (Marx) är en likadan abstraktion som när verkliga händelser blir drömmar (Freud), och därför egentligen bara förkroppsligar sociala relationer, behandlar vi pengar som om de hade ett värde utanför oss. Kritiken av kapitalismen är därför befogad – kapitalismen är, i slutändan, bara en social fantasi.
Sen till en mer vardaglig observation: Žižeks “kontroversiella ståndpunkt” (Kosk) att en harmonisk samexistens uppnås genom att hålla ett visst avstånd till andra människor låter i mångt och mycket som en precis definition på nordiska storstäder. Man lämnas i fred, på gott och ont.
Kosk menar knappast allvar när han frågar sig om den vänster Žižek vänder sig till är ”Kinas kommunistiska parti, Finlands socialdemokratiska parti [eller] den colombianska vänstergerillan”.
Med ordet ”vi” avser Žižek sannolikt läsaren, målgruppen och med ordet ”vänster” sannolikt kritisk marxistisk teoribildning och vänsterhegelianer inom akademin. Och att fordra att Žižek har ”en lösning på de grundläggande problemen” kopplade till flyktingkrisen är inte berättigat.
Kapitalismen precis som kommunismen är ett ekonomiskt system, men att det förra tas för givet och det senare stigmatiseras på Hufvudstadsbladets sidor (och även till exempel i avsnitt 5/8 av SVT:s program Idévärlden som handlade om just kapitalism och kan ses på SVT Play), är synd. Žižek kan kritiseras för rörig litterär stil och eventuellt ohållbara argument, men han bör förstås utifrån sina grundläggande teser.
Bille sirén student, Södertörns högskola, Stockholm Mikael kosk svarar: Kritiken om att ”kapitalismen” är en dålig adressat för samhällskritik bygger på att den inte är en tillräknelig aktör eller instans som kan ställas till svars för sina handlingar. Invändningen att Žižeks kritik av ”kapitalismen” saknar adress har jag inte själv hittat på utan den ingår i den omfattande Žižek-kritik som funnits bland annat i tysk press. Denna invändning implicerar minsann inte att det inte skulle finnas orsak till kritik av det ekonomiska system som benämns som kapitalism.
Den populistiska tankefiguren ligger just i att göra ”kapitalismen” till en syndabock, till en utifrån kommande kraft som förstör livsformerna (det går att jämföra med hur populister, som en tankefigur, talar om muslimer och andra invandrande främlingar). Det gäller att skilja åt den sociala eller ideologiska fantasin från det verksamma ekonomiska systemet, och det är en punkt där Žižek verkar röra sig på svag is.
Om Žižeks referensgrupp är några akademiska falanger av marxistiska teoretiker och vänsterhegelianer skulle hans läsekrets bli väldigt snäv. Jag läser honom på så vis att han söker fånga en bred vänsterrörelse, men att den splittrade verkligheten gör att det stannar vid att vara en ideologisk fiktion att en sådan universell ”vänster” skulle kunna existera.