Datamodell visar: Regeringen högerut – de andra vänsterut
Förskjutningar framträder i nytt analysverktyg som utgår från kommunalvalskandidaternas åsikter
I vilka riktningar har partierna och deras kandidater gått i förhållande till varandra sedan det förra kommunalvalet? Det framgår av ett nytt verktyg som jämför kandidaternas svar på centrala valfrågor 2012 och 2017.
– Om man tittar på landet som helhet verkar regeringspartierna gå ännu starkare mot marknadsekonomi, privatisering och liberalism, medan alla andra partier rör sig åt motsatt håll, säger KSF Medias digitala direktör Sami Kallinen, som tillsammans med sitt team utvecklat analysmodellen.
Bland oppositionspartierna är det SFP som enligt modellen uppvisar den största förskjutningen vänsterut.
– Utifrån våra data, och när man ser på de kandidater som varit med både förra gången och i år, har SFP flyttat sig mer mot vänster än något av de andra partierna.
Den nya analysmodellen bygger på de svar som kommunalvalskandidaterna gett på frågorna i valkompasserna 2012 och 2017. Utifrån svaren placerar sig kandidaterna på en vertikal och en horisontell axel som visar var deras åsikter landar i förhållande till de andra kandidaternas.
– Längst till vänster finns de kandidater som, åtminstone utifrån den här analysen, är mer intresserade av jämlikhet och kollektiva val. Ju längre högerut på axeln man går, desto mer hittar man kandidater som tror på marknadsekonomi och individualism, säger KSF Medias digitala direktör Sami Kallinen, som står bakom pilotprojektet.
– Så har vi den vertikala axeln: ju längre ner en kandidat placerar sig, desto mer är hen i allmänhet öppen för förändringar i samhället. Ju högre uppåt du går, desto fler blir kandidaterna som vill bevara saker som de är, fortsätter han.
I grafen ingår också andra värderingsbaserade nyckelord för att underlätta tolkningen: den som tror på starkt ledarskap kommer till exempel närmare det övre, högra hörnet, medan den som värnar om jämlikhet hamnar längre till vänster.
– Det är intressant att se hur tydligt modellen separerar partierna. De gröna och Sannfinländarna blir till exempel varandras motpoler på kartan, säger Kallinen.
De grönas kandidater återfinns i regel nere i vänstra hörnet, där bland annat tolerans, miljö och förändringsvilja hör till honnörsorden. En stor del av Sannfinländarnas kandidater landar uppe i det högra hörnet, där starkt ledarskap och en vilja att bevara saker som de är står högt i kurs.
Polarisering
Men det verkligt nya med modellen är enligt Kallinen att den jämför kandidaternas åsikter i dag med vad de tyckte och tänkte inför det föregående kommunalvalet för fem år sedan. Pilarna på kartan visar eventuella åsiktssvängningar, medan pilens längd visar hur mycket kandidaten rört sig i det politiska fältet i förhållande till de andra kandidaterna.
Förutsättningen är förstås att kandidaten ställt upp också i det föregående valet.
Genom kandidaternas samlade svar går det också att se i vilka riktningar de olika partierna rört sig i förhållande till varandra jämfört med det senaste kommunalvalet. Tendensen är att regeringspartierna – Centern, Samlingspartiet och Sannfinländarna – rör sig allt längre högerut på kartan.
– Om man tittar på landet som helhet verkar regeringspartierna gå ännu starkare mot marknadsekonomi, privatisering, individualism, medan alla andra partier rör sig åt motsatt håll, säger Kallinen.
Bland oppositionspartierna är det SFP som enligt det här verktyget uppvisar den allra största föränd- ringen. Om grafen stämmer återfinns partiets kandidater totalt sett betydligt längre till vänster nu än för fem år sedan.
– Det här är ingen officiell partikarta, utan förändringarna som framträder baserar sig på kandidaternas svar i valkompassen. I teorin kan de svaren se ganska annorlunda ut än vad partiets uttalade linje är. Hur tillförlitligt är det här verktyget? – Statistiskt är det nog tillförlitligt, utifrån de data som vi har och de frågor
Om man tittar på landet som helhet verkar regeringspartierna gå ännu starkare mot marknadsekonomi, privatisering, individualism, medan alla andra partier rör sig åt motsatt håll. Sami Kallinen
som ställts. Men det här är förstås bara ett sätt att tolka dessa data. Ändå är det uttryckligen partiernas förskjutningar i hela landet som är den mest hållbara delen av modellen, för den bygger på ett så stort antal svar. En enskild kandidats placering på kartan kan däremot påverkas av slumpen och av hur frågorna är ställda.
Hur då?
– En kandidats förskjutningar kan bero på två saker: på att hens åsikter de facto har ändrats, eller på att många andra kandidaters åsikter i samma fråga har ändrats i motsatt riktning. Alla kandidaters svar står alltså i förhållande till varandra. Men frågorna i kommunalvalet 2012 var inte desamma som i år – hur kan man då göra en hållbar jämförelse? – Modellen bryr sig inte om vilket år det är. Man lägger alla frågor i samma rymd. Så kör man varje kandidat två gånger genom modellen, ena gången så att man tar bort det ena årets svar, och sedan tvärtom. Det leder till att det blir en helhet där man kan se förändringen. SFP:s vänstersväng som modellen till exempel visar – hur verklig är den? – Det man kan säga är att SFP enligt våra data, och när man ser på de kandidater som varit med både förra gången och i år, har flyttat sig mer åt vänster än något annat av de stora partierna. Så SFP:s pil landar nu ungefär i centrum. Men alla modeller är tolkningar, och partiernas pilar ser olika ut i olika kommuner.
”Logiska mönster”
Kjell Herberts, forskare i samhällsvetenskaper vid Åbo Akademi, säger att verktyget ger intressanta fingervisningar om partiernas riktningar. Men han betonar att man ska vara försiktig med att dra långtgående slutsatser.
– Det som är särskilt spännande är att modellen utgår från kandidaternas verkliga svar, inte från partiprogrammen. Och det är ju främst kandidaterna själva som i praktiken skapar kommunalpolitiken, säger Herberts.
Han tycker att de förskjutningar som modellen antyder verkar logiska.
– Det är naturligt att oppositionspartierna försöker positionera sig i annan riktning än regeringen, och nu när vi har en starkt högerorienterad regering syns det som förskjutningar mot vänster för de andra partierna, säger Herberts.
– Det här skulle också kunna förklara SFP:s förskjutning. Flykting- och invandringsfrågor, som är mer aktuella nu än 2012, kan också ha haft en polariserande effekt på valkartan, fortsätter han.
Många av Sannfinländarnas kandidater placerar sig rätt långt till höger också i marknadsekonomiska frågor, om modellen stämmer. Det är i så fall smått överraskande med tanke på att partiet delvis tävlat med SDP och Vänsterförbundet om vanliga löntagares röster.
– De mindre, människonära frågorna har ofta hamnat i skuggan av de stora strukturerna i regeringens politik, som Sannfinländarna varit med om att skapa, säger Herberts.