Marianne Lydén, HBL:s blomsterhatt, är död
En vass och erfaren politisk journalist är borta.
Den tidigare HBL-journalisten Marianne Lydén avled på söndagsmorgonen efter en längre tids sjukdom.
Lydén bevakade politik och samhälle som journalist sedan 1980-talet, först på Yle då hon blev en bekant profil i tv-rutan. Till HBL kom Marianne Lydén 2006. Sedan hon blev sjukpensionerad var hon fri skribent, journalist och kommentator i samhällsdebatten.
Under namnet Tant Blomsterhatt skrev Marianne Lydén blogginlägg och krönikor i HBL. Att hon valde just namnet Tant Blomsterhatt visar hur hon kunde driva med dem som tyckte att hon var en ”blomsterhatt” för att hon tog sig an orättvisor och granskade framför allt rasism och främlingsfientlighet. För henne var det en hederssak.
Bland sina kolleger var Lydén en journalist som alltid delade med sig av både sitt politiska minne och av sin humor.
Bland läsarna var hon känd för att i raka ordalag identifiera politiska omskrivningar, floskler och andra företeelser där hon raskt nålade fast vad det var fråga om.
Hennes vassa penna kom fram uttryckligen då det gällde att försvara utsatta grupper, driven av en stark rättskänsla.
– Hon hade både en mjuk och en tuff sida, och hon använde den tuffa sidan för att försvara dem som är utsatta, och mot rasism, säger Susanna Ginman, chef för opinionsavdelningen vid KSF Media.
År 2012 gav hon ut pamfletten Jag är inte rasist. Jag vill bara ha främlingsfientliga röster, där hon kritiskt granskade hur främlingsfientligheten tog sin in i alla politikens finrum. Särskilt granskade hon partiet Sannfinländarna. Hennes granskning var uppenbarligen effektiv, eftersom flera av de ledande politikerna i partiet riktade mothugg mot Lydéns arbete.
Tillsammans med Camilla Berggren gav hon också ut boken Nyttiga idioter? Unga idealister, Lenin och sjuttiotalet.
Lydén, mor till tre fullvuxna barn, var född i Helsingfors 1953. Hon njöt särskilt av sina barnbarn och av att vistas i Hangö.