En dans om kär­lek, kvant­fy­sik och bi­od­ling

Hufvudstadsbladet - - Kultur - ●●Nick Pay­ne: Con­stel­la­tions BAR­BRO ENCKELL-GRIMM [email protected]

Re­gi: An­na Vei­ja­lai­nen. över­sätt­ning till fins­ka: Son­ja Sor­vo­la. Sce­no­gra­fi: Alisha Da­vi­dow. Ljus­pla­ne­ring: Je­re Ko­leh­mai­nen. Ljud­pla­ne­ring: Ju­ha Tu­is­ku. Ko­re­o­gra­fi: Ar­bets­grup­pen Saik­ko­nen, Sor­vo­la, Vei­ja­lai­nen. På scen: Sa­mi Saik­ko­nen och Son­ja Sor­vo­la. Pre­miär på Ko­ko-te­a­tern 25.3.

Är kär­le­ken ett hopp­fullt el­ler hopp­löst pro­jekt?

Ko­ko­te­a­terns upp­sätt­ning av Nick Pay­nes dans­fö­re­ställ­ning Con­stel­la­tions ger ing­et svar, men cirk­lar kring frå­gan, likt elektro­ner kring nuk­le­o­nen el­ler bi­na kring blom­man.

På en rund scen (i ta­ket häng­er en sti­li­se­rad in­te­ri­ör från en biku­pa) om­gi­ven av publi­ken möts kvant­fy­si­kern Ma­ri­an­ne, en mjuk och smi­dig men ock­så mål­med­ve­ten Son­ja Sor­vo­la, och biod­la­ren Ro­land (Sa­mi Saik­ko­nen), en man som gör sitt bäs­ta för att föl­ja och stö­da, men som i omedveten kan­tig­het emel­lanåt ram­lar, för­lo­rar grep­pet.

Ar­bets­grup­pen står för ko­re­o­gra­fin och An­na Vei­ja­lai­nen är re­gis­sör. De tar fas­ta på till­va­rons obön­hör­li­ga fram­fart med oss, hur vi stän­digt rör oss i sam­ma om­lopps­ba­na, oför­mög­na att bå­de mö­tas och fri­gö­ra oss. ”Om vi ba­ra, som bi­na, kun­de ve­ta var­för vi är här”, som Ro­land sä­ger.

Han hål­ler upp­re­pa­de, kor­ta an­fö­ran­den om bi­sam­häl­let och bi­nas livs­lopp, mål­med­ve­ten­het och in­stink­ter. Ma­ri­an­nes håll­ning till äm­net fy­sik är mer ab­strakt och hon är kanske mer med­ve­ten om si­na möj­lig­he­ter att sty­ra sitt liv – tills hon helt för­lo­rar den för­må­gan (mer om den sa­ken ska in­te av­slö­jas här).

Ini­ti­a­tiv och sa­bo­tage

Be­kant­ska­pen mel­lan Ma­ri­an­ne och Ro­land in­leds med hen­nes frå­ga om han kan slic­ka sin egen arm­bå­ge. Där blir en romans med kom­pli­ka­tio­ner, stick­spår med otro­het och åter­kom­man­de för­sök att för­so­nas, fri­e­ri­er och av­vi­san­den i oli­ka tu­rer. I de­ras dans där de möts och skiljs åt – i en scen slår han hen­ne – kan man ut­lä­sa bå­de öns­kan att mö­tas och det svå­ra att gö­ra det ut­an att för­lo­ra sig. Krop­par­na at­tra­he­ras och re­pel­le­ras. Sce­ner­na är ut­for­ma­de som ini­ti­a­tiv, emel­lanåt sa­bo­tage, om­tag­ning­ar och så nya in­gång­ar.

Sor­vo­la och Saik­ko­nen är skick­li­ga. De förmår, i mot­sats till si­na roll­per­so­ner, se, in­vän­ta och ta in den and­ra. De rör vid varand­ra, men lå­ter mot­spe­la­ren be­hål­la sin rö­rel­se­fri­het.

Det sorg­li­ga i fö­re­ställ­ning­en är in­te det olyck­li­ga slu­tet, ut­an sna­ra­re att de två ald­rig kan hål­la sig själ­va el­ler den and­ra kvar in­nan allt re­dan är för­lo­rat.

FOTO: AN­NA AALTO

KOMPLIKATI­ONER. Son­ja Sor­vo­la och Sa­mi Saik­ko­nen möts och skiljs åt i Con­stel­la­tions.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.