Debbie utlöste katastroflarm
Vindar på upp till 75 meter i sekunden uppmättes i Australiens nordvästra hörn när cyklonen Debbie drog in i går, tidigt på morgonen finsk tid.
”Att det just nu går så bra för Navalnyj beror inte enbart på att han har valt en övertygande fråga. Det beror på att han är övertygande själv.”
MOSKVA – Aleksej Navalnyj är cynisk, populistisk och bryr sig bara om sig själv. Han är inte alls intresserad av demokrati och frihet, säger Darja Garmonenko, journalist på den oberoende tidningen Nezavisimaja Gazeta.
Jag lärde känna den i dag 29-åriga Garmonenko för tio år sedan på en demonstration i Moskva. På den tiden var protesterna mot Putinregimen så små och obetydliga att man ibland fick känslan av att vi journalister var fler än demonstranterna.
Då hette de ryska oppositionsledarna Boris Nemtsov, Michail Kasianov, Eduard Limonov och Garri Kasparov. Lite senare tillkom vänsteraktivisten Sergej Udaltsov.
När demonstrationerna mot Putinregimen plötsligt samlade stora massor under åren 2011-2012 var Aleksej Navalnyj en ledare av flera. I dag, fem år senare när den andra protestvågen rullar in, är han ensam herre på täppan.
I motsats till sina företrädare är Navalnyj varken liberal eller vänsteraktivist. Somliga betecknar honom som nationalist, andra högerpopulist. Darja Garmonenko kallar honom populist kort och gott.
– Det är typiskt för Navalnyj att ta korruptionen som sin viktigaste fråga, fast det egentligen inte är korruptionen som är problemet. Problemet är diktaturen. Det är på grund av diktaturen som vi har korruption och det förstod till exempel Boris Nemtsov. Men Navalnyj väljer den fråga som är mest övertygande för den stora publiken.
Att det just nu går så bra för Navalnyj beror inte enbart på att han har valt en övertygande fråga. Det beror på att han är övertygande själv. För att citera flera av de liberala ryska medierna: Makten vet inte hur man talar med Youtubegenerationen, men det vet Navalnyj.
– Han låter ju som Putin, fnyser Garmonenko. Använder slang och använder uttryck från gatan.
Faktum är att även om Navalnyjs retorik inte faller alla intellektuella i smaken så slår den an en sträng hos en bred publik. Alla är inte unga – men en avgörande egenskap hos Navalnyj är att han lyckas engagera också unga, framför allt personer kring 20 och under. Ett mycket effektivt vapen har varit hans videoframträdanden där han på ett ironiskt och underhållande sätt avslöjar hur korrumperade ryska makthavare är.
Den stora frågan är Navalnyjs nationalistiska tendenser. Tidigare har han deltagit i den årliga nationalistmanifestationen Ryska marschen. Under borgmästarvalet i Moskva beskyllde han invandrare för att höja kriminaliteten och han har flera gånger pläderat för att införa visumtvång mot de forna sovjetrepublikerna i Centralasien. Annekteringen av Krim gjordes på fel sätt, säger han, men anser samtidigt att Krim nu tillhör Ryssland.
Den liberala pressen har ofta haft svårt att bestämma sig för hur den ska hantera Navalnyj. Å ena sidan står de på samma sida när det gäller kampen mot den repressiva Putinregimen, å andra sidan är det många som ställer sig frågan hur det är möjligt att Navalnyj ständigt har så mycket insideinformation om höga tjänstemän och beslutsfattare inom den regim han själv bekämpar. Navalnyj själv har upprepade gånger sagt att han inte har ingått något avtal med Kreml.
En faktor som stärker hans bevisföring är att hans yngre bror Oleg sitter fängslad, dömd för att ha förskingrat pengar av Yves Rocher. Företaget själv säger att de inte har några krav på brodern. Det är mycket uppenbart varför han blev dömd – Kreml vill ha en hållhake på Navalnyj.
Oavsett vilken åsikt man har om Navalnyj står en sak klar: Han oroar makthavarna. Det är därför så många utanför etablissemanget uppfattar honom som trovärdig.