Målet är en kärnvapenfri värld

KäRNVAPEN År 2020 fyller icke-spridningsfördraget (NPT) 50 år. Denna vecka inleds i Wien arbetet med att förbereda den översynskonferens som då äger rum. Finland och Sverige kommer att vara aktiva både under förberedelserna och under själva konferensen.

Mycket står på spel, och utmaningarna är stora. Det internationella läget är spänt, och motsättningarna mellan stormakterna har ökat. Icke-spridningsfördraget är vårt viktigaste verktyg för att förhindra att fler länder skaffar kärnvapen. Våra länder vill stärka genomförandet av fördraget, och verkar för att alla länder ska ansluta sig till det.

Fördraget vilar på tre pelare: I den första förbjuds överlåtande av kärnvapen från de erkända kärnvapenstaterna (USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike och Kina) till icke-kärnvapenstater, och icke-kärnvapenstaterna lovar att inte anskaffa kärnvapen.

I den andra pelaren erkänns alla staters rätt att använda kärnenergi för fredliga ändamål. Samtidigt förpliktigar dessa sig att öppna sina civila kärnenergianläggningar för inspektion av det internationella atomenergiorganet IAEA.

Och i den tredje pelaren förbinder sig alla stater att verka för en allmän kärnvapennedrustning.

Fördraget har tjänat mänskligheten väl. Sedan avtalet trädde i kraft har antalet nya länder med kärnvapen begränsats till fyra (Indien, Pakistan, Israel, Nordkorea). 189 länder har anslutit sig till fördraget. Tänk vilken mardröm det varit om vi hade haft dussintals kärnvapenstater, och kärnvapen i handen på ännu fler instabila regimer!

Men alla förpliktelser i avtalet har inte uppfyllts. En värld fri från kärnvapen ter sig tyvärr alltjämt avlägsen. USA och Ryssland har minskat sina arsenaler i stor omfattning, men de har ändå så många kärnvapen att livet på jorden, som vi känner det, kan utplånas.

Under tidigare översynskonferenser har kärnvapenstaterna lovat att reducera sina vapen och att vidta andra åtgärder för att minska kärnvapnens roll och hotet från dem. I stället för att världen rör sig bort från kärnvapen sker en modernisering av dem, och på sina håll görs till och med uttalanden om faktisk användning av kärnvapen.

Vi uppmanar kärnvapenstaterna att infria sina tidigare löften, och att göra nya utfästelser om att minska sina strategiska och taktiska kärnvapen.

Vi kommer att framhäva vikten av att kärnvapenstaterna drar ner beredskapsnivån för sina kärnvapen för att undvika att de används av misstag. Ett annat krav från vår sida är att det fullständiga provstoppsavtalet ratificeras av alla så att det äntligen kan träda i kraft, tjugo år efter det att det färdigförhandlats. Vi vill också att kärnvapenstaterna lämnar bindande utfästelser om att inte använda kärnvapen mot icke-kärnvapenstater. Vikten av verifikation kommer att understrykas liksom våra länders kompetens inom området.

Kunskapen om att varje användning av kärnvapen skulle leda till katastrofala humanitära konsekvenser, och kärnvapenstaternas bristande förmåga att minska betydelsen av sina kärnvapen ledde i höstas till att en majoritet av FN:s medlemstater beslutade att inleda förhandlingar om ett förbud mot kärnvapen.

Om värdet av förhandlingen råder delade meningar, även mellan våra länder. Men vi är eniga om att den inte får påverka NPT:s grundläggande roll i det globala arbetet för nedrustning och icke-spridning.

Under NPT-konferensen kommer vi att verka för ett debattklimat som präglas av ömsesidig respekt och förståelse. Då ökar möjligheten till framgång. Och framgångar krävs för att vi ska uppnå vårt mål – en kärnvapenfri värld!

Det internationella läget är spänt, och motsättningarna mellan stormakterna har ökat. Icke-spridningsfördraget är vårt viktigaste verktyg för att förhindra att fler länder skaffar kärnvapen.