Junghansparken får inte skövlas

GRANKULLA Stadshuskvarteret i Grankulla har varit föremål för diskussion den senaste tiden. En planeringstävling för området hölls 2016. I så gott som alla tävlingsbidrag bebyggs hela området mellan Grankullavägen och Villa Junghans. Stadshuset skall eventuellt rivas och parken framför försvinna.

I ett invånarinitiativ riktat till stadsfullmäktige har drygt 400 Grankullabor motsatt sig stadens planer för stadshusparken. I en debattartikel (HBL 2.2) frågar sig två Grankullabor om villastaden snart förvandlas till en stenöken. Företrädare för SFP har bedyrat (HBL 12.2) att så inte är fallet. De hävdar att den trivsamma och gröna miljön skall bevaras också då staden

byggs ut. Finns det plats för både grön miljö och hus? Hur kan detta förverkligas?

I samband med det nyligen avslutade kommunalvalet kunde man i valprogram och reklamer läsa hur politiker bollade med begrepp som en trivsam och trygg miljö, en grön villastad med mera.

Trots alla löften är jag orolig. Jag upplever att villastaden Grankulla är hotad. Mycket har redan skattat åt förgängelsen.

De flesta kommunalvalskandidater lovade att den lilla parken framför stadshuset med gräsmattor och planterade träd skall bevaras så när det gäller den torde vi enligt min logik kunna andas ut.

Min oro nu gäller den så kallade Junghansparken, en grön oas mellan Junghansgränden och Villa Junghans. Den utgör tillsammans med Villa Junghans en kulturhistoriskt värdefull helhet som absolut

bör skonas från bebyggelse. Parken är nu till stora delar i naturtillstånd och genomkorsas av promenadstråk som används flitigt av motionärer, hundrastare och hundar (som föredrar träd framför betongväggar) och människor på väg till Grankulla centrum. Här finns vitsippor och andra blommor, träd, fåglar, harar och plats för lek.

Frågan är om Grankulla verkligen behöver flera invånare. Visserligen medför en befolkningstillväxt ökade skatteintäkter, men ger också tryck på service i olika former. Det finns ett krav från statsmaktens sida att tillsammans med huvudstadsregionens kommuner skapa möjligheter för bostadsproduktion. Det verkar som vi skulle ha en snedvriden regionpolitik, då befolkningstillväxten ska koncentreras till huvudstadsregionen. Hur mår landsbygden?

Frågan är om Grankulla verkligen behöver flera invånare.

Det årliga kravet att bygga 72 bostäder i Grankulla är orealistiskt. Grankulla är än så länge en självständig kommun och får fatta sina egna beslut.

Bästa beslutsfattare i Grankulla, låt oss få behålla Junghansparken. Förstör den inte. Det som förstörs får vi aldrig tillbaka. Vi behöver denna lunga där man får uppleva en stund av lugn. Barnen har en plats där de kan leka och de natursköna promenadstråken gläder både hundar och deras ägare.

Själva villan, Villa Junghans, hotades av rivning på 1970-talet, men räddades av att fullmäktige lyssnade på folket och 1981 beslöt att villan bevaras. Folkopinionen, främst en aktionsgrupp till stor del bestående av dåtidens pensionärer, motsatte sig rivning. Bland annat ordnade man en demonstration i december 1979. Resultatet blev att huset fick stå kvar till glädje för både privatpersoner och föreningar. Det var alltså fråga om en enfrågerörelse eller ensaksrörelse som aktiverade sig för Villa Junghans. Vi kunde kalla den för Junghansrörelsen.

Nu måste denna Junghansrörelse igen aktivera sig och få nytt liv för att rädda miljön runt Villa Junghans.

Bästa Grankullabor, äldre och yngre, kom med i kampen för vår fina natur!