Lekfull och cool Dizzy
JAZZ
●●Jukka Perko Tritone
Dizzy (We Jazz)
Det är betecknande att bara ungefär hälften av låtarna på en Dizzy Gillespie-temaskiva är skrivna av trumpetaren som föddes för hundra år sedan. Gillespies viktigaste kompositioner är nämligen lätta att räkna på ena handens fingrar.
100-årige Gillespie har i vårt land uppmärksammats med minst tre jubileumskonserter. Vissa finska musiker har ett exceptionellt förhållande till den enda av de ursprungliga bebopmusikerna som spelade och spelade in här med lokala musiker.
Att Jukka Perko gör en hel skiva under temat Dizzy är mer än förståeligt – han turnerade ju i ungdomsåren med legendens storband, vilket skivhäftet med 23 sidor illustrerar rikt i både ord och bild. Både turnéplan och kontrakt finns avbildade.
Med tanke på att det är en trio (Antti Lötjönen, bas och Teppo Mäkynen, trummor) och med tanke på en del av låtmaterialet, är det häpnadsväckande hur mycket trion får ut från styckena.
Den barskrapade versionen av Thelonious Monks’ Round Midnight kontrasterar med låtens harmonirika förflutna, men intervallerna mellan saxofon och kontrabas är ändå logiska och originalet trogna. Mäkynens trummor låter emellanåt lustigt likt infödingstrummor från gamla Tarzanfilmer.
Bebop av Gillespie går i både klang och i känsla mera mot den nordamerikanska västkustens kammarmusikaliska cool än bebopstil. Tempot växlar och fraseringen i de långsamma delarna har drag av västerländsk konsertmusik.
Det ovannämnda kan sägas gälla hela skivan. Man arbetar lekfullt med tempon och uttrycket är hellre milt än hetsigt, hellre exakt än äventyrligt. I vilket fall som helst har låtgamylerna omarbetats grundligt och nitiskt.
Köravsnittet med KYN och KYL på Cubano Be, Cubano Bop är effektfullt.