Nya hjältar på Island
Deckarförfattaren Yrsa Sigurdardóttir har övergett sin fiktiva advokat. En polis och en barnpsykolog har kopplats in i stället.
Fyraårige Kevin hittas död i vassen i en vik i Arvika, Värmland i augusti 1998. Först tror man att pojken dött i en drunkningsolycka, sedan hittar rättsläkaren tecken på sexuellt våld och fallet rubriceras som mord.
Två bröder, sju och fem år, förklaras skyldiga trots att ingen teknisk bevisföring binder dem vid mordet.
Pojkarna förhörs 31 gånger, utan att ett rättsbiträde eller föräldrarna tillåts delta. Deras vittnesmål är motstridiga och ändras flera gånger. När erkännandena till slut pressas fram spelas de inte in på band.
En av de centrala personerna i rättsprocessen är Sven Å Christiansen, samme professor som var med om att ”hjälpa” Thomas Quick/Sture Bergwall att minnas mord han inte hade begått.
Så var pojkarna verkligen skyldiga eller är de oskyldiga offer i ett fall där polisen hade låst sig vid sin teori om en barnamördare? Nu ifrågasätts tillförlitligheten i rättsprocessen kring de dömda pojkarna och en juridisk skandal kan hota i Sverige.
I en tredelad dokumentär i Sveri- ges tv (Dokument utifrån) framträder bröderna för första gången sedan 1998. De minns inget från händelserna för 19 år sedan men har levt sina liv utpekade som barnamördare. Deras föräldrar säger att de då, trodde att polisen gjorde det rätta men att de inte ser sina barn som mördare.
Dagens Nyheter har bland annat hittat bevis för att Sven Å Christiansen föreslog att den äldre av bröderna skulle konfronteras med fabricerade vittnesmål i vilka den yngre brodern pekade ut honom som mördare.
Flera andra skandaler har uppdagats – under förhören med pojkarna har poliserna ställt ledande frågor, de har hotat, berömt och pressat och de har ifrågasatt svar som inte passat in på polisens teorier.
Kriminalförfattaren Yrsa Sigurdardóttir är inte förvånad över att Arvikapolisen lyckades få bröderna att erkänna.
– Barn vill vara auktoriteter till lags. De säger inte nödvändigtvis sanningen utan det de tror att de vuxna vill att de ska säga, dels för att göra de vuxna lyckliga, dels för att slippa förhörssituationen de hamnat i, säger Sigurdardóttir.
– Barn lever dessutom i nuet. De ser inte framåt, de förstår inte konsekvenserna av sitt handlande och de inser inte hur lättvindigt de spelar med sin framtid.
Konfliktfyllt
I Yrsa Sigurdardóttirs nya roman DNA möter vi ett barn som inte har gjort sig skyldig till ett brott men som har bevittnat mordet på sin mamma och som är den enda som har sett mördaren.
En stor del av boken handlar om problematiken med att förhöra barn – om konflikten mellan barnets önskan att tillfredsställa den vuxnes jakt på sanningen och om vikten av att den vuxne inte forcerar fram en verklighetsförfalskning.
Förhören med den sjuårige Margrét är alltså avgörande för att polisen ska kunna hitta en våldsam och farlig mördare. För att förhören ska bli så verklighetstrogna som möjligt
har Sigurdardóttir gjort research på Barnahus i Reykjavik.
Institutionen är specialiserad på barn som offer och har blivit framgångsrik i sin verksamhet. Barnen intervjuas av en psykolog och förhörs i närvaro av ett rättsbiträde men behöver aldrig befinna sig på en polisstation eller i en rättssal. Förhören (ett per barn) videofilmas och direktsänds till rättssalen.
Ny serie
DNA är den första boken i en ny serie av Yrsa Sigurdardóttir, denna gång med en polis och en barnpsykolog i huvudrollerna. Sigurdardóttir tröttnade på sin fiktiva advokat, Thóra Gudmundsdóttir.
– En advokat är tråkig som hjältinna i en kriminalroman eftersom hon står utanför polisutredningen. Jag ville ha action och då passar det bra med ett par.
Böckerna om Huldar, som är polis, och Freyja, som är barnpsykolog är tänkta att bli sex. Tre av dem har redan utkommit.
Huldar och Freyja samarbetar kring komplicerade utredningar som gäller barn men har också en privat, mycket rörig, relation.
– De har det svårt, skrattar Yrsa Sigurdardóttir och tillägger:
– Det är roligare att skriva om ett par som kämpar med varandra än om ett harmoniskt par. Den dag Huldar och Freyja gifter sig är det slut på serien.
Mord är våldsamma
Mordet som inleder DNA är brutalt och Yrsa Sigurdardóttir säger att hon som författare blivit våldsammare med åren.
– Mord är ofta bisarra. Men jag tycker inte att man behöver skildra mordet eller offret särskilt detaljerat. Det finns gränser.
– Nej, men jag vill verkligen inte vakna mitt i natten till insikten om att det finns en främmande, farlig man, i mitt hem.
Det är roligare att skriva om ett par som kämpar med varandra än om ett harmoniskt par. Den dag Huldar och Freyja gifter sig är det slut på serien.