Ane Gyllenbergs självständigaval
Pärlor ur Ane Gyllenbergs stora konstsamling lyfts fram i en jubileumsutställning i Villa Gyllenberg.
Ane Gyllenberg – En samlares självständighet Villa Gyllenberg till 29.10.
Den sjätte december 1919 firades Finlands första officiella självständighetsdag till minne av händelserna två år tidigare med den första festen på presidentens slott i Helsingfors. Samma dag gifte sig Ane Gyllenberg och Signe Säfström. Bruden fick Albert Edelfelts oljemålning från Haga slott i morgongåva. Senare inspirerade målningen till arkitektoniska element i Villa Gyllenberg. Oljemålningen ingår fortfarande i Signe och Ane Gyllenbergs stiftelses konstsamling på Granö.
Samlingen som i dag omfattar fyrahundra verk hör till toppkollektionerna i vårt land. I museets utställningshall visas den stora jubileumsutställningen Ane Gyllenberg – en samlares självständighet med hela hundra verk, där man vill hylla Finlands hundra självständiga år.
Museets intendent Nina Zilliacus har i egenskap av utställningens kurator lyft fram verkliga pärlor i samlingen. De framhävs ytterligare på ett strålande sätt av ett fyrtiotal inlånade arbeten från andra museer. Tillsammans ger de utställda verken många intressanta inblickar i konstens utveckling i Finland, främst under 1900-talets första hälft.
Melankoli och nationalkänsla
Utställningen är indelad i temahelheter: ”Melankoliska rum” speglar symbolistiska strömningar i konsten. Akseli Gallen-Kallelas Ad Astra från 1907 är en av målningarna. Den målades i två versioner och konstnären använde den ena som en form av altartavla vid sina barns dop.
”När nationalkänslan målades” visar historiemåleri av Albert Edelfelt och Helene Schjerfbeck. ”Grimace D´Artiste” har Schjerfbecks självporträtt i fokus och visar nio av dem. ”Vierge Moderne” är kvinnoporträtt tolkade på en mängd olika sätt under olika decennier. Vi får bland annat se ett tiotal av Schjerfbecks målningar, exempelvis den alldeles underbara Fragment från 1904.
”Nationellt stämningsmåleri” visar verk som Alfred William FinchsBlommande träd från 1911, flera målningar av Schjerfbeck men även exempelvis Einar Ilmoni, som hade både Edelfelt och Schjerfbeck som lärare. När man betraktar hans målningar av samma klippö i olika versioner blir frasen ”inre landskap” kristallklar. Hans färger och linjer förenas och får verkligen emotionella och andliga egenskaper.
”Barnet i konsten” visar människan när allting ännu är möjligt – flera av Ane Gyllenbergs egna favoriter finns här, som till exempel Schjerfbecks Flickan vid gärdet. Stiftelsen äger hela trettiosju verk av Helene Schjerfbeck, vilket visar Gyllenbergs stora intresse för hennes konst.
Antroposofen Gyllenberg
I den del av museet som var makarna Gyllenbergs hem visas som van- ligt verk ur konstsamlingen, målningarna hänger i stort sett så som de alltid har hängt. På de olika utställningarna i museet kan Finlands konsthistoria nu beundras från 1700-talet till 1970-talet, där ett par av Reino Hietanens informella abstrakta arbeten hör till de nyaste.
I villans andra våning finns en utställning som i text och bild behandlar kommerserådet Ane Gyllenbergs livsverk och liv med dess säregna blandning av olika influenser och intresseområden. Han var antroposof, frimurare, konstälskare och välgörare men samtidigt bankir och stenhård affärsman.
Vid sina konstköp hade Ane Gyllenberg en god rådgivare i första hand i Gösta Stenman, men även andra, som exempelvis Leonard Bäcksbacka bidrog med konstförmedling. Men det avgörande för Gyllenberg var ändå hur konstverket berörde honom själv.
Jag hade en gång möjlighet att fråga honom personligen om det var någonting speciellt han såg som samlingens gemensamma nämnare. Han svarade att det var ”Människan” som var det centrala i samlingen. Det var inte porträtt som mimetiska
Gyllenberg hade också en intuitiv känsla för konst som behöll sitt värde i fråga om helt världslig ekonomisk utveckling och som dessutom hade förmågan att tilltala och beröra generationer av besökare ännu decennier efter att han själv en gång påverkades av dessa verk.
avbildningar av olika personer han avsåg. Han förklarade tydligt att det var människans väsen, livsvillkor och utveckling – ”själen” bakom porträtten som intresserade honom. Hit hörde också de många landskapen som ingår i samlingen, dem såg han som inre landskap. Det är ett svar som är helt i linje med Ane Gyllenbergs stora intresse för frimureri
och antroposofi, som båda längs olika spår har utvecklingen av den helgjutna människan som mål.
Rudolf Steiner, antroposofins fader, inspirerades i mycket av JohannWolfgang von Goethe som en gång påpekade att ”den som naturen yppar sina hemligheter för, känner en oemotståndlig längtan efter naturens värdigaste uttolkare – konsten”.
I den konstsamling han skapade framträder Ane Gyllenberg som naturromantiker, en spegling av de emotionella värden som antroposofin beaktar och ger tyngd. Men han hade också en intuitiv känsla för konst som behöll sitt värde i fråga om helt världslig ekonomisk utveckling och som dessutom – säkert för honom viktigast – hade förmågan att tilltala och beröra generationer av besökare ännu decennier efter att han själv en gång påverkades av dessa verk.
Hela Signe och Ane Gyllenbergs stiftelses konstsamling finns nu dokumenterad i en förtjänstfull katalog med bilder av alla verk och insiktsfulla texter av en rad sakkunniga.