Mysticism och minimalism
Arttu Merimaa har byggt en utställning kring ett brutalt föremål, en läderbatong.
arttu merimaa: morfars läderbatong.
Galleri Sinne, Stora Robertsgatan 16. Till 28.5.
Morfars läderbatong är ett namn som samtidigt är såväl humoristiskt som illavarslande. Associationerna är både porriga och våldsamma, men ändå (eller kanske just därför) är det ett lockande och karismatiskt namn; totalt oväntat och annorlunda.
Bakgrunden till Arttu Merimaas utställning med det hårda namnet är också oväntad: rötterna går tillbaka i familjehistorien till 1920-talet och en traumatisk och mytomspunnen händelse i byn Harjunpää.
Själva läderbatongen är ingen metafor eller fantasi, utan ett högst äkta föremål som för cirka 90 år sedan tillverkades av en ung man som ville skydda sin lillebror. Runt detta brutala föremål, som också ställs ut på galleriet, bygger Merimaa upp en utställning som på ett suggestivt och nyanserat sätt handlar om lagen och dess inte alltid så långa arm.
På lertavlor har Merimaa ristat in bilder som för tankarna till mytologi och till bibliska berättelser. Inspirationerna har centrifugerats i Merimaas hjärna och kommit ut i form av något eget och lite annorlunda. Kentaurer som förutom en människotorso också har ett hästhuvud, siamesiska tvillingskentaurer, en klassisk Pan med tindrande ögon som håller en pengapung som för tankarna till Bibelns tempelförsäljare med sina silversiklar. Här finns allusioner till lagen: en tjock bok under Pans klöv, en våg. På Sinnes väggyta finns även ett stort detaljfotografi på den kännspaka Lexskulpturen, en del av Senatstorgets staty av Alexander II.
Mer explicit än så blir det inte, för Merimaa aktar sig för att vara för övertydlig och symbolisk med sitt tema. Med finns också en distinkt atmosfär av allvarlig maskulinitet: den titulära läderbatongen vilar på en lerställning som ett enormt åldrigt penisben, medan abstrakta installationer av skalade trädpålar hänger som styva vassa streck från taket. Från en av dessa installationer dinglar en liten läderpung, perverst dekorerad med svart tråd – det är inget annat än ett mycket figurativt skrotum. Det är konstigt, och samtidigt helt relevant. Glimten i ögat men inte ironiskt.
Yuppieliv och shamanism
Merimaa balanserar mellan mysticism och minimalism. Det finns visuella inslag av shamanism, som i installationerna med trä, och av yuppieliv, som i serveringsvagnen som agerar underlag för Läderbatongen.
Kombination av enkelt och grovt material med sirliga inristningar i lerplattorna är vinnande, inte minst på grund av att bildspråket för tankarna till mästerliga Per Åhlins tuschteckningar.
Morfars Läderbatong är en konceptuell utställning som tack vare sin bakgrundshistoria och sina inslag av absurd fantasi är mer än bara en stel idé.