När svenska deckare blir verklighet
Ett antal mordfall har dominerat medierna den senaste veckan. Några av dem så makabra att de kunde vara tagna ur en svensk deckare. Men det är fallet med den mördade flickan Tova som har krossat många hjärtan.
”Det är slut, Tova har hittats avliden. Någon har tagit hennes liv. Det är så fruktansvärt tungt och jag vet inte hur vi ska klara detta. Livet måste ju gå vidare men jag vet inte hur. Tova vår älskade dotter, ditt liv blev alldeles för kort.”
Orden är skrivna av Tovas pappa på Facebook efter att hon hittades nedsänkt i en sjö utanför Hudiksvall. En hel nation följde letandet efter den försvunna 19-åringen när helikoptrar, spårhundar och ett femtiotal poliser finkammade området vid en gård dit hennes mobiltelefon hade spårats.
Bilden på den unga blonda kvinnan som polisen hade gått ut med visade en glad och förväntansfull tonåring men påminde kusligt nog också om tv-serien Twin Peaks. Tre unga män anhölls varav två nu har släppts. Den tredje ska ha varit hennes gamla pojkvän men hade också tidigare dömts för att ha misshandlat henne. Han är nu misstänkt för mordet och undanröjandet av kroppen.
Samtidigt har SVT:s dokumentärserie om fallet Kevin rullat på tv. Det är ett märkligt fall minst sagt. Två små pojkar, fem och sju år, anklagades 1998 för att ha mördat en ännu yngre pojke på fyra år. De ska ha strypt Kevin och släpat hans kropp en sträcka. Riktigt hur det ska ha gått till har ingen kunnat bevisa, däremot verkade det som att de utredande poliserna snabbt hade bestämt sig för att bröderna var skyldiga. I de långa inspelade förhören ses förhörsledaren ställa ledande frågor om och om igen till barnen som saknar juridiskt ombud och är värnlösa. Många har upprörts av bilderna och behandlingen av barnen, som av Leif GW Persson har liknats vid psykisk misshandel. Eftersom pojkarna var minderåriga blev det aldrig någon rättegång men bröderna har hela tiden levt med känslan att de blev tvingade att erkänna ett mord de aldrig hade begått.
Ungdomar som mördar ungdomar. Barn som mördar barn. Känslan av att leva i ett land där deckargenren Scandinavian Noir slutligen blivit sanning blir inte bättre heller av att läsa om turerna kring Arbogakvinnan. Det är ett av de mest udda rättsfallen i svensk kriminalhistoria – och här är ingredienserna desto mer pikanta. Det gäller två mord och ett mordförsök där en 42-årig kvinna misstänks ha mördat sin dåvarande make 2015 och ha övertalat sin 19-årige pojkvän att mörda hennes föräldrar i somras. Kvinnan misstänktes dessutom för att ha utnyttjat tonårspojkar för sex förra året. Motiven till morden ska ha varit pengar då kvinnan verkar ha levt över sina tillgångar. Strax innan mordet på maken hade hon tagit ut en livförsäkring på honom. Pojkvännen har erkänt att han hållit i kniven under attacken på kvinnans föräldrar, men hon nekar till all inblandning.
Till veckans uppmärksammade rättsfall hör också den morddömde Kaj Linna, som efter tolv år i fängelse beviljats resning efter avslöjanden av journalister. Att illa skötta rättegångar nagelfars och att oskyldiga kan få resning efter journalistiska avslöjanden är en del av ett öppet samhälle och garanti för demokratin. Men det finns också en baksida av det massmediala drevet och av ”mediejustis”, något som förra pressombudsmannen Yrsa Stenius tar upp i en debattartikel i Aftonbladet. Hon kritiserar SVT:s upplägg för Kevindokumentären och undrar vem som granskar granskaren.
I slutändan är det i domstolarna där rättvisan ska skipas och inte på ledarsidor eller i hårt dramaturgiskt styrda dokumentärer.