Mellanöstern är Europas närområde

Iran och Saudiarabien kämpar om att vara den ledande makten i Mellanöstern och den kampen är hård och skoningslös. De två staterna befinner sig i motsatta läger i Syrien och Jemen. Om Iran vill förbättra sina relationer till andra stater gäller det främst USA. Efter att ha hört president Donald Trumps uttalanden under hans resa till Saudiarabien ser det inte särskilt ljust ut på den fronten. Trump anklagade Iran för att finansiera och stödja ”terrorister, (para)militära och andra extremistgrupper”.

Kritiken mot Irans agerande i kriget i Syrien och stödet till rebellerna i norra Jemen är befogad. Men Saudiarabien bär ett minst lika stort ansvar för det fruktansvärda humanitära lidandet i dessa länder.

Trump sade också att USA och israel kommer att se till att Iran aldrig kan skaffa sig kärnvapen. Inte heller detta uttalande bidrar till utsikterna för en fortsatt dialog efter att Iran 2015 gick med på större insyn och begränsningar i sitt kärnprogram.

På sin första presskonferens efter att valresultatet i Iran var klart avfärdade Rouhani Trumps uttalan den i Saudiarabien som en ”show”.

Problemet är att Trump inte känner regionen och att de som ger honom råd inte heller gör det, sade Hassan Rouhani.

Rouhani tillade att en bestående fred i Mellanöstern inte är möjlig utan Teherans medverkan och han har naturligtvis rätt. För att fred ska kunna nås i Syrien, Jemen och andra krigsarenor behövs allas medverkan. Den arabiska nyhetskanalen AlJazeera frågade nyligen 1 400 högt uppsatta iranska politiker och tjänstemän vad de ser som det största problemet inom den närmaste framtiden. Många trodde att någon form av politisk lösning i Syrien är möjlig, medan praktiskt taget ingen trodde på en snar lösning i Jemen.

Kriget i Jemen har drivit miljoner människor från deras hem, det råder hungersnöd och brist på mediciner. FN har – hittills rätt förgäves – vädjat till omvärlden om hjälp för Jemens civila.

Under Trumps besök offentliggjordes också en historiskt stor vapenaffär, USA säljer vapen för över 100 miljarder dollar till Saudiarabien.

Rouhanis kommentar till detta var att Iran mycket väl inser att va

pen är en viktig maktfaktor, men inte en avgörande sådan. Den verkliga grunden för all makt är nationell styrka och den uppnår man bara genom val, sade Rouhani. Och sparkade det saudiarabiska kungahusets enväldiga härskare på smalbenet genom att tillägga att kanske Saudiarabien borde tillåta öppna val för att folket i Saudiarabien skulle kunna säga sin åsikt.

Vad Rouhani lät bli att säga är att inte heller i Iran är president och parlamentsval fria i den meningen att man skulle kunna tala om en demokrati. Kandidaterna ska fortfarande godkännas av landets religiösa ledarskap.

För tillfället är det paradoxalt nog ändå den iranske presidenten som förefaller mest sansad. Rouhani gick inte till direkt motanfall mot USA. I stället sade han att det nu gäller att vänta och se hur USA:s utrikespolitiska linje utformar sig. Iran vill knappast omintetgöra de framsteg som landet ändå gjort under den andra delen av Barack Obamas presidentskap.

Upprustningen i Saudiarabien kommer ändå att leda till att också andra länder i regionen, inklusive Iran, kommer att skaffa sig fler och mer sofistikerade vapen. Ett orosmoment är att Iran trots allt strävar efter att utveckla sitt kärnprogram till att omfatta också kärnvapen.

Vart denna kapprustning kommer att leda är svårt att säga. Så mycket är ända klart att för miljoner civila i Jemen, Syrien och Irak innebär detta inga goda nyheter ännu på länge.

Det är också svårt att se hur Iran eller Saudiarabien kunde göra anspråk på att ensamt vara den ledande nationen i området. Men så länge som detta är målet för båda två skapar rivaliteten bara nya kriser plus att de förvärrar de krig som redan pågår.

Inser EU att detta kommer att påverka utvecklingen också i Europa?