Nätet kan bli trassligt för många gamla

När social- och hälsovården koncentreras på några stora huvudmän accelererar utvecklingen. En särskilt sårbar grupp i den nya verkligheten är de gamla, de som kanske aldrig kom i beröring med it i sitt arbetsliv, eller använde de första enkla dator- och programgenerationerna.

Förbundet för äldrevård, Valli, har undersökt hur de äldre använder nätet. Närmare 900 personer svarade, över hälften av dem använde en pappersblankett och inte det digitala formuläret, vilket redan det säger en del.

En fjärdedel hade aldrig identifierat sig elektroniskt, av dem som svarade på papper hade nästan hälften inte skött några som helst ärenden över nätet.

Mest använder de äldre nätet för banktjänster, sedan kommer olika former av hälsovårdsservice.

Att bankerna ligger i topp är inte överraskande. Kontorsnäten har glesats ut och det blir allt dyrare och besvärligare att sköta ärendena över disk, samtidigt blir också betalautomaterna färre. Då är nätbanken snart det enda alternativet, vare sig man vill det eller inte.

Bankkoderna är det klart vanligaste sättet att identifiera sig på nätet. När Nordea nu lägger sina inloggningskoder på en mobilapplikation eller i en särskild kodkalkylator betyder det inte bara att många får svårare med inloggningen till banktjänsterna (se dagens tidning). Användare som är obekväma med det nya systemet får också svårare att till exempel hantera sina nätrecept.

Att använda nätet för sådant som tidigare sköttes över disk eller per telefon är ofta både enkelt och tidsbesparande, men kan ändå göra också många vana användare starkt frustrerade. Här måste de som erbjuder tjänsterna se till att de har stabila och lättanvända nätsidor.

Lika viktigt är det att de mobila nätverken är välutbyggda och snabba, i vårt glest befolkade land är alla inte inom räckhåll för fasta fibernät.

Det är ju inte bara offentlig service som flyttar över på nätet. Yles strategi är att nättjänsten Arenan ska få allt större betydelse som programkanal. Det ställer nya krav både på den tekniska utrustningen och på användarkompetensen hos konsumenterna.

Seniorer som har svårt med nätservicen får ofta hjälp av barn och släktingar. Det visar sig också att äldre gärna vill vägledas av andra i samma situation. Här finns en nisch för pensionärsföreningar och andra sammanslutningar.

Det handlar inte bara om att lära sig att använda nätet. Den som skaffar sig sin första internetplattform i mogen ålder behöver antagligen också hjälp med att välja både den lämpligaste apparaten och den mest ändamålsenliga anslutningen.

Samhället kan hur som helst inte lägga hela ansvaret för att ge medborgarna jämlika möjligheter att använda nätbaserad samhällsservice på frivilliga krafter.

Det måste också finnas en tillräckligt lång övergångstid innan samhällstjänster och offentlig service blir helt och hållet digitala.

När allt fler äldre blir beroende av olika former av hemservice för att klara det dagliga livet samtidigt som de offentliga tjänsterna flyttar över på nätet uppstår ett etiskt problem.

Om hemvårdaren, eller många olika hemvårdare, ska sköta klientens bank- och vårdärenden via nätet, måste det finnas ett vattentätt system för att säkerställa att inloggningskoder och andra identifieringsverktyg inte missbrukas.

Det ligger både i klientens och hemservicens intresse.