Theresa May – britternas Hillary?
●●De konservativa har gått från att tro på en klar seger i parlamentsvalet till att riskera en möjlig förlust. Premiärminister Theresa Mays överraskande chansning för att öka sin majoritet i parlamentet hotar att bli ett fiasko. Nu får hon dessutom hård kritik för att inte ha deltagit i den enda valdebatten inför valet.
Representanter för alla Storbritanniens stora partier stod på BBC:s scen under den enda valdebatten inför parlamentsvalet den åttonde juni. Men premiärminister Theresa May var inte där. Hon hade skickat sin inrikesminister Amber Rudd i stället.
– Hur vågar du hålla ett parlamentsval och sedan springa i väg från debatten, sade Liberaldemokraternas ledare Tim Farron och tittade rakt in i kameran.
Hans uttalande delades fort på sociala medier. Många av dem som följde med debatten undrade, ”var är Theresa May?”
Då May utlyste nyvalet i mitten av april såg hennes parti ut att gå mot en klar seger. De konservativa ledde med 20 procentenheter över Labour. En dryg vecka före valet har försprånget krympt till tre procentenheter i en mätning. ”Kan Theresa bli Storbritanniens Hillary”, undrar ITV:s politiska korrespondent Robert Peston. Han jämför de konservativas kollaps och Labourledaren Jeremy Corbyns oväntade framgång med Donald Trumps seger i USA.
I maj lyckades de konservativa irritera sina trognaste väljare och skrämma i väg de Labourväljare som flirtat med att rösta konservativt. Först ville partiet återinföra den kontroversiella rävjakten. Ett ljus gick upp för väljarna i de gamla arbetarklassdistrikten. Trots att premiärministern gjort sitt yttersta för att vända sig till arbetarklassen var det här ju ändå frågan om “the tories”.
Sedan släppte de konservativa sitt valmanifest. Brittiska kommentatorer försökte minnas när partiet senast lutat så här långt vänsterut i ekonomiska frågor. De konservativa föreslog bland annat att det Storbritanniens medelklass betalar för sin äldrevård ska knytas till värdet på deras hus. De som kunde förlora på förslaget är partiets trognaste väljare.
Premiärminister Theresa May kämpade med att skaka av sig kritiken och förslaget fick öknamnet ”demensskatten”. Partiet gjorde ett halvhjärtat försök att dra tillbaka planen.
Den före detta finansministern George Osborne, som nu är chefredaktör för Londontidningen Evening Standard, kallade premiärministern ”weak and wobbly”. Premiärministern utmålas nu som motsatsen till partiets valspråk – ”strong and stable.”
● Labourledaren Jeremy Corbyn har klarat sig bättre. Till och med högerkommentatorn Rod Liddle ger honom poäng och skriver att han gör bättre ifrån sig i intervjuer än Theresa May ”som har samma värme och oratoriska talang som ett kylskåp”. Labour sägs få draghjälp av Bernie Sanders team. Partiet är aktivt på sociala medier och tusentals personer samlas till deras valmöten. Corbyn, som har två tuffa ledarskapsval bakom sig, vet hur man lockar till sig väljare.
Men trots att Labour gått framåt är variationen mellan mätningarna stor, en del ger fortfarande de konservativa ett försprång på tio procentenheter. Och mätningarna har ju haft fel förut.
Det sämsta resultatet för de konservativa väntas nu bli ett parlament där inget av de två stora partierna fått majoritet. Partiet sägs ha räknat med en majoritet på åtminstone åttio platser. Lyckas de inte med det sitter premiärminister Theresa May osäkert.
Mycket står på spel efter valet. Brexitförhandlingarna med EU inleds elva dagar efter att britterna röstat in ett nytt parlament. Och en del brittiska kommentatorer anser att det är förberedelserna kring brexit som blivit Theresa Mays största problem. I sitt valmanifest försökte de konservativa förbereda britterna på osäkerheten kring utträdet.
I sina tal varnar Theresa May att ett ”dåligt” utträde skadar ekonomin. Liksom före brexitomröstningen i fjol är det här ett budskap en del britter inte vill höra. Labourledaren Jeremy Corbyn har lyckats sälja väljarna en mer optimistisk framtidsvision.
Under onsdagens valdebatt hurrade och applådera publiken då Labourledaren kritiserade de konservativas nedskärningar och föreslog mer pengar till skolor och sjukhus. Och premiärministern var inte på plats för att försvara sina planer.