Det här huset producerar el, värme och vatten för sitt eget behov
”Skräparkitekten” Michael Reynolds vill bygga ett av sina självförsörjande jordskepp i Norden. I morgon talar han i Helsingfors.
Det är vi som uppfunnit skräpet som en benämning på kasserade bruksföremål. Men till exempel en glasflaska är ett utmärkt byggmaterial. Den avger inga kemikalier, mögel kan inte växa på den och den är oerhört hållbar. Michael Reynolds
Slå in ”Taos” på uthyrningssajten Airbnb och gnugga dig i ögonen. Mitt ute i öknen i New Mexico, USA, finns en myriad av fantasifulla byggnader med rundade väggar i lera och glittrande fasader av glasmosaik. Dessa ”jordfarkoster” eller ”jordskepp” är fullkomligt självförsörjande. De skapar sitt eget vatten, absorberar och isolerar värme samt återanvänder själv det avfall som produceras. Dessutom hjälper de till med matproduktionen.
I ett av husen svarar arkitekten Michael Reynolds på en raspig telefonlinje.
– Redan på sjuttiotalet observerade jag att jorden kan ta hand om oss på ett väldigt femstjärnigt sätt. Vi behöver inte utomstående vatten och värme och sophantering och elektricitet. Sådan infrastruktur förstör i slutändan vår egen levnadsmiljö. Det finns ett bättre sätt – att bygga hus som tar hand om allt det där på egen hand, säger han.
Hans jordskepp finns numera utspridda över hela världen och vid ”The Earthship Academy” i New Mexico kan man studera byggtekniken. Reynolds kallar sin metod för biotektur – inte arkitektur.
– Biotektur baseras på idén om att planeten själv kan försörja oss. Ett bra hus ska utnyttja element som regn, sol, gravitation och kondens. Det behöver inte bara vara ett tomt skal som måste kopplas till kärnkraftverk, avlopp och vattenreningsverk för att fungera.
Jordskeppens byggmaterial är till hälften lera och sand och till hälften skräp. Reynolds team åker till soptippar där de samlar däck och flaskor för väggar och tak. Plåt sågas loss från gamla bilar och tvättmaskiner och blir till takplattor.
Kan det inte vara farligt?
– När vi först startade med det här var folk upprörda över att vi lägger skräp i väggarna. Men vad är skräp? Inga djur producerar skräp som måste bäras bort och hanteras, och världens ursprungsbefolkningar känner inte heller till termen. Det är vi som uppfunnit skräpet som en benämning på kasserade bruksföremål. Men till exempel en glasflaska är ett utmärkt byggmaterial. Den avger inga kemikalier, mögel kan inte växa på den och den är oerhört hållbar, till skillnad från många andra moderna byggmaterial.
Reynolds metod går bland annat ut på att skapa största möjliga massa i väggarna. Byggmaterialet är gamla bildäck som fylls och packas med sand, lera och jord. Med dem som byggstenar blir väggarna mycket tjocka och lagrar värme effektivt. Enligt Reynolds har det förutom den praktiska aspekten – värme – också den fördelen att inomhusluften förbättras.
– Eftersom man inte behöver anstränga sig för att hålla temperaturen i huset, kan man hela tiden ha ett effektivt luftombyte. Mina hus är som små växthus, de är så varma att man kan odla till exempel bananplantor i dem. Växterna gör att luften hela tiden renas.
Ritningar och moduler
Michael Reynolds hus finns snart sagt över hela jordklotet. På nätet kan man beställa färdiga moduler som Reynolds team kommer och bygger upp varhelst i världen. Även ritningar och instruktioner finns till salu, men om dem kan man läsa diverse skräckhistorier på nätet.
– Somliga är inbitna hantverkare. Är man inte det, ska man kanske inte ta sig för ett sådant här husprojekt, kommenterar Reynolds.
Men uppe i Norden finns ännu inte ett enda jordskepp. Det vill Reynolds ändra på, och därför talar han i morgon i Helsingfors.
– Efter femtio år av byggande har jag insett vilken enorm värmeisolerande potential dessa byggnader har och jag är oerhört nyfiken på hur de skulle bete sig i Norden. I New Mexico blir det lika kallt som i Oslo och Helsingfors men det beror på att vi är så högt upp. I Norden får ni också väldigt lite solljus, vilket inte är ett problem här i öknen. Men enligt mina uträkningar skulle ett jordskepp i Norden fortfarande kunna producera 80 procent av sin egen värme.
Förutom att Reynolds helt enkelt är nyfiken på hur ett nordiskt jordskepp skulle fungera, vill han att folk ska få upp ögonen för miljöaspekterna.
– I Taos har vi börjat hyra ut husen via Airbnb. Under hela året kommer folk hit och ser med egna ögon hur bekväma husen är med sina tvapparater, sitt snabba internet, sin värme och sina växter. Man måste se det med egna ögon. Hur sannolikt är det att ni får bygga ett jordskepp? Ska det bli någons hem? – Väldigt sannolikt, tror jag! På grund av diverse bestämmelser måste det kanske kallas ett konstverk eller ett fysikprojekt i stället, men det är en småsak. Det viktiga är att folk får uppleva ett äkta jordskepp. Om vi kan få fler människor att inse potentialen i detta kan det ha en enorm inverkan på både vårt och planetens välbefinnande, och hela vår framtid.